Johannesevangeliet 1:1-18

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man vet inte när Johannesevangeliet skrevs exakt men denna bok var troligtvis skriven mellan år 70 e.Kr (när templet förstördes) och år 100 e.Kr i slutet av Johannes liv. Varför man tror att detta evangelium är skrivet under denna tid är på grund av att Johannes nämner i kapitel 21 vers 19 om Petrus martyr död vilket var mellan år 64-66 e.Kr. samt hur Johannes inte refererar till Sadducéernas sekt i sin text som slutade att existera efter år 70 e.Kr. Många teologer tror att Johannes var ca 90 år när han skrev denna bok och i denna boken kan vi tydligt se hur Johannes reflekterar kring mysteriet som finns i Jesus Kristus som blivit uppenbarat och hur det har förvandlat denna fiskare till ett helgon. Johannes spenderade större delen av sina äldre dagar i mindre Asien, för att vara mer specifik så var han i den antika staden Efesos. På grund av detta kan vi se Paulus lära bli reflekterat i Johannes skrift. När man läser Johannes så ser man att Johannes inte har samma önskan av att dokumentera en historiskt redogörelse av Jesus Kristus! Snarare har Johannes en strävan om att redogöra för den nästa generationen om vem Jesus Kristus är. Johannes känner hur han måste utöka denna verklighet till såväl sin närmaste publik som de kommande generationerna! “Och vi skriva nu detta, för att vår glädje skall bliva fullkomlig.” (1 John 1:4).

Matteus och Lukas hade skrivit sina evangelier ca 30 år innan Johannes. Johannes bryr sig inte om att försöka visa på Jesus familjeled utan deklarerar istället att I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Det vill säga att innan världens begynnelse så fanns ordet! Mänskligheten pre-existens fanns i Guds logik. Johannes förstår att Ordet var både den eviga källan och ödet för alla saker och att ingenting någonsin kunde reducera eller begränsa Ordet till en isolerad öupplevelse, och inte heller kunde ordet fångas i mänsklig doktrin eller tradition. Ingen underlägsen översättning eller tolkning kunde äventyra Guds ursprungliga avsikt. Den äkta integriteten i Guds tankar skulle för alltid bevaras och firas i inkarnationen; människoliv skulle vara ordets oavbrutna framtid.

Under denna tid började den gnostiska sekten att få sitt fäste i kyrkan. Gnosticism kommer ifrån det grekiska ordet gnosis vilket betyder kunskap. Då de tror på hemlig kunskap. Denna hemliga kunskap manifesteras bland de grekiska gnostikerna i form av askes, dvs att de försökte avsäga sig själva från det materiella för att kunna leva ett heligt och andligt liv medan den romerska gnosticismen ansåg att deras hemliga kunskap gjorde att de var så mycket i anden att det spelade ingen roll ifall de levde i synd eller inte. Detta manifesterades ofta i orgies och andra vilda synder och de ansåg att de inte ens behövde syndernas förlåtelse på grund av deras hemliga kunskap. Detta är varför Johannes säger “Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.” (1 john 1:8). Under denna tid var den gnostiska läran inte speciellt utvecklad och det fanns inget direkt system i deras teologi som vi senare ser i till exempel Valentinus gnosticism. Däremot fanns det olika gnostiska sekter vid olika namn under dessa tider. Men idag använder man ordet gnosticism just för att beskriva doktriner av hemlig kunskap. Det som gnostikerna även trodde på var något som vi idag kallar för docetism. Docetismen anser många teologer utvecklades från Platons dualism till vad man idag kallar för gnostisk dualism. Detta är på grund av att Platon ser på den materiella sfären som en lägre sfär än den andliga medan den gnostiska sekten ser på den materiella sfären som ond och den andliga som god. Teologer menar att man kan se en process från Platons dualism till den gnostiska dualismen. Docetism är tron på att Jesus inte kom i sin inkarnation, det vill säga att Jesus inte blev till materiellt kött. Varför gnostiker tror så här, är på grund av att gnostiker anser att det materiella var av ondo och de anser att en helig Gud inte kan bli till materiellt kött då det materiella är ont. Samtidigt, menar Sören Wibeck, att den gnostiska dualismen inte är påverkad av Platons dualism utan snarare har sitt ursprung i persisk och indisk religion då de ofta lär ut en form av reinkarnation. Wibeck beskriver hur dualismen inom kristen gnosticism främst handlar om hur skaparguden och frälsarguden inte är en och densamme. Wibeck beskriver precis som många andra teologer hur gnostikerna tror att världen är ond och inte kan vara skapad av en god Gud och hur världen är främmande för Gud. Gud är alltså separerad från sin skapelse, han är en demiurg (hantverkare) som lever i sitt kungarike tillsammans med alla andra goda andar. Detta är något som vi ser Johannes flitigt attackera i första kapitlet av sitt evangelium.

Vers 1: I begynnelsenvar Ordet2, och Ordet var3 hos4 Gud, och Ordet var Gud.

I begynnelsen, 1arche, vilket betyder att vara först i ordning, tid, plats eller rang. var Ordet, 2Logos vilket kommer ifrån den grekiske filosofen Herakleitos som beskriver Logos som ”världsförnuftet” eller ”världsordningen”. Logos ansågs som den universella, kosmiska lagen och enligt vilket allt har blivit till och alla fysiska element i universum hålls i balans. Logos vilket översätts till Ord beskriver hur Jesus Kristus är Guds ultimata ord. I dagens moderna kyrka beskriver vi ofta hur bibeln är Guds ord. Problemet med detta är just att bibeln själv inte beskriver sig som Guds ord även då den säger sig vara inspirerad av Gud och man kan se hur Gud andas genom hela skriften. Men Guds ultimata ord är Jesus Kristus och det är genom Logos, det är genom Guds ord som Gud idag talar till oss och de kommande generationerna. Varför Johannes använder sig av ordet logos i denna vers är troligtvis för hans direkta attack mot den gnostiska sekten som använde ordet logos som en av sina aeons vilket på grekiska är aion. Johannes tar alltså gnostikernas lära om logos och Herakleitos filosofi av logos (som var fylld med våld) och pekar istället på Jesus Kristus som det ultimata ordet och som Gud själv och visar istället på en icke vålds lära genom logos liv och undervisning. 4Pros, är den grekiska prepositionen vilket betyder “med” eller mot; ansikte-mot-ansikte vilket talar om den intima relation som Fadern och Sonen har haft genom all oändlighet och det är precis därför Johannes använder 3eimi, vilket inte förmedlar någon form av ursprung från Gud Fadern eller för Logos, utan helt enkelt en kontinuerlig existens. Om Johannes hade använt ett annat verb egeneto, “blev”, som vi kan se användas i Johannes 1:14 när Johannes talar om inkarnationen så hade man precis som dagens Jehovas vittnen kunnat hävda att Logos blev till. Men som vi ser i grekiskan så använder Johannes det grekiska ordet eimi för att beskriva hur Fadern och Sonen i all oändlighet har varit ansikte-mot-ansikte med varandra och det är här Johannes målar upp en perfekt bild av den treenige Guden; dansen av kärlek för oss. Den intima relationen mellan treenigheten med ett speciellt fokus på Fadern och Sonen och det är denna bild som dansen av kärlek alltid har önskat med mänskligheten. Då mänskligheten är det förlorade myntet som aldrig förlorade sitt värde i Guds ögon utan Guds plan har alltid varit att i Jesus Kristus försona mänskligheten tillbaka till sig själv så han kan ha en intim ansikte-mot-ansikte relation med oss och älska oss med samma ovillkorliga kärlek som treenigheten själv delar med varandra.

Vers 2: Detta var i begynnelsen hos Gud.

“Detta” kan också översättas som denna eller han, dvs Logos var i begynnelsen hos = pros; ansikte-med-ansikte med Gud. Johannes upprepar sig själv här för att verkligen poängtera hur Logos har funnits i all oändlighet och hur Logos och Fadern har varit ansikte-med-ansikte med varandra i all oändlighet.

Vers 3: Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.

Det finns inget originellt, utom ordet, Guds Ord; Logos! Guds logik definierar den enda möjliga platsen där mänskligheten kan spåra sin uppkomst. Detta är även i linje med Paulus: “Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom.” (Kol 1:16).

Vers 4: I det var liv, och livet var människornas ljus.

I Logos, dvs Jesus Kristus liv och anhypostasis, dvs i Jesus identifikation med mänskligheten genom sin inkarnation så upptäcker mänskligheten subjektivt liv och kan leva i överflödigt liv.

Vers 5: Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.

Mörker representerar människans ignorans av sin försonade identitet i Kristus. Detta kan vi se i: “Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. 3Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte. 4Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.” (Jes 9:2-4) och “1Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig. 2Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken, men över dig uppgår HERREN, och hans härlighet uppenbaras över dig. 3Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig.” (Jes 60:1-3) och “hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud.” (Eph 4:18) samt “13Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. 14I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder, 15i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat.” (Kol 1:13-15).

Vers 6: En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes.

Johannes döparen (Jesus Kusin enligt Lukas 1:36). Aposteln Johannes visar även hur Johannes döparen här inte var Messias eller Kristus som så många hade trott. Utan aposteln Johannes förtydligar för oss hur Johannes döparen är sänd av Gud men hur han inte är Gud, Messias eller någon kristusgestalt.

Vers 7: Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom.

Johannes döparen kom som ett vittne för att vittna om Logos som beskrivs som ett ljus så att människan skulle kunna komma till tro och uppleva sitt originella och rätta jag igen. Vilket enbart en människa kan finna i Jesus Kristus. Något intressant här är hur Logos beskrivs som ett ljus eller ljuset här. Det finns enbart tre substantiv i bibeln som direkt beskriver vem Gud är i bibeln; Ljus, Liv och Kärlek (agape) vilket är den högsta formen av kärlek i grekiskan och beskrivs som en ovillkorlig eller gudomlig kärlek. När vi läser och tolkar bibeln så måste vi läsa den från en lins av att Gud är Ljus, Liv och Ovillkorlig kärlek. Det finns alltså inget mörker i Gud vilket Johannes säger i 1 John 1:5 i sin attack mot gnostikerna som trodde att det fanns en dualism i Guds karaktär av både mörker och ljus.

Vers 8: Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

Johannes förtydligar igen att Johannes döparen inte var ljuset men att Johannes döparen är ett vittne om Ljuset, dvs Jesus Kristus.

Vers 9: Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen.

Den här dagen av inkarnationen skulle börja vår kalender och registrera det faktum att människans historia för evigt skulle delas in före och efter Kristus. Inkarnationen skulle synliggöra Guds bild i mänsklig form. I honom som är vår livsplan är det mer än tillräckligt med ljus för att förskjuta mörkret i varje människoliv. Han är det sanna ljuset som upplyser alla! Det är också här vi ser Jesus anhypostasis, dvs Jesus identifikation med mänskligheten. Jesus identifierar sig själv med mänskligheten i sin inkarnation, i sin mänsklighet och han objektivt sätt lyser över mänskligheten och i Honom kan de finna ljus och liv i överflöd samt finna sin rätta identitet. Det som Johannes säger reflekterar även det som Paulus säger; “Ty den Gud som sade: »Ljus skall lysa fram ur mörkret», han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.” (2 kor 4:6).

Vers 10: I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta1 av honom.

Jesus var i världen. Logos blev verkligen till materiellt kött och det vackra med detta är att den kristna Guden kan förstå dig på ett intimt sätt. Han kan förstå de smärtor du genomgår, han kan förstå vad du går igenom. Jesus Kristus i sin enhypostasis blev verkligen en person. 1ginōskō vilket oftast översätts till veta betyder även acceptera eller godta. Världen både judar och hedningar godtog inte Jesus Kristus som Messias utan istället spikade upp honom på ett kors. Jesus Kristus blev verkligen ett subjekt av människors vrede som PP. Walderström beskrev. Människan utförde den största synden som mänskligheten kunde ha utfört mot Gud genom att spika upp Jesus Kristus på korset och döda honom. Men Gud använde den största synden som någonsin skulle kunna ha utförts mot honom och i Kristus valde att försona mänskligheten genom denna fasansfulla akt. Är det inte här vi ser Guds ovillkorliga kärlek och nåd som allra bäst uppmålad framför våra ögon? Att Gud genom den största och mest brutala synd mot Gud väljer Gud att visa sin ofantliga nåd mot mänskligheten. Det är med denna bild i våra sinnen som vi verkligen kan med förlitan säga att Gud är verkligen god och underbar.

Vers 11: Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot1 honom.

Jesus kom för sitt egna folk, judarna, men judarna tog inte emot honom. Ordet tog, 1paralambano kommer från para, en preposition som indikerar närhet, en sak som pågår från en inflytande sfär, med ett förslag om förening av bostadsort, att ha sprungit från sin författare och givare, härrörande från, betecknar punkten från som en handling kommer från, intim anslutning; och lambano, att förstå eller identifiera sig med. Det vill säga, judarna valde att inte lambano, de valde att inte identifiera sig tillbaka med Jesus Kristus.

Vers 12: Men åt alla dem som togo1 emot honom gav2 han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn;

Togo eller ta emot är det grekiska ordet 1Lambano vilket talar om att identifiera sig med något. Denna vers verkar tala för att det fanns dem som valde att inte identifiera sig med Logos. De valde att inte identifiera sig med sitt sanna och originella jag. Mänsklighetens likgiltighet till deras sanna ursprung är problemet. Detta är vad evangeliet tar upp med största tydlighet hos Jesus Kristus. Jesus har kommit för att presentera mänskligheten för sig själva igen; mänskligheten har glömt vilken typ av person de är av design! 2didōmi talar för att ge något till någon som redan tillhör dem; så att återvända. Det faktum att de redan är hans egna, födda från ovan och att de har sin början och deras varelse i honom bekräftas nu genom att de inser det! “He made to be their true selves, their child-of-God selves.” – The Message

Vers 13: och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.

Det är genom Guds kraft och verk som människan kan lambano, dvs identifiera sig med Gud. Det är genom Gud som människan kan echo med Gud, dvs hur människan kan säga ja till Gud och Guds fullkomlighet kommer tillbaka till människan som ett eko och människan upplever subjektivt av vad som redan är objektivt sant hos Gud och blir vad vi kallar för pånyttfödda. Pånyttfödelsen har egentligen redan skett för 2000 år sedan i Jesus inkarnation, liv, död, uppståndelse och himmelsfärd som ett substitut både för och som mänskligheten, där Jesus dog för alla och därför dog alla (2 kor 5:14) och har rest upp igen för att skapa en ny människa och en ny skapelse/kreatur i Kristus. Men denna objektiva sanning i Kristus blir en subjektiv verklighet hos människan när hon genom Guds nåd och kraft väljer att lambano, dvs identifiera sig med Jesus Kristus. Detta talar för hur evangeliet både är retrospektivt och prospektivt. I form av att vi står på vad som är objektivt sant i Jesus Kristus vilket verkligen är en verklighet för hela mänskligheten i Jesus identifikation (anhypostasis) med mänskligheten. Men evangeliet är också prospektivt i form av att Gud är levande och aktiv genom sin Ande och för människor in i en subjektiv verklighet av vad som redan är objektivt sant i Jesus fullbordade verk.

Vers 14: Och Ordet vart2 kött1 och tog sin boning6 ibland oss, och vi sågo3 hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd5 Sons härlighet4 från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

Här attackerar Johannes den gnostiska docetism läran och hävdar att Jesus Kristus blev till materiellt kött. Jesus Kristus är verkligen en hypostatisk enhet som Maximus bekännaren skrev så mycket om. Jesus Kristus är 100% människa och 100% Gud och i sin hypostatiska enhet har Jesus Kristus avbrutit all form av dualism, dvs separation mellan det andliga och materiella. Jesus Kristus har istället sammanvävt det andliga i sin gudomlighet då Gud är Ande och det materiella i sitt materiella mänskliga kött 1sarx. I honom upptäcker vi att vi inte är här av en slump eller olycka eller efter en jordisk förälders önskan; vi existerar genom uttrycket av Guds önskan att uppenbara sig själv för oss i köttet och genom det ha en intim relation med Honom. Hans eviga osynliga ord, blev kött, 2ginomai, som i född och 3theaomai, vilket innebär att man stirrar på eller att uppfatta. Vi såg hans härlighet, 4doxa, uppenbarelsen av hans plan, härligheten som den ursprungliga, autentiska födelsen av Fadern, full av nåd och sanning. Han är den “enfödda”, 5monogener; född endast av Fadern och inte av köttet; i honom känner vi igen vårt sanna jag, som i den äkta originalformen. Han är också den “först födda från de döda” och förklarar vår nya födelse. Kolosserna 1:18, 1 Peter 1:3. Han är uppenbarelsen av vår fullkomlighet. Och av hans fullhet har vi alla fått nåd, nåd som inte förtjänas. För lagen gavs genom Moses, nåd och sanning kom genom Jesus Kristus. 6skēnoō boning eller tabernakel. Templet eller tabernaklet i gamla testament var där Gud hade sin boning. Men här väljer Gud att vara ett tabernakel mitt ibland oss, han väljer att vara ett vandrade tempel mitt ibland oss.

Vers 15: Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: »Det var om denne jag sade: ‘Den som kommer efter mig, han är före mig; ty han var förr än jag.’»

Johannes döparen säger här att Jesus Kristus var yngre än honom och hur han vittnar om Jesus Kristus.

Vers 16: Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd1 utöver2 nåd;

1garin 2anti garitos, nåd som inte förtjänas. Nåden rådde mot tidvattnet av mörkret på grund av Adams fall. Men Jesus fullhet är källan till allt som nåd kommunicerar för vår anpart, mot alla odds!

Vers 17: ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus.

Guds perfekta plan var aldrig att ge Moses lagen. Guds perfekta plan var alltid Jesus Kristus och att genom Jesus Kristus hypostatiska enhet skulle Jesus upprätthålla Guds sida av förbundet i sin gudomlighet och i sin mänsklighet upprätthålla människans sida av förbundet och på så sätt skapa ett nytt förbund av nåd och sanning. Sanningen är ingen doktrin även då det finns sanning i doktriner men sanningen är en person och hans namn är Jesus Kristus.

Vers 18: Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Faderns sköte, han har kungjort vad Gud är.

Jesus Kristus är den perfekta manifestationen och uppenbarelsen av Gud. Om du söker en icke antropomorfisk syn av vem Gud är så kolla inte längre bort än Jesus. Om du vill veta hur den Helige Anden och Fadern ser ut och hur de agerar och är i sin karaktär, kolla på Jesus Kristus. Jesus Kristus är Guds ultimata Ord och Johannes säger något så radikalt här som hade fått de flesta judar att gå i taket. Johannes säger att ingen någonsin har sett Gud, inte ens profeterna. Givetvis såg profeterna Gud men om man jämför men den uppenbarelse vi har av Gud i Jesus Kristus så har verkligen ingen sett Gud. Jesus Kristus är perfekt teologi, Jesus Kristus är den perfekta manifestationen och uppenbarelsen av Gud. Jesus Kristus den enfödde Sonen som är i Fadern sköte eller famn och detta är inget religiöst språk. Detta är ett språk av en intim ansikte-mot-ansikte relation och det är Jesus Kristus som har kungjort vad Gud är! Detta är varför all form av teologi som hävdar att Fadern eller Anden inte ser ut som Jesus Kristus inte är något annat än semi-arianism. Äkta dogmatisk treenighetsteologi är att Fadern och Anden ser ut som Jesus Kristus. All form av teologi som målar upp Fadern på ett sätt som inte ser ut som Jesus Kristus och Jesus självgivande i sitt liv är anti treenighetsteologi.

 

 

You can leave a response, or trackback from your own site.

Leave a Reply