Svar till Johan 2. Omvändelse, syndernas förlåtelse, ett liv i helighet, renhet och utan synd.

Johans fråga: ”Hur predikar man omvändelse med denna budskap? och om syndernas förlåtelse? Och Vårt behov av att leva heligt, rent, och lämna synden?”

1. Hur predikar man omvändelse med detta buskapet?

Först måste vi börja med att kolla på Romarbrevet 10:

Rom 10:14 How, then, can they call on the one they have not believed in? And how can they believe in the one of whom they have not heard? And how can they hear without someone preaching to them? 15 And how can anyone preach unless they are sent? As it is written: “How beautiful are the feet of those who bring good news!” (NIV)

Hur ska folk få veta om evangeliumet, hur ska folk komma till tro om de inte hör evangeliumet predikas?

Rom 10:17 Consequently, faith comes from hearing the message, and the message is heard through the word about Christ. 

Vårt jobb som kristna är att när vi predikar evangeliumet att bygga upp tro i människors liv. Hur bygger du tro? Jo du deklarear evangeliumet. Det var precis det som Paulus gjorde när han predikade ett inkluderande evangelium till hedningarna.

Acts 17:28 New International Version (NIV)

28 ‘For in him we live and move and have our being.’ As some of your own poets have said, ‘We are his offspring.’

Paulus sa till de otroende hedningarna att de redan lever, rör sig och har hela sin kropp i Kristus. Sen sa Paulus att de otroende hedningarna var Guds ”offspring”.

Definitionen på offspring:

A person’s child or children. (noun)

Alltså Paulus predikade till hedningarna och sa att de redan var Guds barn. (Detta är ett otroligt inkluderande meddelande och hade nog setts som en villolära i många kyrkor idag).

Alltså…. Hedningarna är Guds barn på ett objektivt sätt, det är ju givetvis enbart när de tar emot sin inkludering då deras barnaskap manifesteras på ett subjektivt sätt.

Paulus är väldigt tydlig över att hela Kosmos, hela världen har blivit försonade till Kristus. (2 kor 5:19), men sen säger han i 2 kor 5:20 (“därefter bli försonade”).

Detta kan ses som en paradox, men vad Paulus säger är att alla är försonade ifrån Guds perspektiv, Jesus har gjort det. Jesus dog som mänskligheten och svalde upp hela kosmos i sin kropp på korset. Men vi måste ju givetvis acceptera denna sanningen för att den ska bli personlig och för att det ska bli en subjektiv verklighet i våra liv.

Enligt Paulus är våra jobb att predika evangeliumet så att det bygger upp tro i människors liv, frågan är då… Bygger du verkligen upp tro i en okristen människas liv av att predika helvetet eller lagen? Självklart kan man använda argumentet för att man pekar folk till deras behov till Jesus genom att predika lagen och helvetet. Men enligt mig så bygger man upp tro i en människas liv genom att peka till deras äkta identitet i Kristus, man pekar på vad Jesus har gjort och man predikar Jesus Kristus och han korsfäst, precis som urkyrkan brukade göra.

Om vi faktiskt läser bibeln så är det väldigt få verser i bibeln som talar om helvetet, den som talar mest om helvetet är Jesus själv, men han predikar enbart helvetet till fariseér, aldrig till icke troende eller till syndare. Utan till dem visar Han nåd och barmhärtighet till, givetvis säger han fortfarande till dem att de ska gå och inte synda mer.

Men jag anser att man bygger upp tro i en människas liv genom att peka dem till Jesus, dessutom är det inte svårt att få en okristen att känna sig värdelös, eller få honom att känna sig i behov av något. Men det är en helt annan konst att få en okristen person att känna sig älskad av en perfekt Pappa i himlen.

Det vi kristna är kända för är inte för hur mycket kärlek vi visar folk och den nåd och barmhärtighet vi visar folk, utan vi är kända för att debattera mycket, diskutera mycket och för att predika helvetet mycket, vi är kända för att peka finger på ett nästintill själv-rättfärdigt sätt och det är allt för många okristna som ser igenom detta hyckleri.

Jag tror inte att det är en slump att apostlarna nästan aldrig nämner helvetet, jag tror inte att det är en slump att all teologi vi finner i epistlarna enbart handlar om Jesus Kristus och han korsfäst. Jag tror att vi har fått vårt fokus lite fel och att vi bör gå ut och istället för att ha som mål att vinna en diskussion eller få någon att känna sig svag och i behov av något genom att vi trycker ner ett helvetetscentrerat meddelande i folks halsar, så hade jag älskat om vi faktiskt gick ut för att visa kärlek för människor, att vårat mål var att den personen vi möter på stan ska känna sig mer älskad än vad de kände sig innan de mötte oss.

2. Johans fråga: Om syndernas förlåtelse:

2 kor 5:19 säger att ALLA redan är förlåtna….

2 Korinthierbrevet 5:19 Svenska 1917 (SV1917)

19 Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.


Bibeln är VÄLDIGT tydlig över att alla, hela världen, hela kosmos har blivit försonat och att Gud inte längre tillräknar människor deras synder. Så vad vi predikar är inte ”om du ber en magisk bön, då får du syndernas förlåtelse”, utan vi predikar, du är förlåten, acceptera det, ta emot din förlåtelse. Lev i ditt nya liv med Jesus, Han är helt galen i dig, Han investerade allt i dig, du är Hans ögonsten och du är en dröm som har kommit till uppfyllelse.

”Heaven and hell are both full of forgiven sinners. It’s just that those in hell refuse to accept their already given gift of acceptance.” – Robert Capon (Canon teolog till Episcopal  Biskop av Long Island)

Johans fråga: Hur predikar man omvändelse?

Det grekiska ordet för omvändelse är ”metanoia” eller verbet är ”metaneo”, vilket betyder ”to change your mind” eller ”to reconsider”. Att omvända sig har egentligen inte något med att säga ”förlåt för mina synder och be en magisk bön”. Men omvändelse handlar om att förnya sitt sinne. Bibeln säger ”to know the truth shall set you free”. Samt rom 12:2 säger ”be transformed by the renewing of your mind”.

Så omvändelse är mer en livslång ”process”, där du börjar tänka med Guds logik (vilket är tro och tillit, helt enkelt din hjärta catch up on the fact att du redan har kristus sinne). Mer än att du ber en bön. (Nu ta mig inte fel, det är inget fel om att be om förlåtelse, det är inte heller något fel i att be en bön när man tar emot Jesus). Men kom ihåg att omvändelse är en frukt av frälsning. Det är Guds godhet som leder dig in i omvändelse.

Jesus säger själv: ” Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. ” – John 6:44 (SV1917)

Alltså omvändelsen som en aktion frälser dig ej, utan det är Gud som frälser dig. Du har inte kraften att frälsa dig själv, utan Jesus frälser dig.

3. Johans fråga: Och Vårt behov av att leva heligt, rent, och lämna synden?

Detta är en extremt viktig fråga. Eftersom vad många kristna gör är att de predikar inte Guds nåd till nyfrälsta som försöker sluta synda och leva ett heligt liv, utan de predikar lagen.

Vad många kristna gör är att de säger ”nu måste DU sluta synda, nu måste DU göra detta, nu måste DU be, fasta etc etc etc…”

Och det som först såg ut som frihet, blir snabbt ett liv av kravfylldhet och lagiskhet. Tack vare av att många ”mogna” kristna leder nyfrälsta till att fokusera på sin egna styrka i att leva ett heligt liv istället för att leva ett liv genom nåd.

Guds nåd är inte frihet till att synda (även då om du syndar har du en ”mediator” vilket är Jesus – 1 john 2:1), men Guds nåd är frihet till synd.

Guds nåd ger dig styrka till att säga nej till synd (titus 2:11-12).

Medans styrkan av synd är lagen (1 kor 15:56). Vad många kristna gör är att de pekar folk till sin egna styrka och kraft för att sluta synda, vilket är att peka dem till lagen, vilket är styrkan till synd.

Vad vi kristna måste förstå är att vi är inte enbart i en position av rättfärdighet som Martin Luther predikade, utan vi får också en ”infusion” av nåd för att leva ett rättfärdigt liv (som John Wesley och Dr Adam Clarke predikar).

Paulus tar upp denna frågan i romarbrevet 6: Där han säger:

Romans 6 (TPT)

The Triumph of Grace over Sin

6 So what do we do, then? Do we persist in sin so that God’s kindness and grace will increase? What a terrible thought! We have died to sin once and for all, as a dead man passes away from this life. So how could we live under sin’s rule a moment longer? Or have you forgotten that all of us who were immersed into union with Jesus, the Anointed One, were immersed into union with his death?

Sharing in his death by our baptism means that we were co-buried and entombed with him, so that when the Father’s glory raised Christ from the dead, we were also raised with him. We have been co-resurrected with him so that we could be empowered to walk in the freshness of new life. For since we are permanently grafted into him to experience a death like his, then we are permanently grafted into him to experience a resurrection like his and the new life that it imparts.

Could it be any clearer that our former identity is now and forever deprived of its power? For we were co-crucified with him to dismantle the stronghold of sin within us, so that we would not continue to live one moment longer submitted to sin’s power.

Visste du att i Romarbrevet 6 nämns “synd” 17 gånger. Endast en gång var dess referens som ett verb, de andra 16 gångerna det hänvisades till, så hänvisas det som ett substantiv.

 

“For its (substantiv), you will not have dominion over you, for you are not under law but under grace. What then will we sin because we are not under law but under grace? Certainly not! – Romans 6: 14.15 “

Paulus skrev om synd som en “person, plats eller sak … en enhet”. Tänk på vad detta betyder!!!

Läs romarbrevet 6 med detta i åtanke, det är kraftfullt.

Romarbrevet 6:11 Even so consider yourselves also dead to sin and your relation to it broken, but alive to God [living in unbroken fellowship with Him] in Christ Jesus. (ampc)

Detta är ett citat ifrån Benjamin Dunn’s bok ”the happy gospel” angående den nya skapelsen och det nya hjärtat vi nu har i Kristus:

”As Christians, our old heart that was mastered and owned by desires contrary to the nature of God, has been removed by the Christ and replaced with a brand new heart.

I’ll give you a new heart, put a new spirit in you. I’ll remove the stone heart from your body and replace it with a heart that’s God-willed, not selfwilled.”

This new heart that we have is a new

G o d – w i l l e d heart,

because it is a

G o d – f i l l e d heart.

That you may be filled [through all your being] unto all the fullness of God [may have the richest measure of the divine Presence, and become a body wholly filled and flooded with God Himself]!

Because of this God-flood, the former heart is eclipsed to absolutely nothing more than a memory.

In fact the rotten old heart is o nly called upon as a cause fo r rejoicing that it has disappeared, like an empty prison cell only remembered by the former resident as a reminder of how fantastic freedom from that cell really is.

The old heart can be defined as– everything about us that was contrary to the nature of God. This old heart, that could never please God, has been cut away by Christ himself.

True circumcision– is of the heart.

We Christians have been heart-circumcised!

Here are some translation treasures from Romans

chapter 2 verses 28-29:

For the true Jew is not the man who is outwardly a Jew, and true circumcision is not that which is outward and bodily. But the true Jew is one inwardly, and true circumcision is heart-circumcision – not literal, but spiritual. Such a man receives praise not from the m en, but from God.”

He is the Jew who is so in his secret soul; and h is is the true circumcision – that of the heart, consisting in this Spirit’s presence, not in observance of the written letter. Men may have no praise to bestow on such a man – God has.”

The word “Jew” properly means “praiseworthy;” and so the true Jew, the m an who is truly praiseworthy, is he whose heart is pure in God’s sight, whose circumcision is not literal but spiritual – the circumcision of the heart, as the prophets called it.”

“… the real circumcision is a thing of the heart. It is a spiritual thing, not conformity to any set of rules and regulations.”

“… true circumcision is achieved in the heart.”

The Lord is not trying to fix the old heart– He has removed it!

Amazingly, He does not stop there but places inside of each believer a new heart.

The Lord goes on to say:

I will change the whole of your infected nature; and give you new appetites, new passions… I will

entirely remove this heart: it is opposite to that which I have promised you; you cannot have the new heart and the old heart at the same time.”

You cannot have the old and new at the same time; they are opposite of each other and have contrary desires.

But a true Christian has only a heart that is by nature completely new. This heart has new passions and emotions. These are the emotions of the Spirit.

The new heart frolics in the presence of God, for it has been made the dwelling place of the Eternal! The new heart is a holy heart, with only holy thoughts and desires.

There is nothing evil in the heart of the believer! Only heaven’s goodness can dwell within it.

…Only goodness, mercy, and unfailing love shall follow me all the days of my life…””

Tänk om vi började predika för nyfrälsta att de är helt 100% fria ifrån synd? Att vi faktiskt börjar predika det som Paulus predikade och verkligen marinerar människor i evangeliumet och det som Jesus gjorde på korset? Tänk om vi faktiskt får folk att förstå vad Jesus gjorde på korset och hur vi verkligen nu är helt nya (kainos) skapelser!

Tillbaka till din fråga “hur ska jag predika”?

Detta är en text taken ifrån Athanasius bok “on the incarnation” han skrev denna boken när han var enbart 21 år gammal och detta är hur han beskriver evangeliumet lite snabbt, till folk som tror på arianism (folk som inte tror att Jesus är Gud eller med i treenigheten):

 

This great work was, indeed, supremely worthy of the goodness of God. A king who has founded a city, so far from neglecting it when through the carelessness of the inhabitants it is attacked by robbers, avenges it and saves it from destruction, having regard rather to his own honor than to the people’s neglect. Much more, then, the Word of the All-good Father was not unmindful of the human race that He had called to be; but rather, by the offering of His own body He abolished the death which they had incurred, and corrected their neglect by His own teaching. Thus by His own power He restored the whole nature of man. The Savior’s own inspired disciples assure us of this. We read in one place: For the love of Christ constraineth us, because we thus judge that, if One died on behalf of all, then all died, and He died for all that we should no longer live unto ourselves, but unto Him who died and rose again from the dead, even our Lord Jesus Christ. [2 Cor. 5:14 f.] And again another says: But we behold Him Who hath been made a little lower than the angels, even Jesus, because of the suffering of death crowned with glory and honor, that by the grace of God He should taste of death on behalf of every man. The same writer goes on to point out why it was necessary for God the Word and none other to become Man: For it became Him, for Whom are all things and through Whom are all things, in bringing many sons unto glory, to make the Author of their salvation perfect through suffering. [Heb. 2:9 ff.] He means that the rescue of mankind from corruption was the proper part only of Him Who made them in the beginning. He points out also that the Word assumed a human body, expressly in order that He might offer it in sacrifice for other like bodies: Since then the children are sharers in flesh and blood, He also Himself assumed the same, in order that through death He might bring to nought Him that hath the power of death, that is to say, the Devil, and might rescue those who all their lives were enslaved by the fear of death. [Heb. 2:14 f.] For by the sacrifice of His own body He did two things: He put an end to the law of death which barred our way; and He made a new beginning of life for us, by giving us the hope of resurrection. By man death has gained its power over men; by the Word made Man death has been destroyed and life raised up anew. That is what Paul says, that true servant of Christ: For since by man came death, by man came also the resurrection of the dead. Just as in Adam all die, even so in Christ shall all be made alive, [1 Cor. 15:21 f.] and so forth. Now, therefore, when we die we no longer do so as men condemned to death, but as those who are even now in process of rising we await the general resurrection of all, which in its own times He shall show, [1 Tim. 6:15] even God Who wrought it and bestowed it on us. This, then, is the first cause of the Savior’s becoming Man. There are, however, other things which show how wholly fitting is His blessed presence in our midst; and these we must now go on to consider.

Är inte detta vackert? Varför predikar inte vi längre med en sådanhär underbar kristocentriskt teologi?

 

 

 

You can leave a response, or trackback from your own site.

Leave a Reply