You do not need to fast as a christian

Fast, Fasting – Eating sparingly or abstaining from food altogether, either from necessity or desire. In medical terms, fasting is the detoxification of the body throught the restriction of food.

Spiritual fasting entails setting aside activities as well as reducing the intake of food and replacing these activities with the exercise of prayer and preoccupation with spiritual concerns. The NT word that is translated “fasting” literally means one who has not eaten, one who is empty.

Three types of fast are generally recognized: normal, in which there is no intake of food for a prescribed period of time, though there may be an intake of liquids; partial, in which the diet is limited, though some food is allowed; and absolute, in which there is a total abstinence from food and liquids in all forms.

In the OT the fast was regarded as an act of self-renunciation designed to mollify God’s wrath and move him in act in gracious disposition. In times of emergency, the people fasted to persuade God to spare them from impending calamity (Jgs 20:26; 1 Sm 7:6; 1 Kgs 21:9; 2 Chr 20:3; Jer 36:6, 9). Individuals fasted in the hope that God would liberate them from trouble ( 2 Sm 12:16-20; 1 Kgs 21:27, Pss 35:13; 69:10). Fasting was accompanied by prayer (Ezr 8:21, Neh 1:4; Jer 14:12). Regular fasts were usually for ONE day, morning to evening, with food permitted at night (Jgs 20:26; 1 Sm 14:24, 2 Sm 1:12), although there are reports of longer fasts, such as Mordcai’s call for a three-day fast (night and day specified – Est 4:16) and the seven-day fast at Soul’s death (1 Sm 31:13; 2 Sm 3:35). Among special fasts were Moses’ 40 days on Mt Sinai (Ex 34:28) and Daniel’s three-weel fast prior to receiving visions (Dn 9:3; 10:3, 12).

In general, in the OT, fasting was ABUSED. Instead of a sincere act of self-renunciation and submission to God, fasting beceme externalized as an empty ritual in which a pretense of piety was presented as a public image (religeous people). Hence, the prophets cry out against the collousness of such hypocrisy. Jeremiah records the Lord as saying, “Though they fast, I will not hear their cry” (Jer 14:12, (RSV; see Is 58:1-10).

The setting for NT understanding of fasting lies in the development of the rabbinic tradition that grew out of the period between the Testaments, during which fasting became the distinguishing mark of the pious Jew, even though it was largely still ritualistic. Viws were confirmed by fasting (Tb 7:12), remorse and penitence were accompanied by fasting (4 Esd 10:4), and prayer was supported by fasting (1 Macc 3:47). Special fast days were observed, some voluntarily imposed (2 Macc 13:12; 4 Esd 5:13).

This developed into a rabbinic tradition in which fasting was viewed as meritorious and therefore became the primary act of demonstrating piety. It was, however, a false piety consisting mostlt in the externals of fastidious observance of fast days, both public and private. With the exception of ascetic groups such as the disciples of John the Baptist, the prevailing mood of fasting when Jesus appeared on the scene was one of nournful sadness, an obligatory necessity, a self-imposed requirement to produce the discipline of self-denial.

Jesus’ understanding of fasting is significant in that it represents a shift in the role of fasting. His initial attitude undoubtedly reflected the fact that he grew up participating in the regular fasts and therefore shared the prevailing teachings of his day. Yet his mature teaching about fasting breaks with the rabbinic tradition. Two accounts relating to Jesus and fasting are importnant: his fast as a part of his temptation in the wilderness (Mt 4:2; Lk 4:2), and his teaching about fasting in the Sermon on the Mount (Mt 6:16-18).

His temptation was born out of the context of struggle. Immediately after his baptism, he was cast out into the wilderness by the Spirit to face the temptation of Satan. In the midst of his temptation, he fasted and prated, thereby showing his dependence upon God.

Jesus’ words about fasting ub tge Sermon on the Mount constitute a radically different approach to voluntary fasting. In condemning the type of fasting that seeks favor with men by an ostentatious display of outward piety, Jesus thought instead a robust faith that sought genuineness of relation to God through a pure heart. Jesus does not condemn fasting as such, nor does he forbid it. He does, however, give it anew meaning. Fasting is service to God.

This new understanding of fasting is set within the context fo the dawning of the time of salvation. The Bridegroom is here. It is a time of JOY, not of sorrow. Consequently, the prevailing mood of fasting as mournful stress and pretended piety is inconsistent with the mood of the new age that has begun.

Jesus’ teachings may be summarized: Fasting is transcended by the beginning of the eschatological times. The rule of the Messiah has broken the power of the evil age. Fasting would appear to be no longer consistent with the spirit of thanksgiving and joy that marks the framework of the new age, since the Christian life is not to be dominated by tragedy but by JOY and HAPPINESS

Sonship

“You do not come into your inheritance or become an effective influencer in the lives of others by focusing on being a leader or even focusing on being a spiritual Father. You come into maturity by focusing on being a son. That is what Jesus did.” – Jack Frost

Being a leader.

“When you focus your life on being a leader, it becomes very easy to become controlling or authoritarian. That is characteristic of an orphan heart.

Then you produce children after your kind. Instead, why don’t we all start focusing on being a son or daughter who seeks to do only what the Father does, and lives to serve, honor, and bless others? When you do this, people around you will start living and acting like sons and daughters too.” – Spiritual slavery to spiritual sonship by Jack Frost.

Saint

‘you got to get right with God’

If you are a saint that sentence does not apply to you because you already are RIGHTeous(right standing) with Father God through faith in Christ alone. Not faith in your works.

River

“There is no such thing as a dry season to a tree planted by the river.” – Jordan Fry

Repentence.

Repent (metanoeo) literally means “to think differently. To reconsider”. It has less to do with saying sorry and more to do with a total supernaturally transformation of our thoughts about ourselves, God and his Kingdom.

Vi får äta griskött.

Käretid, jag har sett att många i Sverige lever under lagiskhet och är väldigt religösa. Jag personligen ser mig själv som kristen med en tro i mitt hjärta. Jag har även sett hur många svenskar idag inte äter griskött, “för det står i bibeln”. Så jag tänkte ha en liten teologisk lektion för er så att ni kan tyda bibeln på ett bra nya testamentligt sätt. (Om man nu kan säga så).

Okej för att göra det tydligt för oss. Så många okristna idag säger att vi som kristna tar saker vi gillar ifrån bibeln och ignorerar det som vi inte gillar korrekt?

Många hade sagt att vi ignorerar texter i gamla testamentet såsom att äta rått kött, gris och skaldjur. Vi avrättar inte människor för att de avbryter sabbaten eller inte fira sabbaten. Vi till och med ignorerar att klä oss med plagg som är vävda i 2 olika slags material. Men vi säger att det är en synd att vara homosexuell. Detta kan ju verkligen låta som om vi som kristna tar saker vi gillar och ignorerar saker som vi inte gillar eller hur?

Jag förväntar mig inte att alla ska förstå att hela Bibeln handlar om Jesus och Guds plan att återlösa sitt folk, men jag förgäves hoppas att en dag kommer någon att komma åt sitt sunda förnuft (eller åtminstone prata med en välgrundad teologisk rådgivare).

Först och främst, det är inte bara det Gamla Testamentet som har verser om homosexualitet. Nya testamentet har mycket att säga om det också. Även Jesus säger i sin diskussion om skilsmässa i Matteus 19:3-12, att den ursprungliga utformningen av Gud var för en man och en kvinna som ska förenas som ett kött, och om det inte (v.12), bör personer avstå från äktenskap.

Men låt oss gå tillbaka till att betrakta den lite större frågan om “motsägelsen” om saker som nämns i Gamla Testamentet men som inte längre praktiseras av Nya testamentet Guds folk(kristna/judar). De flesta kristna vet inte vad de ska säga när de konfronteras om det här problemet. Här är en kort kurs på förhållandet av Gamla testamentet till Nya testamentet. (Du kan tacka mig senare).

Gamla testamentet lägger en god mängd utrymme att beskriva de olika uppoffringar som erbjuds i tabernaklet (och senare templet) för att sona synden så att troende kunde närma sig en helig Gud. Det fanns också en komplex uppsättning regler för högtider då man skulle bli ren och få en viss renhet. Så att de kunde närma sig Gud i tillbedjan om du åt viss mat, hade vissa former av kläder, avstod från att beröra en mängd olika föremål, och så vidare. Detta förmedlas livfullt, om och om igen, att människan är andligt orena och kan inte gå in i Guds närvaro utan rening. (För att visa en enklare beskrivining, i paradiset hade Adam och Eva en relation med Gud, med efter de syndade “syndafallet”, så kunde de inte ha en relation med Gud längre, med Gud gav dem 10 budord och lovprisningsregler så att de kunde bli renade ifrån synden de hade gjort och komma nära Gud igen. Det vanligaste som vi pratar om, vad de gjorde i gamla testamentet var att offra djur).

Men även i Gamla testamentet, antydde många författare som offrade i templen att tempellovsångarnas “form” pekade fram mot något bortom dem, något som skulle hända. (jfr 1 Sam 15:21-22;. Ps 50:12-15;. 51:17; Hos. 06:06). Det som hände var att kristus kom och när Kristus uppenbarades så förklarade han all mat ren (Mark 7:19), och han ignorerade de gammaltestamentliga renlighets lagarna på massa sätt, såsom röra spetälska och döda kroppar.

Orsaken är klar. När han dog på korset, så slets slöjan i templet ner, som visar att han hade gjort bort med behovet för hela offersystem med alla dess renlighets lagar. Jesus är det ultimata offret för synden, och nu gör Jesus oss rena. Jesus drack koppen av Guds vrede över synd för oss, så att vi slipper det, så att när vi kommer till Gud kan vi närma oss i trygghet, vi blir nu fylld med liv, vi är nu heliga tack varje Jesus, vi är helgade (avskiljda ifrån kungariket av mörket till kungariket av ljus). Templet är nu i oss, vi är nu templet av den Helige Anden, för att Jesus är i oss (när vi har accepterat honom som vår frälsare) och vi är i Jesus. När fader Gud ser på oss, så eftersom vi är i Jesus och Jesus är i oss så är vi rena och rättfärdiga så han ser Jesus, han ser bara skönhet. Vi behöver nu inte längre försöka bli rena själva, eftersom Jesus har redan gjort det, vi lever nu under nåd och är under kärlekens lag.

Hela Hebreerbrevet berättar att Gamla testamentet högtidlagar är avskaffade och att vi är nu fullbordade i kristus. När vi ber “i Jesu namn” har vi “förtroende att komma in i det allraheligaste genom Jesu blod” (Hebr 10:19). Det skulle därför vara djupt oförenligt med undervisning i Bibeln som en helhet om vi fortsatte att följa de ceremoniella/högtidliga lagarna.

Nya testamentet ger oss ytterligare vägledning om hur man läser Gamla testamentet. Paulus gör det klart på platser som Romarbrevet 13:08-10 att apostlarna förstod Gamla testamentet morallagar och att de fortfarande vara bindande för oss. Kort sagt, förändrade Kristus hur vi tillber, men inte hur vi lever. Den moraliska lagen beskriver Guds egen karaktär — hans integritet, kärlek och trofasthet. Och så allt det Gamla Testamentet säger om att älska vår nästa, ta hand om de fattiga, generositet med våra ägodelar, sociala relationer och engagemang för vår familj är fortfarande i kraft. Nya testamentet fortsätter att förbjuda döda eller begå äktenskapsbrott, och alla kön etiken i Gamla testamentet omräknats i hela Nya Testamentet (Matt. 5:27-30, 1 Kor 6:9-20;. 1 Tim 1. :8-11). Om Nya testamentet har bekräftat en befallning, då är det fortfarande i kraft för oss idag. Eftersom vi lever i nya testamentet.

Nya testamentet beskriver en annan förändring mellan testamentena. Synder fortsätter att vara synder — men dess påföljder förändras. I Gamla testamentets synder som äktenskapsbrott eller incest var straffbart med civilrättsliga sanktioner som utförande. Detta beror på den tiden Guds folk(kristna som på den tiden var judiska) utgjorde en nationalstat, och så alla synder hade civilrättsliga påföljder.

Men i Nya testamentet är Guds folk en sammansättning av kyrkor över hela världen, som lever under olika regeringar. Kyrkan är inte en civil regering längre, och så synder behandlas av förmaningar och i värsta fall uteslutning från medlemskap istället. Detta är hur Paulus behandlar ett fall av incest i församlingen i Korint (1 Kor. 5:01 ff. Och 2 Kor. 2:7-11). Varför denna förändring? Enligt Kristus, är evangeliet inte begränsas till en enda nation — det har släppts för att gå in i alla kulturer och folk.

När du ger den viktigaste förutsättningen för bibeln — om den överträffade betydelsen av Kristus och hans frälsning — sedan alla olika delar av Bibelns meningsfullhet. På grund av Kristus, är den ceremoniella/högtidliga lagen upphävd. På grund av Kristus, är kyrkan inte längre en nationalstat införande civilrättsliga påföljder. Det faller allt på plats. Men om du avvisar tanken på Kristus som Guds Son och Frälsare, då, naturligtvis, är Bibeln som bäst ett hopkok som innehåller en del inspiration och visdom, men det mesta måste avvisas som dumt eller konstigt.

Så var lämnar det oss? Det finns bara två möjligheter. Om Kristus är Gud, då är detta sätt att läsa Bibeln vettigt. Den andra möjligheten är att du avvisar kristendomens grundläggande avhandling — du tror inte att Jesus är den uppståndne Guds Son — och då är Bibeln ingen säker guide för dig och du måste nog sluta ära griskött.

Alltså jag tror att Jesus är den uppståndne Guds Son, då kan jag inte följa alla de “rena lagarna”, “kost och praktik och jag kan inte offra djuroffer. Om jag gjorde allt detta skulle det vara som att förneka kraften i Kristi död på korset och hans uppståndelse. Så om du då verkligen tror på Kristus så hade jag rekommenderat dig till att följa vissa gammaltestamentliga texter men inte andra och njuta av din gyrostallrik.

JESUS HAR GJORT DET! Han har gett oss andligt liv, han har nåd. I hebreerbrevet står det till och med att Gud ger oss tillåtelse att misslyckas. Varför? Jo för att han har en sådan nåd och kärlek till oss. Han har gjort oss till helgon, inte för att vi är värda det utan för att han har sådan kärlek för oss, han avskiljde oss ifrån kungariket av mörker till kungariket av ljus, för att han älskade oss så mycket. Han har gjort oss heliga, han har givit oss auktoritet, han låter oss dricka av hans levande vatten. Han har tagit bort anden av religion och anden av lagiskhet. Vi lever nu under nåd. Varför, jo för det är fullbordat.

Så det jag ville säga med all denna text är att det är bra att ha en bra grundad biblisk teologisk grund, så man vet hur man ska tyda bibeln. Det är okej för dig som kristen att äta skinka på mackan och njuta av gyrostallrikar. Kan även tillägga att Paulus säger att leva under lagiskhet är ungefär som att leva under häxkraft. Så farligt anser Paulus det är att leva under lagiskhet och inte förstå Guds underbara nåd och kraften som det finns i evangeliumet, kraften som det finns i korset och i uppståndelsen av Jesus på den tredje dagen.