Främlingen av Albert Camus (existentialism)

Främlingen av Albert Camus

Främlingen skrevs år 1942 och utspelar sig i Algeriet i början av 1900-talet och handlar om en ung man vars namn är Mersault. Boken börjar med en mening som sätter tonen för hela den resterande delen av romanen, nämligen; “Mamma dog idag. Eller igår kanske, vet inte.” 1

Den unge Mersault möter alla kommande händelser med samma likgiltighet. Han ser allt som om det vore ett spel av tillfälligheter. Dagarna flyter på och Mersault verkar mest driven av sina primitiva drifter. Han äter när han är hungrig, röker när han känner sig sugen och svalkar sig i havet när han är varm. Det finns inga spår av abstrakta tankegångar, inget engagemang i livets stora frågor och inga tecken på starka känslor som sorg eller kärlek.

Ett utav de mer starkare teman i romanen är just hur Mersault lever i en absurd, meningslös värld där han känner varken hopp eller framtidstro. När Mersaults flickvän Marie frågade honom ifall han älskar henne svarar han att det inte betyder någonting, men att det gör han nog inte. Senare råkar Mersault döda en arab på stranden som tidigare bråkat med hans två vän Raymond. Detta skedde genom att Mersault sköt araben först med ett skott men fortsätter att skjuta araben “fyra gånger till mot en orörlig kropp”. Mersault arresteras för 3 vad han gjort men känner ingen skuld eller ånger. På detta vis målas han upp som en absurd människa i en absurd värld. Efter att domaren hade dömt Mersault för mordet på araben, är den bakomliggande anledningen egentligen hans känslokalla personlighet som ingen kan relatera till. För Mersault är allt lika meningslöst, han känner att han är en främling i världen och en främling för sig själv, en absurd människa i en absurd värld.

Existentialismen är också ett underliggande tema genom romanen. Mersault känner ingen mening med livet, han tror inte på Gud, han förstår inte vad synd är vilket visar på den humanistiska filosofin av existentialism. Det finns ingen form av predestination eller hopp i Mersaults liv utan det är istället de val som han gör eller inte gör som styr de konsekvenser som sker i hans liv. Alla hans val i livet är impulsiva. Han lever i nuet och lägger knappt tanken till att det han gör på några sekunder kan få allvarliga konsekvenser.

Det melankoliska och ambitionslösa är också något som vi ser tydligt genom denna roman. När Mersault får en befordran så svarar han likgiltigt “…att jag inte hade några ambitioner”. 4 Det finns ingen extatisk glädje eller enthusiasm utan Mersault gör enbart det han måste göra. Isolering är ett annat tema som vi kan se i Mersaults liv då han troligtvis helst hade isolerat sig i sitt rum. Detta kan vi se när han flyttar sitt matbord till sovrummet vilket var det enda rum som han levde i efter sin mors död. 5

Camus roman främlingen är en oerhört intressant bok att läsa. Det finns inga direkta budskap i boken som läsaren med träffsäkerhet kan uppfatta. Allt läsaren får reda på från texten är enbart toppen av isberget, resten finns att läsa mellan raderna. Det budskap som kan finnas mellan raderna är den laddade samhällskritiken. Det går dock att se att den miljöbeskrivning som Camus använder sig av i boken, var troligtvis något som Camus själv hade upplevt då han växte upp i Algeriet som en fransk koloni med stridigheter mellan den arabiska frigörelsegruppen och fransmännen. Camus litterära stil är präglad av att visa snarare än att beskriva, hans litteratur stil liknar mer Hemingways typiska ögonblicksprosa. Samtidigt finns det ställen där Camus väljer att beskriva miljön oerhört tydligt, ett exempel hade varit:

“Kort efter, när spårvagnarna kom glesare och natten redan var svart över träd och lyktor, tömdes kvarteret omärkligt tills den första katten sakta korsade den på nytt öde gatan.” 6

Camus använder sig även av symbolik i sin roman. Krucifixet som troligtvis symboliserar kristendomen. Domstolen som symboliserar samhällets försök att rationalisera vår existens genom dess sinnelagsetik är bara några exempel av romanens symbolik.

Det är inte konstigt att Camus vann nobelpris 1957. Främlingen är ett mästerverk och även då boken inte är något som fyller en med glädje, så är det en otroligt intressant bok att analysera.

Tack,

Max J. Holtz.

Fotnoter:

1 Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 7.
2 “…det betyder ingenting men att jag trodde inte det” – Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 46.
3 Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 75.
4 Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 54.
5 “…flytta in matbordet i mitt sovrum. Jag lever bara i det rummet nu,” – Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 27.
6 Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 31.

Johannesevangeliet 1:1-18

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man vet inte när Johannesevangeliet skrevs exakt men denna bok var troligtvis skriven mellan år 70 e.Kr (när templet förstördes) och år 100 e.Kr i slutet av Johannes liv. Varför man tror att detta evangelium är skrivet under denna tid är på grund av att Johannes nämner i kapitel 21 vers 19 om Petrus martyr död vilket var mellan år 64-66 e.Kr. samt hur Johannes inte refererar till Sadducéernas sekt i sin text som slutade att existera efter år 70 e.Kr. Många teologer tror att Johannes var ca 90 år när han skrev denna bok och i denna boken kan vi tydligt se hur Johannes reflekterar kring mysteriet som finns i Jesus Kristus som blivit uppenbarat och hur det har förvandlat denna fiskare till ett helgon. Johannes spenderade större delen av sina äldre dagar i mindre Asien, för att vara mer specifik så var han i den antika staden Efesos. På grund av detta kan vi se Paulus lära bli reflekterat i Johannes skrift. När man läser Johannes så ser man att Johannes inte har samma önskan av att dokumentera en historiskt redogörelse av Jesus Kristus! Snarare har Johannes en strävan om att redogöra för den nästa generationen om vem Jesus Kristus är. Johannes känner hur han måste utöka denna verklighet till såväl sin närmaste publik som de kommande generationerna! “Och vi skriva nu detta, för att vår glädje skall bliva fullkomlig.” (1 John 1:4).

Matteus och Lukas hade skrivit sina evangelier ca 30 år innan Johannes. Johannes bryr sig inte om att försöka visa på Jesus familjeled utan deklarerar istället att I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Det vill säga att innan världens begynnelse så fanns ordet! Mänskligheten pre-existens fanns i Guds logik. Johannes förstår att Ordet var både den eviga källan och ödet för alla saker och att ingenting någonsin kunde reducera eller begränsa Ordet till en isolerad öupplevelse, och inte heller kunde ordet fångas i mänsklig doktrin eller tradition. Ingen underlägsen översättning eller tolkning kunde äventyra Guds ursprungliga avsikt. Den äkta integriteten i Guds tankar skulle för alltid bevaras och firas i inkarnationen; människoliv skulle vara ordets oavbrutna framtid.

Under denna tid började den gnostiska sekten att få sitt fäste i kyrkan. Gnosticism kommer ifrån det grekiska ordet gnosis vilket betyder kunskap. Då de tror på hemlig kunskap. Denna hemliga kunskap manifesteras bland de grekiska gnostikerna i form av askes, dvs att de försökte avsäga sig själva från det materiella för att kunna leva ett heligt och andligt liv medan den romerska gnosticismen ansåg att deras hemliga kunskap gjorde att de var så mycket i anden att det spelade ingen roll ifall de levde i synd eller inte. Detta manifesterades ofta i orgies och andra vilda synder och de ansåg att de inte ens behövde syndernas förlåtelse på grund av deras hemliga kunskap. Detta är varför Johannes säger “Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.” (1 john 1:8). Under denna tid var den gnostiska läran inte speciellt utvecklad och det fanns inget direkt system i deras teologi som vi senare ser i till exempel Valentinus gnosticism. Däremot fanns det olika gnostiska sekter vid olika namn under dessa tider. Men idag använder man ordet gnosticism just för att beskriva doktriner av hemlig kunskap. Det som gnostikerna även trodde på var något som vi idag kallar för docetism. Docetismen anser många teologer utvecklades från Platons dualism till vad man idag kallar för gnostisk dualism. Detta är på grund av att Platon ser på den materiella sfären som en lägre sfär än den andliga medan den gnostiska sekten ser på den materiella sfären som ond och den andliga som god. Teologer menar att man kan se en process från Platons dualism till den gnostiska dualismen. Docetism är tron på att Jesus inte kom i sin inkarnation, det vill säga att Jesus inte blev till materiellt kött. Varför gnostiker tror så här, är på grund av att gnostiker anser att det materiella var av ondo och de anser att en helig Gud inte kan bli till materiellt kött då det materiella är ont. Samtidigt, menar Sören Wibeck, att den gnostiska dualismen inte är påverkad av Platons dualism utan snarare har sitt ursprung i persisk och indisk religion då de ofta lär ut en form av reinkarnation. Wibeck beskriver hur dualismen inom kristen gnosticism främst handlar om hur skaparguden och frälsarguden inte är en och densamme. Wibeck beskriver precis som många andra teologer hur gnostikerna tror att världen är ond och inte kan vara skapad av en god Gud och hur världen är främmande för Gud. Gud är alltså separerad från sin skapelse, han är en demiurg (hantverkare) som lever i sitt kungarike tillsammans med alla andra goda andar. Detta är något som vi ser Johannes flitigt attackera i första kapitlet av sitt evangelium.

Vers 1: I begynnelsenvar Ordet2, och Ordet var3 hos4 Gud, och Ordet var Gud.

I begynnelsen, 1arche, vilket betyder att vara först i ordning, tid, plats eller rang. var Ordet, 2Logos vilket kommer ifrån den grekiske filosofen Herakleitos som beskriver Logos som ”världsförnuftet” eller ”världsordningen”. Logos ansågs som den universella, kosmiska lagen och enligt vilket allt har blivit till och alla fysiska element i universum hålls i balans. Logos vilket översätts till Ord beskriver hur Jesus Kristus är Guds ultimata ord. I dagens moderna kyrka beskriver vi ofta hur bibeln är Guds ord. Problemet med detta är just att bibeln själv inte beskriver sig som Guds ord även då den säger sig vara inspirerad av Gud och man kan se hur Gud andas genom hela skriften. Men Guds ultimata ord är Jesus Kristus och det är genom Logos, det är genom Guds ord som Gud idag talar till oss och de kommande generationerna. Varför Johannes använder sig av ordet logos i denna vers är troligtvis för hans direkta attack mot den gnostiska sekten som använde ordet logos som en av sina aeons vilket på grekiska är aion. Johannes tar alltså gnostikernas lära om logos och Herakleitos filosofi av logos (som var fylld med våld) och pekar istället på Jesus Kristus som det ultimata ordet och som Gud själv och visar istället på en icke vålds lära genom logos liv och undervisning. 4Pros, är den grekiska prepositionen vilket betyder “med” eller mot; ansikte-mot-ansikte vilket talar om den intima relation som Fadern och Sonen har haft genom all oändlighet och det är precis därför Johannes använder 3eimi, vilket inte förmedlar någon form av ursprung från Gud Fadern eller för Logos, utan helt enkelt en kontinuerlig existens. Om Johannes hade använt ett annat verb egeneto, “blev”, som vi kan se användas i Johannes 1:14 när Johannes talar om inkarnationen så hade man precis som dagens Jehovas vittnen kunnat hävda att Logos blev till. Men som vi ser i grekiskan så använder Johannes det grekiska ordet eimi för att beskriva hur Fadern och Sonen i all oändlighet har varit ansikte-mot-ansikte med varandra och det är här Johannes målar upp en perfekt bild av den treenige Guden; dansen av kärlek för oss. Den intima relationen mellan treenigheten med ett speciellt fokus på Fadern och Sonen och det är denna bild som dansen av kärlek alltid har önskat med mänskligheten. Då mänskligheten är det förlorade myntet som aldrig förlorade sitt värde i Guds ögon utan Guds plan har alltid varit att i Jesus Kristus försona mänskligheten tillbaka till sig själv så han kan ha en intim ansikte-mot-ansikte relation med oss och älska oss med samma ovillkorliga kärlek som treenigheten själv delar med varandra.

Vers 2: Detta var i begynnelsen hos Gud.

“Detta” kan också översättas som denna eller han, dvs Logos var i begynnelsen hos = pros; ansikte-med-ansikte med Gud. Johannes upprepar sig själv här för att verkligen poängtera hur Logos har funnits i all oändlighet och hur Logos och Fadern har varit ansikte-med-ansikte med varandra i all oändlighet.

Vers 3: Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.

Det finns inget originellt, utom ordet, Guds Ord; Logos! Guds logik definierar den enda möjliga platsen där mänskligheten kan spåra sin uppkomst. Detta är även i linje med Paulus: “Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom.” (Kol 1:16).

Vers 4: I det var liv, och livet var människornas ljus.

I Logos, dvs Jesus Kristus liv och anhypostasis, dvs i Jesus identifikation med mänskligheten genom sin inkarnation så upptäcker mänskligheten subjektivt liv och kan leva i överflödigt liv.

Vers 5: Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.

Mörker representerar människans ignorans av sin försonade identitet i Kristus. Detta kan vi se i: “Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. 3Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte. 4Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.” (Jes 9:2-4) och “1Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig. 2Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken, men över dig uppgår HERREN, och hans härlighet uppenbaras över dig. 3Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig.” (Jes 60:1-3) och “hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud.” (Eph 4:18) samt “13Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. 14I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder, 15i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat.” (Kol 1:13-15).

Vers 6: En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes.

Johannes döparen (Jesus Kusin enligt Lukas 1:36). Aposteln Johannes visar även hur Johannes döparen här inte var Messias eller Kristus som så många hade trott. Utan aposteln Johannes förtydligar för oss hur Johannes döparen är sänd av Gud men hur han inte är Gud, Messias eller någon kristusgestalt.

Vers 7: Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom.

Johannes döparen kom som ett vittne för att vittna om Logos som beskrivs som ett ljus så att människan skulle kunna komma till tro och uppleva sitt originella och rätta jag igen. Vilket enbart en människa kan finna i Jesus Kristus. Något intressant här är hur Logos beskrivs som ett ljus eller ljuset här. Det finns enbart tre substantiv i bibeln som direkt beskriver vem Gud är i bibeln; Ljus, Liv och Kärlek (agape) vilket är den högsta formen av kärlek i grekiskan och beskrivs som en ovillkorlig eller gudomlig kärlek. När vi läser och tolkar bibeln så måste vi läsa den från en lins av att Gud är Ljus, Liv och Ovillkorlig kärlek. Det finns alltså inget mörker i Gud vilket Johannes säger i 1 John 1:5 i sin attack mot gnostikerna som trodde att det fanns en dualism i Guds karaktär av både mörker och ljus.

Vers 8: Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

Johannes förtydligar igen att Johannes döparen inte var ljuset men att Johannes döparen är ett vittne om Ljuset, dvs Jesus Kristus.

Vers 9: Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen.

Den här dagen av inkarnationen skulle börja vår kalender och registrera det faktum att människans historia för evigt skulle delas in före och efter Kristus. Inkarnationen skulle synliggöra Guds bild i mänsklig form. I honom som är vår livsplan är det mer än tillräckligt med ljus för att förskjuta mörkret i varje människoliv. Han är det sanna ljuset som upplyser alla! Det är också här vi ser Jesus anhypostasis, dvs Jesus identifikation med mänskligheten. Jesus identifierar sig själv med mänskligheten i sin inkarnation, i sin mänsklighet och han objektivt sätt lyser över mänskligheten och i Honom kan de finna ljus och liv i överflöd samt finna sin rätta identitet. Det som Johannes säger reflekterar även det som Paulus säger; “Ty den Gud som sade: »Ljus skall lysa fram ur mörkret», han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.” (2 kor 4:6).

Vers 10: I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta1 av honom.

Jesus var i världen. Logos blev verkligen till materiellt kött och det vackra med detta är att den kristna Guden kan förstå dig på ett intimt sätt. Han kan förstå de smärtor du genomgår, han kan förstå vad du går igenom. Jesus Kristus i sin enhypostasis blev verkligen en person. 1ginōskō vilket oftast översätts till veta betyder även acceptera eller godta. Världen både judar och hedningar godtog inte Jesus Kristus som Messias utan istället spikade upp honom på ett kors. Jesus Kristus blev verkligen ett subjekt av människors vrede som PP. Walderström beskrev. Människan utförde den största synden som mänskligheten kunde ha utfört mot Gud genom att spika upp Jesus Kristus på korset och döda honom. Men Gud använde den största synden som någonsin skulle kunna ha utförts mot honom och i Kristus valde att försona mänskligheten genom denna fasansfulla akt. Är det inte här vi ser Guds ovillkorliga kärlek och nåd som allra bäst uppmålad framför våra ögon? Att Gud genom den största och mest brutala synd mot Gud väljer Gud att visa sin ofantliga nåd mot mänskligheten. Det är med denna bild i våra sinnen som vi verkligen kan med förlitan säga att Gud är verkligen god och underbar.

Vers 11: Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot1 honom.

Jesus kom för sitt egna folk, judarna, men judarna tog inte emot honom. Ordet tog, 1paralambano kommer från para, en preposition som indikerar närhet, en sak som pågår från en inflytande sfär, med ett förslag om förening av bostadsort, att ha sprungit från sin författare och givare, härrörande från, betecknar punkten från som en handling kommer från, intim anslutning; och lambano, att förstå eller identifiera sig med. Det vill säga, judarna valde att inte lambano, de valde att inte identifiera sig tillbaka med Jesus Kristus.

Vers 12: Men åt alla dem som togo1 emot honom gav2 han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn;

Togo eller ta emot är det grekiska ordet 1Lambano vilket talar om att identifiera sig med något. Denna vers verkar tala för att det fanns dem som valde att inte identifiera sig med Logos. De valde att inte identifiera sig med sitt sanna och originella jag. Mänsklighetens likgiltighet till deras sanna ursprung är problemet. Detta är vad evangeliet tar upp med största tydlighet hos Jesus Kristus. Jesus har kommit för att presentera mänskligheten för sig själva igen; mänskligheten har glömt vilken typ av person de är av design! 2didōmi talar för att ge något till någon som redan tillhör dem; så att återvända. Det faktum att de redan är hans egna, födda från ovan och att de har sin början och deras varelse i honom bekräftas nu genom att de inser det! “He made to be their true selves, their child-of-God selves.” – The Message

Vers 13: och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.

Det är genom Guds kraft och verk som människan kan lambano, dvs identifiera sig med Gud. Det är genom Gud som människan kan echo med Gud, dvs hur människan kan säga ja till Gud och Guds fullkomlighet kommer tillbaka till människan som ett eko och människan upplever subjektivt av vad som redan är objektivt sant hos Gud och blir vad vi kallar för pånyttfödda. Pånyttfödelsen har egentligen redan skett för 2000 år sedan i Jesus inkarnation, liv, död, uppståndelse och himmelsfärd som ett substitut både för och som mänskligheten, där Jesus dog för alla och därför dog alla (2 kor 5:14) och har rest upp igen för att skapa en ny människa och en ny skapelse/kreatur i Kristus. Men denna objektiva sanning i Kristus blir en subjektiv verklighet hos människan när hon genom Guds nåd och kraft väljer att lambano, dvs identifiera sig med Jesus Kristus. Detta talar för hur evangeliet både är retrospektivt och prospektivt. I form av att vi står på vad som är objektivt sant i Jesus Kristus vilket verkligen är en verklighet för hela mänskligheten i Jesus identifikation (anhypostasis) med mänskligheten. Men evangeliet är också prospektivt i form av att Gud är levande och aktiv genom sin Ande och för människor in i en subjektiv verklighet av vad som redan är objektivt sant i Jesus fullbordade verk.

Vers 14: Och Ordet vart2 kött1 och tog sin boning6 ibland oss, och vi sågo3 hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd5 Sons härlighet4 från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

Här attackerar Johannes den gnostiska docetism läran och hävdar att Jesus Kristus blev till materiellt kött. Jesus Kristus är verkligen en hypostatisk enhet som Maximus bekännaren skrev så mycket om. Jesus Kristus är 100% människa och 100% Gud och i sin hypostatiska enhet har Jesus Kristus avbrutit all form av dualism, dvs separation mellan det andliga och materiella. Jesus Kristus har istället sammanvävt det andliga i sin gudomlighet då Gud är Ande och det materiella i sitt materiella mänskliga kött 1sarx. I honom upptäcker vi att vi inte är här av en slump eller olycka eller efter en jordisk förälders önskan; vi existerar genom uttrycket av Guds önskan att uppenbara sig själv för oss i köttet och genom det ha en intim relation med Honom. Hans eviga osynliga ord, blev kött, 2ginomai, som i född och 3theaomai, vilket innebär att man stirrar på eller att uppfatta. Vi såg hans härlighet, 4doxa, uppenbarelsen av hans plan, härligheten som den ursprungliga, autentiska födelsen av Fadern, full av nåd och sanning. Han är den “enfödda”, 5monogener; född endast av Fadern och inte av köttet; i honom känner vi igen vårt sanna jag, som i den äkta originalformen. Han är också den “först födda från de döda” och förklarar vår nya födelse. Kolosserna 1:18, 1 Peter 1:3. Han är uppenbarelsen av vår fullkomlighet. Och av hans fullhet har vi alla fått nåd, nåd som inte förtjänas. För lagen gavs genom Moses, nåd och sanning kom genom Jesus Kristus. 6skēnoō boning eller tabernakel. Templet eller tabernaklet i gamla testament var där Gud hade sin boning. Men här väljer Gud att vara ett tabernakel mitt ibland oss, han väljer att vara ett vandrade tempel mitt ibland oss.

Vers 15: Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: »Det var om denne jag sade: ‘Den som kommer efter mig, han är före mig; ty han var förr än jag.’»

Johannes döparen säger här att Jesus Kristus var yngre än honom och hur han vittnar om Jesus Kristus.

Vers 16: Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd1 utöver2 nåd;

1garin 2anti garitos, nåd som inte förtjänas. Nåden rådde mot tidvattnet av mörkret på grund av Adams fall. Men Jesus fullhet är källan till allt som nåd kommunicerar för vår anpart, mot alla odds!

Vers 17: ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus.

Guds perfekta plan var aldrig att ge Moses lagen. Guds perfekta plan var alltid Jesus Kristus och att genom Jesus Kristus hypostatiska enhet skulle Jesus upprätthålla Guds sida av förbundet i sin gudomlighet och i sin mänsklighet upprätthålla människans sida av förbundet och på så sätt skapa ett nytt förbund av nåd och sanning. Sanningen är ingen doktrin även då det finns sanning i doktriner men sanningen är en person och hans namn är Jesus Kristus.

Vers 18: Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Faderns sköte, han har kungjort vad Gud är.

Jesus Kristus är den perfekta manifestationen och uppenbarelsen av Gud. Om du söker en icke antropomorfisk syn av vem Gud är så kolla inte längre bort än Jesus. Om du vill veta hur den Helige Anden och Fadern ser ut och hur de agerar och är i sin karaktär, kolla på Jesus Kristus. Jesus Kristus är Guds ultimata Ord och Johannes säger något så radikalt här som hade fått de flesta judar att gå i taket. Johannes säger att ingen någonsin har sett Gud, inte ens profeterna. Givetvis såg profeterna Gud men om man jämför men den uppenbarelse vi har av Gud i Jesus Kristus så har verkligen ingen sett Gud. Jesus Kristus är perfekt teologi, Jesus Kristus är den perfekta manifestationen och uppenbarelsen av Gud. Jesus Kristus den enfödde Sonen som är i Fadern sköte eller famn och detta är inget religiöst språk. Detta är ett språk av en intim ansikte-mot-ansikte relation och det är Jesus Kristus som har kungjort vad Gud är! Detta är varför all form av teologi som hävdar att Fadern eller Anden inte ser ut som Jesus Kristus inte är något annat än semi-arianism. Äkta dogmatisk treenighetsteologi är att Fadern och Anden ser ut som Jesus Kristus. All form av teologi som målar upp Fadern på ett sätt som inte ser ut som Jesus Kristus och Jesus självgivande i sitt liv är anti treenighetsteologi.

 

 

En ortodox-katolsk eskatologisk syn: Hopeful Inclusivism av Dr Hans Urs von Balthasar och Kallistos Ware, sammanfattat av Dr Brad Jersak och skriven av Max J. von Holtz.



Svar till Tavo:

En ortodox-katolsk eskatologisk syn: Hopeful Inclusivism av Dr Hans Urs von Balthasar och Kallistos Ware, sammanfattat av Dr Brad Jersak och skriven av Max J. von Holtz.

“I am much attracted by the phrase “hopeful inclusivism”. The view that I express in my article ‘Dare we hope for the salvation of all? ‘still remains my firm conviction. In particular, I would wish to underline the point: we should not say that all must be saved, for that would be to deny to human beings the freedom of choice; but it is altogether legitimate to hope that all may be saved. St Isaac the Syrian is right to insist that God’s love is inexhaustible.… I think that von Balthasar and I are in agreement, but it is some time since I read his statements on this subject.”

För att förtydliga, jag tror inte på någon form av semi-pelagianism, jag tror givetvis det är genom Guds kraft vi kan säga ja till Jesus, men jag tror inte på vad man kallar för “irresistable grace”. Jag tror att människan har kraften till att säga nej till evangeliet, det hade iallafall folk i bibeln (john 5:40).

För att förstå Dr Hans Urs von Balthasars och Kallistos Ware’s syn kring eskatologi så måste vi först förstå deras syn på helvetet.

I västvärlden idag så har vi ärvt en platonisk syn på helvetet. Platon är en utav de största grekiska filosoferna genom tiderna, där nästan all form av filosofi och teologi har idag blivit påverkad av Platons filosofi, speciellt i västvärlden. Platon levde ca 350 år innan kristus och var skaparen till ett utav världens första universitet i form av en akademi. Platon var en hednisk pagan, som givetvis trodde på de grekiska gudarna. När han beskriver helvetet så gör han det från de grekiska gudarnas teologi på helvetet som kallades för hades, eftersom hades är grekiskan för helvetet. Platons filosofi och teologi är fylld av dualism, faktum är att Platon var en av skaparna till den dualistiska synen. Dualism går att använda på olika sätt beroende på vilken kontext man använder det i.

Dualism:
Dualism går att använda på olika sätt. Man kan beskriva en Gud som dualistisk på så sätt att han har både mörker och ljus i sig och är både god och ond, detta såg vi i den grekiska teologin, det fanns inga gudar som var 100% ljus och 100% god. Detta kom senare att påverka den gnostiska synen som Apostel Johannes attackerar i sina epistlar. Johannes säger att Jesus är ljus och att det inte finns något mörker i honom, här går Johannes i direkt attack mot den gnostiska synen.

Dualism kan också använda i form av separation, Platon trodde att det fanns en separation mellan det andliga och det materiella och att det materiella var en lägre sfär än det materiella. Detta tog gnostikerna in i sin teologi, men de gick ett snäpp längre, där det till och med sa att den materiella är ont och att det enbart är den andliga sfären som är god. Det var denna synen som födde villoläran docetism, vilket apostel johannes går i direkt attack mot både i sitt evangelium och sina två första epistlar. Jesus förstörde även all form av dualism och tänk av separation i sin inkarnation när Jesus som är Gud (ande) blev till fysiskt kött och sammanvävde det andliga och materiella i sig själv och på så sätt avbröt all form av dualism, mellan Gud och människan i sin anhypostasis.

Platons syn på helvetet:
Platons syn på helvetet ser exakt ut som det vi tror helvetet är idag. Frågan man måste ställa sig då är: Var Platon en profet och visste exakt hur helvetet skulle se ut? Eller har vi tillåtit oss bli formade av Platons dualistiska filosofi kring helvetet? Platons filosofi blev ännu mer känt på 200-talet, när hans filosofi blev mer utvecklat och extremt genom den neo-platonska filosofin som västvärldens kyrkofader Augustinus av Hippo tog in. Augustinus var egentligen inte en teolog, utan var främst en “kristen” neo-platonsk filosof. Vi måste dock komma ihåg att den neo-platonska filosofin är hednisk, alltså pagan och inte har med kristendomen att göra och skiljer sig rejält mot judarnas tänk kring Gud. Det var här den externa synen på försoningen kom in istället för den ontologiska. Men det har jag inte tid om att prata eller skriva om just nu, det får vara en annan topic vi kan diskutera om. Platons syn på helvetet går att sammanfatta i denna video: https://www.nationalgeographic.com.au/videos/map-of-hell/hell-according-to-plato-4920.aspx

Urkyrkans syn på helvetet:
“The general teaching of the holy Fathers of the Church is that Paradise and hell do not exist from God’s point of view, but from man’s. It is true that Paradise and hell exist as two ways of life, but it is not God who created them. In the patristic tradition it is clear that there are not two ways, but God Himself is Paradise for the saints and God Himself is hell for the sinners. This is inseparably linked with the teaching of the Fathers about reconciliation and man’s enmity towards God. Nowhere in holy Scripture does it appear that God is reconciled with men, but that Christ reconciles man to God. Moreover it appears in the whole patristic Tradition that God is never opposed to man, but man opposes himself to God by having no communion and participation with Him. Thus man makes God his enemy and God does not make man His enemy. Through the sin which he commits, man sees God in an angry and hostile way.” – Metropolitan Hierotheos Vlachos of Nafpaktos, Life After Death. Translated by Esther Williams from The Holy Fathers on Paradise and Hell (Birth of the Theotokos Monastery, 2005).

“God as understood as an experience of hell to those who reject Him makes the idea of hell a total action of mercy and love. I have even heard it described by those in our Eastern tradition as a place for those who cannot be healed, similar to our mental homes. Such an existence is not one that God forces them into for eternity but is the result of their own self-deception and their continual rejection of Him. At no point does He reject them rather we find them eternally rejecting Him.” – Ric Ballard, “God is Hell”

“God Himself is Paradise and punishment for man, since each tastes God’s energies according to the condition of his soul” – Ric Ballard.

Isaac the Syrian –

 

“As for me I say that those who are tormented in hell are tormented by the invasion of love. What is there more bitter and violent than the pains of love? Those who feel they have sinned against love bear in themselves a damnation much heavier than the most dreaded punishments. The suffering with which sinning against love afflicts the heart is more keenly felt than any other torment. It is absurd to assume that the sinners in hell are deprived of God’s love. Love is offered impartially. But by its very power it acts in two ways. It torments sinners, as happens here on earth when we are tormented by the presence of a friend to whom we have been unfaithful. And it gives joy to those who have been faithful. … That is what the torment of hell is in my opinion: remorse. But love inebriates the souls of the sons and daughters of Heaven by its delectability.”


“But the wrath of God is only manifest in those who have the wrong relationship to Him. It is not Him as He is, who is all love. But it is what He must appear to be to those who run counter to the law of His being. The wrath operates in them, not in Him. If I have a right relationship to an electric switch and turn it on, as I should do, I get a pleasant light. If I defy any warnings and stick my finger in the apparatus, I get a nasty shock. The shock is what I feel within myself through my lawful contact” – Norman Grubb, “We Only Know Right Through Wrong.” From The Intercessor (Zerubbabel, Inc.), Vol. 23, No. 2.

“Our God also is a consuming fire. And if we, by love, become transformed into Him and burn as He burns, His fire will be our everlasting joy. But if we refuse His love and remain in the coldness of sin and opposition to Him and to other men then will His fire (by our own choice rather than His) become our everlasting enemy, and Love, instead of being our joy, will become our torment and our destruction.” – Thomas Merton, New Seeds of Contemplation (New Directions Publishing, 2007 ed.)

Många människor tror att Gud är separerad från helvetet, men bibeln går emot detta själv och säger:

Psalm 139:7-8 New International Version (NIV)

7 Where can I go from your Spirit?

   Where can I flee from your presence?

8 If I go up to the heavens, you are there;

   if I make my bed in the depths, you are there.


Revelation 14:10 New International Version (NIV)

10 they, too, will drink the wine of God’s fury, which has been poured full strength into the cup of his wrath. They will be tormented with burning sulfur in the presence of the holy angels and of the Lamb.

Här ser vi att Gud är också i helvetet. Många som går emot dessa verser använder sig av denna versen:

2 Thessalonians 1:9 New International Version (NIV)

9 They will be punished with everlasting destruction and shut out from the presence of the Lord and from the glory of his might.

Problemet här är att de flesta moderna versioner av bibeln har översatt det grekiska ordet “apo” fel här. Eftersom många moderna teologer som översätter biblar idag är extremt påverkade av Platons dualism och syn på helvetet.

KJV översätter detta grekiska ord mycket bättre:

2 Thessalonians 1:9 King James Version (KJV)

9 Who shall be punished with everlasting destruction from the presence of the Lord, and from the glory of his power;

Här ser vi att människor kommer bli straffade av Guds närvaro och inte bort ifrån Guds närvaro. Detta är varför det är så viktigt att översätta grekiska ord korrekt, för en felöversättning kan förändra meningen av vad versen säger helt. Det är också bra att jämföra olika stycken av bibeln på hur helvetet ser ut för att få en helhet av vad bibeln säger.

Men eftersom det står att folk är straffade av Guds närvaro, så är det viktigt att ha en bra Gudsbild, vad betyder det? Jesus själv sa “om du har sett mig så har du sett Fadern”, genom detta så vet vi att Fadern är som Jesus, Johannes säger även i 1 john 1:18 att den perfekta uppenbarelsen av Fadern har vi i Jesus Kristus, kol 1:15 och heb 1:1-3 säger samma sak. När vi studerar Jesus liv så ser vi att Jesus är en Gud full av nåd, kärlek och att Jesus är en självutgivande Gud. Johannes beskriver även Gud som “ovillkorlig kärlek” i 1 john 4:8. Gud är alltså agape kärlek. Urkyrkans fäder menade därför på att Guds närvaro och kärlek blev som ren tortyr för en orättfärdig människa, vi kan se likheter till detta i gamla testamentet. För Moses var Guds eld och moln på berget som himlen på jorden, för israeliterna såg det ut som ren tortyr, det var livrädda för Guds närvaro. Vi ser även i templet att om en överstepräst gick in i det allra heligaste av heliga med en enda synd i sitt liv så dog de. Alltså är Guds närvaro och kärlek som ren tortyr för en orättfärdig människa.

Bibeln går så långt och säger att det inte är Gud som separerar sig själv från människan utan snarare människan som separerar sig själv ifrån Gud i sina SINNEN på grund av deras synd (kol 1:21). Kan det vara samma i helvetet? Att Gud inte separerar sig från människan i helvetet, utan det är snarare människan som springer iväg från Gud och väljer att leva i sin skam, skuld, död och synd?

Så frågan är då: Hade urkyrkans fäder rätt kring helvetet? Eller hade den hedniske filosofen Platon rätt kring helvetet? Ser det kristna helvetet ut som grekisk hednisk teologi?

 

De 3 vanligaste synerna på helvetet:
Det finns idag 3 vanliga syner på helvetet. Infernalism, Annihilationism och Universalism.

Infernalism kort och gott är den vanliga synen frikyrkor har, att när man dör så kommer man till helvetet och om man inte har hunnit omvända sig innan, så har man problem och kommer för all framtid bli straffad. Här använder man sig främst av stycken som: Matt 25:31– 46, Luke 16:19-31, och Uppenbarelseboken 14, 20 och 21.

Annihilationism är tron på att när man dör så är “helvetet” icke existens, man slutar helt enkelt att existera. Denna tron tolkar man John 3:16 att “perish” är en synonym på att man kommer sluta existera. Man använder sig också av Matt 10:28 som säger att både kropp och själ kommer att förstöras i en “andra död” Upp 21:8, vilket kommer att förstöra hela personen (psalm 37) till aska (Mal 4).

Universalism är tron på att alla människor kommer bli frälsta, att alla vägar leder till Rom, det spelar alltså ingen roll hur man lever eller om man tror på Gud. Många universalister hade använt sig av bibelverser som Matt 5:45 för att backa upp sin tro. Att Gud lyser både på de rättfärdiga och orättfärdiga.

Bibeln skriver även väldigt många olika saker vad helvetet är:

 

Ord som traditionellt har översatts till helvete i KJV: Förekomsten av hebreiska och grekiska ord relaterade till gudomligt straff:
Sheol Deut 32: 22; 2 Sam 22: 6; Job 11: 8; 26: 6; Ps 9: 17; 16: 10; 18: 5; 55: 15; 86: 13; 116: 3; 139: 8; Prov 5: 5; 7: 27; 9: 18; 15: 11; 15: 24; 23: 14; 27: 20; Isa 5: 14; 14: 9; 14: 15; Isa 28: 15; 28: 18; 57: 9; Ezek 31: 16, 17, 31: 17; 32: 21; 32: 27; Amos 9: 2; Jonah 2: 2; Hab 2: 5. Sheol (grave, pit, unseen) Gen 37: 35; 42: 38; 44: 29, 31; Num 16: 30, 33; Deut 32: 22; 1 Sam 2: 6; 2 Sam 22: 6; 1 Kng 2: 6, 9; Job 7: 9; 11: 8; 14: 13; 17: 13, 16; 21: 13; 24: 19; 26: 6; Ps 6: 5; 9: 17; 16: 10; 18: 5; 30: 3; 31: 17; 49: 14, 14, 15; 55: 15; 86: 13; 88: 3; 89: 48; 116: 3; 139: 8; 141: 7; Prov 1: 12; 5: 5; 7: 27; 9: 18; 15: 11, 24; 23: 14; 27: 20; 30: 16; Eccl 9: 10; Song Sol 8: 6; Isa 5: 14; 14: 9, 11, 15; 28: 15, 18; 38: 10, 18; Isa 57: 9; Ezek 31: 15, 16, 17; 32: 21, 27; Hos 13: 14, 14; Amos 9: 2; Jonah 2: 2; Hab 2: 5.
Hades Matt 11: 23; 16: 18; Luke 10: 15; 16: 23; Acts 2: 27, 31; Rev 1: 18; 6: 8; 20: 13, 14. Hades (grave, pit, unseen) Matt 11: 23; 16: 18; Luke 10: 15; 16: 23; Acts 2: 27, 31; 1 Cor 15: 55; Rev 1: 18; Rev 6: 8; 20: 13, 14.
Tehom (deep, depths) Gen 1: 2; 7: 11; 8: 2; 49: 25; Exod 15: 5, 8; Deut 8: 7; 33: 13; Job 28: 14; 38: 16, 30; 41: 32; Ps 33: 7; 36: 6; 42: 7; 71: 20; 77: 16; 78: 15; 104: 6; 106: 9; 107: 26; 135: 6; 148: 7; Prov 3: 20; 8: 24, 27; Isa 51: 10; 63: 13; Ezek 26: 19; 31: 4; 31: 15; Amos 7: 4; Jonah 2: 5; Hab 3: 10. Abussos (Abyss, bottomless pit) Luke 8: 31; Rom 10: 7; Rev 9: 1, 2, 11; 11: 7; 17: 8; 20: 1, 3.
Gehenna Matt 5: 22, 29, 30; 10: 28; 18: 9; 23: 15, 33; Mark 9: 43, 45, 47; Luke 12: 5; Jas 3: 6. Ge Hinnom (Valley of Hinnom) Josh 15: 8; 18: 16; 2 Kgs 23: 10; 2 Chr 28: 3; 33: 6; Neh 11: 30; Jer 7: 31, 32; 19: 2, 19: 6; 32: 35. Topheth (a place in the Valley of Hinnom) Job 17: 6; 2 Kgs 23: 10; Jer 7: 31, 32; 19: 6, 11, 12, 13, 14; Isa 30: 33. Gehenna (the Valley of Hinnom) Matt 5: 22, 29, 30; 10: 28; 18: 9; 23: 15, 33; Mark 9: 43, 45, 47; Luke 12: 5; Jas 3: 6.
Lake of fire / fire / brimstone (sulfur) Gen 19: 24; Deut 29: 23; Job 18: 15; Ps 11: 6; Isa 30: 33; 34: 9; Ezek 38: 22; Luke 17: 29; Rev 19: 17, 18; 19: 20; 20: 10; 21: 8.
Tartarus 2 Pet 2:4. Tartarus 2 Pet 2:4.



Här ser vi att bibeln beskriver helvetet på många olika sätt, om man går igenom alla verser en för en, så kan man tydligt se att många verser nästan går emot varandra kring frågan om helvetet, kan det var så att en del profeter inte hade en full uppenbarelse kring hur helvetet och döden kommer se ut? Oavsett vår syn på helvetet, om vi står tillbaka och tittar på Jesu karaktär, predikan och ministerium som helhet, kan vi antagligen alla vara överens om att Guds definierande karaktär som han uppenbarade är kärlek, såvida vi inte vill skapa oss en antropomorfisk syn av Jesus (Joh 3: 16; 1 John 3-4). Han är inte villig att någon skulle förgås, men att alla skulle komma till omvändelse (2 Pet 3: 9). Vidare skickade Gud sin Son till världen som Frälsare för att förlåta oss och förena oss med honom (2 Kor 5:19). Han välkomnar alla, de rättfärdiga och de ogudaktiga, till den himmelska banketten (Matt 22: 10). Jesus säger att hans far har gett all dom i Jesus händer (Joh 5: 22-27), men Jesus sade att han inte kom för att döma eller fördöma (Joh 8:15; 12: 47) men att förlänga ensidig barmhärtighet, vilka trumpar all dom (Jas 2:13). Med denna uppenbarelse av Gud som vår grund är en straffande dom av evig tortyr i brinnande flammor som aldrig kan mäta Guds vrede, inte bara en paradox – det är en platt motstridighet. Vi ser alltså en process av uppenbarelse i gamla testamentet, både av Gud och helvetet och den enda vägen vi kan få en klar och tydlig bild av vem Gud är, hur han agerar och hur han ser ut är i Jesus, detta är varför det är så viktigt att ha en kristocentrisk bild av Gud och ha en bra kristologi, eftersom det är grunden till vår kristna tro.

Det är också viktigt att förstå att Gud vill att alla ska bli frälsta (2 tim 2:4), Gud vill inte att någon ska gå förlorad (2 Pet 3:9) och att Gud kan frälsa alla om han vill eftersom inget är omöjligt för honom (Job 42:2) och (Jer 32:16).

Bibeln beskriver Gud som en Gud av andra chans. Aposteln Petrus beskriver i sin andra epistel att Jesus gick ner till helvetet för att predika till de som dött under Noas tid och blivit straffade av Gud, så att de ska få en andra chans till himlen (1 pet 3:19-20). Petrus fortsätter att skriva om detta i nästa kapitel och säger att Jesus predikade för ALLA som hade dött innan Jesus kom till jorden (1 pet 4:6).

Frågan är då: Om människor kunde omvända sig från helvetet till himlen när Jesus gick ner till helvetet, har Gud ändrat sig och inte längre är en Gud av andra chans efter den ultimata domen? Eller är Gud densamme igår, idag och för evigt?

Tänk om Gud är denna ovillkorliga kärleksfulla Guden, som gör allt för att försona tillbaka människan? Tänk om Han springer till människor och aldrig ger upp på dem även i helvetet.

Jag förnekar alltså inte helvetet, jag tror att människor är i helvetet för att de vägrar att identifiera sig med Jesus och ta emot hans nåd, jag tror att det troligtvis kommer finnas människor som är i helvetet för all framtid. Men jag tror inte att Gud någonsin kommer att ge upp på mänskligheten, jag har ett hopp om att människan kommer kunna omvända sig även i helvetet. Men innan du slutar läsa det jag skriver nu, eftersom jag förstår att detta låter kontroversiellt, så låt mig visa på hur bibeln faktiskt talar om detta hopp.

Dr Hans Urs von Balthasar sa:

Hans Urs von Balthasar – Do We Hope?

 

“Karl Rahner is… right when he says: “We have to preserve alongside one another, without balancing them up, the principle of the power of God’s general will for salvation, the redemption of all men through Christ, the duty to hope for the salvation of all men and the principle of the real possibility of becoming eternally lost.” And as far as preaching the Gospel is concerned, it is necessary that, “along with clear emphasis on hell as the possibility of permanent hardening, there should also be fully equal stress on encouragement to hopeful and trusting surrender to God’s infinite mercy.” The certainty that a number of men, especially unbelievers, must end in hell we can leave to Islam, but we must likewise contrast Christian “universality of redemption to Jewish salvation-particularism.” Hermann-Josef Lauter poses the uneasy question: “Will it really be all men who allow themselves to be reconciled? No theology or prophecy can answer this question. But love hopes all things (1 Cor. 13:7). It cannot do otherwise than to hope for the reconciliation of all men in Christ. Such unlimited hope is, from the Christian standpoint, not only permitted but commanded.”

Varför är detta så viktigt att tänka på? Jo eftersom bibeln också undervisar att Gud också är fri: fri att avstå, fritt att förlåta, fri att återställa, även när dom är lovat (Hos 11; Jona 1: 1; 3: 4, 10; 4: 2, 11).

Eskatologiskt hopp i Uppenbarelseboken 21-22:

Vart de onda är:
1. In a Lake of Fire:
Upp 21:8 –  “Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”
2. Excluded from the city:
Upp 21:27 – “Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.”
3. Outside the city gates:
Upp 22:14-15 – “Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.”
Inbjudan är öppen:
1. The river of life comes from the throne:
Upp 22:1 – “Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron.”
2. Those in the city partake freely:
Upp 21:6 – “Sedan sade han till mig: “Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten.”
3. The Spirit and the bride says “come to waters.”:
Upp 22:17 – “Och Anden och bruden säger: “Kom!” Och den som hör det ska säga: “Kom!” Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.”
Gehenna förvandlas:
1. Gehenna’s location:
Gehenna är den avskyvärda platsen för eld och förstörelse i dalen strax utanför staden där de döda kropparna är förbannade och brända. (Jes 66:24).
2. Jeremiah’s New Covenant promise:
“The whole valley where dead bodies and ashes are thrown […] will be holy to the LORD.” (Jer 31: 40)
3. Psalmist’s forecast for the valley:
“While thirsty hearts journey to appear before God in Zion, the valley Baca (Gehenna to the 1st century rabbis) becomes a place of springs!” (Ps 84: 5-7)
Inresa till staden:
1. Her gates are never shut:
Upp 21:25 – “Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där”
2. To enter: wash robes in the blood of the Lamb:
Upp: 22:14 – “Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.”
Historien av konungar och nationer:
1. Deception, immorality and dominance:
Rev 14: 8; 17: 2, 10-12, 15, 18; 11: 2, 9, 18; 18: 3, 9, 23.
2. Rebellion and defeat:
Rev 6: 15; 16: 12-14;17: 14,19; 19: 18-19,20: 8; Isa 34: 1-2;60: 12, 20.
3. Surrender and submission:
Rev 12: 5; 15: 3; 17: 14;19: 15-16; Ps 2: 8.
4. Homage and restoration:
Rev 15: 4; Isa 60: 3,60: 5-9, 11; Rev 21: 24,26; 22: 2.
Nationernas öde:
1. Isaiah’s vision:
Nationerna samlas på Guds heliga berg med gåvor av tjänst och dyrkan. Under regeringstiden av Fridsfursten, predatorer och folk som plågas förenas där skada avskaffas. (Jes 60: 65: 17-25; 66)
2. Kings and nations walk by the light into the gates:
Och folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den. […] och folkens härlighet och ära ska föras in i staden. (Upp 21:24, 26).
3. The leaves of the tree of life are for the healing of the nations:
Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. (Upp 22:2-3).

 

Många kristna idag tror att himlen är vår slutdestination, att när vi är i himlen så kommer vi vara som andliga varelser som svävar runt i himlen. Detta är igen något platoniskt. Englands största nytestamentliga teolog, Dr NT Wright, beskriver mycket bra hur himlen inte är vår slutdestination som kristna, utan den nya himlen och den nya jorden är vår slutdestination. Dr NT Wright beskriver detta som att himlen och jorden kommer bli som ett, precis som Aposteln Johannes beskriver det i sin apokalyptiska text i uppenbarelseboken. Det är därför jag skrev att även ifall den katolske teologen CS Lewis som är författaren till Narnia skrev om hopeful inclusivism i sin bok “the great divorce”, så är CS Lewis fortfarande platonisk och extremt dualistisk i sin bok, då han menar på att slutdestinationen är himlen och att vi kommer vara som andliga varelser när vi dör. Men bibeln beskriver hur vi kommer få som nya himmelska kroppar, hur himlen och jorden kommer vara som ett och det beskriver det som en fysisk och materiell plats. Jesus kom för att försona allt, även den materiella världen.

Problemet med de tre vanligaste synerna på efterlivet är att de är extremt dogmatiska, de alla säger “detta är vad som kommer att ske”. Jag är inte dogmatisk i min eskatologiska syn, eftersom man kan finna bibliska texter för att backa upp alla olika syner. Jag är ödmjuk nog att säga att jag vet inte, jag har studerat detta ämnet i många år. Men jag har ett hopp som jag tycker att vi kan se tydligt i uppenbarelseboken. Vi ser en form av separation mellan portarna till himlen (de som är innanför portarna) och (de som är utanför portarna). Men uppenbarelseboken 21:25 säger tydligt att dessa portar är alltid öppna, det är här CS Lewis berömda citat stämmer in att “helvetets portar är låsta från insidan”. Människor är helt enkelt i helvetet för att de vill vara de, de lider av skam och själviskhet, de vill inte ödmjuka sig och tro på Jesus. Men vi ser ett hopp där bruden som är kyrkan och Anden som är den helige Anden säger “kom” till de som är törstiga, detta är efter domedagen och vi ser att folk blir renade av lammets blod. Frågan är då om Gud verkligen är så pass förälskad i sin skapelse och i mänskligheten att han verkligen kommer att nå ut till människor även i helvetet? Han har gjort det innan i 1 pet 3:19-20 och 1 pet 4:6, så det kanske kan ske igen? Frågan är också hur man skulle kunna leva i himlen och verkligen njuta av paradiset när man vet att sin älskade familj kanske är i helvetet. Ren kärlek kommer alltid att vilja att alla kommer till omvändelse och bibeln beskriver att detta är Guds hjärta också. Kommer Guds hjärta förändras efter domen?

Detta är inget vi vet, men vi vet att kärlek hoppas och mitt hopp är att alla ska bli frälsta vilket är samma hopp som Gud själv har (2 pet 3:9) och (2 tim 2:4), vare sig det är i detta livet eller i nästa och det är just precis därför jag har vigt mitt liv till att predika evangelium till alla som jag möter och träffar.

Det vi vet är att ALLA människor vare sig under jorden, på jorden eller i himlen kommer att böja sin knän till namnet Jesus (Fil 2:10-11) och att alla som kallar på Jesus namn KOMMER att bli frälsta (Rom 10:13).

Övriga frågor som kan komma upp:

Lazarus och den rike mannen i Luke 16:19-31.

Den karismatiske teologen John Crowders svar till detta:

“Because I say that hell is not literal “separation” from God, someone may question the great chasm that exists between the rich man who is in torment and Lazarus who is in Abraham’s bosom in the parable found in Luke 16:19-31. Allow me to update and paraphrase this parable in modern vernacular to help you get the picture. You’ve read it a million times. You’re overly familiar with it. I want to put a different face on it so you’ll see a few details you missed. You’ve basically got this stockbroker fellow (we’ll call him Archibald) who drives his Maserati into his gated community. Every day he passes a bum on the street named Lazarus, who eats out of the man’s trash bin while dogs lick his festering HIV sores. That’s how life went on earth. Now, fast-forward and you will see the condition of both men after they have died. When Lazarus dies, he goes to a place called Abraham’s bosom. Sounds like a pretty tender, positive place to be. But Mr. Moneybags, on the other hand, goes to Hades, where he is in torment. For starters, you should keep in mind that this is a parable – Jesus made no bones that this was a literal story, so He had freedom to embellish and paint figurative caricatures. Parables are not literal. In Luke 16:24, Archibald calls out to Abraham, “Father Abraham, have pity on me and send Lazarus to dip the tip of his finger in water and cool my tongue, because I am in agony in this fire.” First of all, he calls Abraham father … and Abraham calls him son. So there is one chasm we have already bridged – the relational gap. You may call Archie a son of satan, but the truth of the matter is that he is a son of God. Whether he’s walking in that is a different story. So what’s holding this banker back from being tapped into Abraham’s Promise. What’s the deal? First, let me show you another gap that obviously doesn’t exist. Archie and Abe are talking to one another. Archibald may be locked up getting visitation rights in the slammer – maybe there’s a bulletproof plate glass between him and Abraham. But nevertheless, Abe is on the horn talking to him. The communication lines are open. And what’s he talking about? The Gospel. Mr. Fancy Pants shows quite clearly why he’s here. Has nothing to do with his big stock portfolio or the fine Pinot Noir he liked to drink on earth. Archie’s attitude speaks for itself. He doesn’t even talk to Lazarus directly. He talks to Abraham. He is expecting Abe to send Lazarus out to fetch him some water like an errand boy. He stubbornly refuses to let go of his old life. He’s still in a self-imposed prison. He refuses to acknowledge the truth and see who’s in the Maserati now. He won’t let go of his willful self-centeredness. Then he wants Lazarus to run out making phone calls from Tel Aviv to Bethesda warning his brothers about hell. He’s still expecting to be served. We see he hasn’t budged. There’s no change, no repentance, no recognition of his own hellish attitude. But these are still just symptoms of an underlying problem. Selfishness alone doesn’t land you in hell or we would all be there. It is right here in the story that Abraham preaches the Gospel. “Your brothers already have Moses and the prophets,” he says. The law was enough to show all you boys that you need a Savior! “If they do not listen to Moses and the Prophets, they will not be convinced even if someone rises from the dead” (Luke 16:31). This is a present tense situation! You boys still won’t hear the message – none of you are waking up to faith. There’s only one man risen from the dead that they refuse to believe in, and that is Jesus Christ. The only gap between Archibald and the Father’s bosom is Archie’s own continued headstrong determination to be there by refusing faith. This parable is about refusal to trust in the resurrection. It’s no coincidence that the man in this story is named Lazarus. Everybody was talking about the man Lazarus who Jesus raised from the dead. He was a type of the one to come. Lazarus is a walking sign of resurrection. It’s all symbolic about lack of trust … unbelief in the death and resurrection of Jesus Christ. The only separation here is one that is simple to explain. It is Archie’s own refusal to trust the Gospel and cling to a false identity. This man’s riches didn’t land him there … his existence there is a stubborn rejection of reality. Only faith, not human effort, can bridge that chasm (Luke 16:26). It is a faith he continues to stubbornly reject, despite his thirst – he’s still wheeling and dealing. And he won’t be enjoying Abraham’s house in this condition, because there is a solid chasm of “It doesn’t work that way around here.” – Crowder, John. Cosmos Reborn : Happy Theology on the New Creation . Sons of Thunder Ministries & Publications – Digital version by Ten10 Ebooks. Kindle Edition.

Om du vill ha fler svar på texter såsom The foolish virgins (Matt 25:1-13.), The sheep and the goats i (matt 25:32-46) så är det bara att skriva.

För att förstå:
För att förstå detta på ett bättre sätt är det bra att kanske studera evangelisk kalvinism eller neo-ortodox teologiska ramar. Efter de har en ontologisk syn över en extern syn på försoningen precis som den ortodoxa kyrkan och urkyrkan hade. De läser även bibeln genom förbundet över kontrakt som de federala kalvinisterna gör. Samt de läser bibeln genom en syn på filial över rättslig.

Problemet ligger ofta i att vi läser bibeln eller läser fäderna genom vår moderna syn som ofta är påverkad av neo-platonsk eller platonsk filosofi.

Eftersom i västvärlden läser vi inte bibeln på ett ontologiskt sätt genom Jesus anhypostasis. Vilket bibeln är full av, men av någon konstig anledning så missar vi det och läser bibeln genom dualism och på ett externt sätt.

Max Holtz – Inclusion.

Max Holtz @ The Holy Ghost Party.

Max Holtz predikar

God’s “Wrath” as Anthropomorphism Discussed in the Church Fathers

St John Cassian
Institutes
Chapter 3.


Of those things which are spoken of God anthropomorphically.

For if when these things are said of God they are to be understood literally in a material gross
signification, then also He sleeps, as it is said, Arise, wherefore do you sleep, O Lord? though it
is elsewhere said of Him: Behold he that keeps Israel shall neither slumber nor sleep. And
He stands and sits, since He says, Heaven is my seat, and earth the footstool for my
feet: Isaiah 66:1 though He measure out the heaven with his hand, and holds the earth in his
fist. Isaiah 40:12 And He is drunken with wine as it is said, The Lord awoke like a sleeper, a
mighty man, drunken with wine; He who only has immortality and dwells in the light which no
man can approach unto: 1 Timothy 6:16 not to say anything of the ignorance
and forgetfulness, of which we often find mention in Holy Scripture: nor lastly of the outline of
His limbs, which are spoken of as arranged and ordered like a man’s; e.g., the hair, head,
nostrils, eyes, face, hands, arms, fingers, belly, and feet: if we are willing to take all of which
according to the bare literal sense, we must think of God as in fashion with the outline of limbs,
and a bodily form; which indeed is shocking even to speak of, and must be far from our
thoughts.

Chapter 4.


In what sense we should understand the passions and human arts which are ascribed to the
unchanging and incorporeal God.

And so as without horrible profanity these things cannot be understood literally of Him who is
declared by the authority of Holy Scripture to be invisible, ineffable, incomprehensible,
inestimable, simple, and uncompounded, so neither can the passion of anger and wrath be
attributed to that unchangeable nature without fearful blasphemy. For we ought to see that
the limbs signify the divine powers and boundless operations of God, which can only be
represented to us by the familiar expression of limbs: by the mouth we should understand that
His utterances are meant, which are of His mercy continually poured into the secret senses of
the soul, or which He spoke among our fathers and the prophets: by the eyes we can
understand the boundless character of His sight with which He sees and looks through all
things, and so nothing is hidden from Him of what is done or can be done by us, or even
thought. By the expression hands, we understand His providence and work, by which He is
the creator and author of all things; the arms are the emblems of His might and government,
with which He upholds, rules and controls all things. And not to speak of other things, what else
does the hoary hair of His head signify but the eternity and perpetuity of Deity, through which
He is without any beginning, and before all times, and excels all creatures? So then also when
we read of the anger or fury of the Lord, we should take it not ἀνθρωποπαθῶς ; i.e., according
to an unworthy meaning of human passion, but in a sense worthy of God, who is free from
all passion; so that by this we should understand that He is the judge and avenger of all
the unjust things which are done in this world; and by reason of these terms and their meaning
we should dread Him as the terrible rewarder of our deeds, and fear to do anything against
His will.

For human nature is wont to fear those whom it knows to be indignant, and is afraid of
offending: as in the case of some most just judges, avenging wrath is usually feared by those
who are tormented by some accusation of their conscience; not indeed that this passion exists
in the minds of those who are going to judge with perfect equity, but that, while they so fear,
the disposition of the judge towards them is that which is the precursor of a just and impartial
execution of the law. And this, with whatever kindness and gentleness it may be conducted, is
deemed by those who are justly to be punished to be the most savage wrath and
vehement anger. It would be tedious and outside the scope of the present work were we to
explain all the things which are spoken metaphorically of God in Holy Scripture,
with human figures. Let it be enough for our present purpose, which is aimed against
the sin of wrath, to have said this that no one may through ignorance draw down upon himself
a cause of this evil and of eternal death, out of those Scriptures in which he should seek
for saintliness and immortality as the remedies to bring life and salvation.

St Ambrose
From the Book upon Noah’s Ark by St Ambrose, bishop Chap, iv.


We read that the Lord was angry. It is in the thoughts, that is to say, in the knowledge of God,
that man being put on earth and weighted with the body cannot be without sin, for earth is the
home of temptations, and the flesh is a bait for corruption. Yet man had a reasonable soul, and
his soul had power to control his body; and, being so made, he made no struggle to keep
himself from falling into that from whence he would not return. God’s thoughts are not as
man’s thoughts; in Him there is no such thing as change of mind, no such thing as to be angry
and then cool down again. These things are written that we may know the bitterness of our
sins, whereby we have earned the Divine wrath. To such a degree had iniquity grown that God,
Who by His nature cannot be moved by anger, or hatred, or any passion whatsoever, is
represented as provoked to anger.

St John of Damascus
Exact Exposition of Orthodox Doctrine
BOOK I CHAPTER II
Concerning things utterable and things unutterable, and things knowable and thinks
unknowable.


It is necessary, therefore, that one who wishes to speak or to hear of God should understand
clearly that alike in the doctrine of Deity and in that of the Incarnation(1), neither are all things
unutterable nor all utterable; neither all unknowable nor all knowable(2). But the knowable
belongs to one order, and the utterable to another; just as it is one thing to speak and another
thing to know. Many of the things relating to God, therefore, that are dimly understood cannot
be put into fitting terms, but on things above us we cannot do else than express ourselves
according to our limited capacity; as, for instance, when we speak of God we use the terms sleep,
and wrath, and regardlessness, hands, too, and feet, land such like expressions.

St Anthony the Great
Philokalia


God is good, and passionless and immutable. If a man accepts it as right and true that God does
not change, yet is puzzled how (being such) He rejoices at the good, turns away from the
wicked, is angered with sinners and shows them mercy when they repent, the answer to this is
that God does not rejoice and is not angered, for joy and anger are passions.

It is absurd to think that the Deity could be helped or harmed by human deeds. God is good and
does only good; He harms no one and remains always the same. As to ourselves, when we are
good we enter into communion with God through our likeness to Him, and when we become
evil, we cut ourselves off from God, through our unlikeness to Him. When we live virtuously we
are God’s own, and when we become wicked, we fall away from Him. This does not mean that
He is angry with us, but that our sins do not let God shine in us, and that they link us with the
tormentors-the demons. If later, through prayers and good deeds, we obtain absolution of our
sins, it does not mean that we have propitiated God and changed Him, but that through such
actions and our turning to God we have cured the evil in ourselves and have again become able
to partake of God’s goodness. Thus, to say that God turns away from the wicked is the same as
to say that the sun hides itself from those who lose their sight. (Texts on Saintly Life 150)

Isaac of Nineveh
The Spiritual World of St Isaac the Syrian


To say that the love of God diminishes or vanishes because of a created being’s fall means ‘to
reduce the glorious Nature of the Creator to weakness and change’. For we know that ‘there is
no change or any earlier or later intentions, with the Creator: there is no hatred or resentment
in His nature, no greater or lesser place in His love, no before or after in His knowledge. For if it
is believed by everyone that the creation came into existence as a result of the Creator’s
goodness and love, then we know that this original cause does not ever diminish or change in
the Creator’s nature as a result of the disordered course of creation’. Nothing that happens in
creation may affect the nature of the Creator, Who is ‘exalted, lofty and glorious, perfect and
complete in His knowledge, and complete in His love’.

This is why God loves equally the righteous and sinners, making no distinction between them.
God knew man’s future sinful life before the latter’s creation, yet He created him. God knew all
people before their becoming righteous or sinners, and in His love He did not change because
of the fact that they underwent change. Even many blameworthy deeds are accepted by God
with mercy, ‘and are forgiven their authors, without any blame, by the omniscient God to
whom all things are revealed before they happen, and who was aware of the constraints of our
nature before He created us. For God, who is good and compassionate, is not in the habit of
judging the infirmities of human nature or actions brought about by necessity, even though
they may be reprehensible’.

Even when God chastises one, He does this out of love and for the sake of one’s salvation
rather than for the sake of retribution. God respects human free will and does not want to do
anything against it: ‘God chastises with love, not for the sake of revenge – far be it! – but
seeking to make whole His image. And He does not harbour wrath until a time when correction
is no longer possible, for He does not seek vengeance for Himself. This is the aim of love. Love’s
chastisement is for correction, but it does not aim at retribution… The man who chooses to
consider God as avenger, presuming that in this manner he bears witness to His justice, the
same accuses Him as being bereft of goodness. Far be it, that vengeance could ever be found in
that Fountain of love and Ocean brimming with goodness!’


Thus the image of God as Judge is completely overshadowed in Isaac by the image of God as
Love (hubba) and Mercy (rahme). According to him, mercifulness (mrahmanuta) is incompatible
with justice (k’inuta): ‘Mercy is opposed to justice. Justice is equality of the even scale, for it
gives to each as he deserves… Mercy, on the other hand, is a sorrow and pity stirred up by
goodness, and it compassionately inclines a man in the direction of all; it does not requite a
man who is deserving of evil, and to him who is deserving of good it gives a double portion. If,
therefore, it is evident that mercy belongs to the portion of righteousness, then justice belongs
to the portion of wickedness. As grass and fire cannot coexist in one place, so justice and mercy
cannot abide in one soul’. Thus one cannot speak at all of God’s justice, but rather of mercy
that surpasses all justice: ‘As a grain of sand cannot counterbalance a great quantity of gold, so
in comparison God’s use of justice cannot counterbalance His mercy. As a handful of sand
thrown into the great sea, so are the sins of the flesh in comparison with the mind of God. And
just as a strongly flowing spring is not obscured by a handful of dust, so the mercy of the
Creator is not stemmed by the vices of His creatures’.

Rejecting with such decisiveness the idea of requital, Isaac shows that the Old Testament
understanding of God as a chastiser of sinners, ‘visiting the iniquity of the fathers upon the
children unto the third and fourth generation’,24 does not correspond with the revelation that
we have received through Christ in the New Testament. Though David in the Psalms called God
‘righteous and upright in His judgments’,25 He is in fact good and merciful. Christ himself
confirmed God’s ‘injustice’ in His parables, in particular in the Parables of the Workers in the
Vineyard and of the Prodigal Son, but even more so by His incarnation for the sake of sinners:
‘Where, then, is God’s justice, for while we are sinners Christ died for us?’

Thus, Isaac claims, one should not interpret literally those Old Testament texts where the terms
wrath, anger, hatred and others are used of the Creator. If such anthropomorphic terms occur
in Scripture, they are used in a figurative sense, for God never does anything out of wrath,
anger or hatred: everything of that sort is far removed from His Nature. We should not read
everything literally as it is written, but rather see within the bodily exterior of the Old
Testament narratives the hidden providence and eternal knowledge of God.28 ‘Fear God out of
love for Him, and not for the reputation of austerity that has been attributed to Him’.

With God, there in no hatred towards anyone, but all-embracing love, which does not
distinguish between righteous and sinner, between a friend of truth and an enemy of truth,
between angel and demon. Every created being is precious in God’s eyes, He cares for every
creature, and everyone finds in Him a loving Father. If we turn away from God, He does not
turn away from us: ‘If we believe not, yet He abideth faithful, for He cannot deny Himself’.30
Whatever may happen to humankind and to the whole of creation, however far it may be
removed from God, He remains faithful to it in His love, which He cannot and will not deny.

http://www.syriacstudies.com/2013/12/04/st-isaac-the-syrian-a-theologian-of-love-and-mercy-bishop-hilarion-alfeyev/

Guest: Joel Mcneilly – Chaos VS Order

In the creation story in Genesis 1, the earth is described as “formless and empty” with “darkness lying upon the face of the deep.”

The world was in an uncreated state, darkness was the only thing that existed, yet even it was an allusion, not existing in its own right, but instead being the absence of Light. For example turn a light on in a pitch black room and the illusion of darkness is broken. Darkness was never created by God, it was the state of being pre creation. It is uncreated matter. Many would identify the world we live in now with this state of pre creation darkness.

Even Christians, who are suppose to have the most hope of all, seem to be caught up in the “darkness” of the world. However the story didn’t end in the darkness…the Trinity uttered the words “Let there be Light….AND there was Light.”

Ok so that was then…but what about the fall of man? What about sin?

This is where the story gets interesting!

In the beginning, God spoke the Word and there was Light.

John 1 reveals that Jesus was the very Word of creation spoken in the beginning, when God shouted across the darkness ‘let there be Light’, that Light was the person of Jesus.

The Word of God (Jesus) who was with God in the beginning was spoken over the world. AND THERE WAS LIGHT! Jesus created all things, it’s all about Him, and guess what it’s also about you! Why? Because you have never once existed separate from Him!

We were in Him before the creation of the world! (Eph 1:4) Our true identity reflects the exact likeness of Jesus, all of mankind came into being through Him.

John 1 “through Him everything came into being and without Him nothing that exists came into being. In Him was Life, and the Life was the Light of men.”

Final thought…

Jesus stated “I am the Light of the world”

But also said “You are the Light of the world!” I imagine this would have been a controversial statement, and truthfully it still is! How can we apparent “mere mortals” be the light of the world!? Jesus understood something we have failed to recognise, humanity and God are permanently intertwined! Something changed in the death and recreation of humanity in His resurrection! Death and sin forever defeated!

We are the Light of the world, it’s our nature, our origin in the Divine revealed at last! If you see the world around you as darkness, void and meaningless, realise that we have the beautiful opportunity to speak Light into the darkness, to speak creative order into the chaos.

Creation isn’t waiting for Jesus to return, it’s waiting for the “revealing of the sons of God.” When we are revealed in the earth, the recreation of all which happened on the cross becomes manifest on earth. As we awaken to our identity “creation itself will be liberated from its enslavement to decay into the glorious freedom of God’s children.” (Romans 8:19-21)

The world doesn’t need us to do but to BE. It doesn’t need us to preach but to LIVE. It doesn’t need the bible but JESUS.

(Read Genesis 1 and John 1, the writers put it far better than I ever could)

Svar till Johan 2. Omvändelse, syndernas förlåtelse, ett liv i helighet, renhet och utan synd.

Johans fråga: ”Hur predikar man omvändelse med denna budskap? och om syndernas förlåtelse? Och Vårt behov av att leva heligt, rent, och lämna synden?”

1. Hur predikar man omvändelse med detta buskapet?

Först måste vi börja med att kolla på Romarbrevet 10:

Rom 10:14 How, then, can they call on the one they have not believed in? And how can they believe in the one of whom they have not heard? And how can they hear without someone preaching to them? 15 And how can anyone preach unless they are sent? As it is written: “How beautiful are the feet of those who bring good news!” (NIV)

Hur ska folk få veta om evangeliumet, hur ska folk komma till tro om de inte hör evangeliumet predikas?

Rom 10:17 Consequently, faith comes from hearing the message, and the message is heard through the word about Christ. 

Vårt jobb som kristna är att när vi predikar evangeliumet att bygga upp tro i människors liv. Hur bygger du tro? Jo du deklarear evangeliumet. Det var precis det som Paulus gjorde när han predikade ett inkluderande evangelium till hedningarna.

Acts 17:28 New International Version (NIV)

28 ‘For in him we live and move and have our being.’ As some of your own poets have said, ‘We are his offspring.’

Paulus sa till de otroende hedningarna att de redan lever, rör sig och har hela sin kropp i Kristus. Sen sa Paulus att de otroende hedningarna var Guds ”offspring”.

Definitionen på offspring:

A person’s child or children. (noun)

Alltså Paulus predikade till hedningarna och sa att de redan var Guds barn. (Detta är ett otroligt inkluderande meddelande och hade nog setts som en villolära i många kyrkor idag).

Alltså…. Hedningarna är Guds barn på ett objektivt sätt, det är ju givetvis enbart när de tar emot sin inkludering då deras barnaskap manifesteras på ett subjektivt sätt.

Paulus är väldigt tydlig över att hela Kosmos, hela världen har blivit försonade till Kristus. (2 kor 5:19), men sen säger han i 2 kor 5:20 (“därefter bli försonade”).

Detta kan ses som en paradox, men vad Paulus säger är att alla är försonade ifrån Guds perspektiv, Jesus har gjort det. Jesus dog som mänskligheten och svalde upp hela kosmos i sin kropp på korset. Men vi måste ju givetvis acceptera denna sanningen för att den ska bli personlig och för att det ska bli en subjektiv verklighet i våra liv.

Enligt Paulus är våra jobb att predika evangeliumet så att det bygger upp tro i människors liv, frågan är då… Bygger du verkligen upp tro i en okristen människas liv av att predika helvetet eller lagen? Självklart kan man använda argumentet för att man pekar folk till deras behov till Jesus genom att predika lagen och helvetet. Men enligt mig så bygger man upp tro i en människas liv genom att peka till deras äkta identitet i Kristus, man pekar på vad Jesus har gjort och man predikar Jesus Kristus och han korsfäst, precis som urkyrkan brukade göra.

Om vi faktiskt läser bibeln så är det väldigt få verser i bibeln som talar om helvetet, den som talar mest om helvetet är Jesus själv, men han predikar enbart helvetet till fariseér, aldrig till icke troende eller till syndare. Utan till dem visar Han nåd och barmhärtighet till, givetvis säger han fortfarande till dem att de ska gå och inte synda mer.

Men jag anser att man bygger upp tro i en människas liv genom att peka dem till Jesus, dessutom är det inte svårt att få en okristen att känna sig värdelös, eller få honom att känna sig i behov av något. Men det är en helt annan konst att få en okristen person att känna sig älskad av en perfekt Pappa i himlen.

Det vi kristna är kända för är inte för hur mycket kärlek vi visar folk och den nåd och barmhärtighet vi visar folk, utan vi är kända för att debattera mycket, diskutera mycket och för att predika helvetet mycket, vi är kända för att peka finger på ett nästintill själv-rättfärdigt sätt och det är allt för många okristna som ser igenom detta hyckleri.

Jag tror inte att det är en slump att apostlarna nästan aldrig nämner helvetet, jag tror inte att det är en slump att all teologi vi finner i epistlarna enbart handlar om Jesus Kristus och han korsfäst. Jag tror att vi har fått vårt fokus lite fel och att vi bör gå ut och istället för att ha som mål att vinna en diskussion eller få någon att känna sig svag och i behov av något genom att vi trycker ner ett helvetetscentrerat meddelande i folks halsar, så hade jag älskat om vi faktiskt gick ut för att visa kärlek för människor, att vårat mål var att den personen vi möter på stan ska känna sig mer älskad än vad de kände sig innan de mötte oss.

2. Johans fråga: Om syndernas förlåtelse:

2 kor 5:19 säger att ALLA redan är förlåtna….

2 Korinthierbrevet 5:19 Svenska 1917 (SV1917)

19 Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.


Bibeln är VÄLDIGT tydlig över att alla, hela världen, hela kosmos har blivit försonat och att Gud inte längre tillräknar människor deras synder. Så vad vi predikar är inte ”om du ber en magisk bön, då får du syndernas förlåtelse”, utan vi predikar, du är förlåten, acceptera det, ta emot din förlåtelse. Lev i ditt nya liv med Jesus, Han är helt galen i dig, Han investerade allt i dig, du är Hans ögonsten och du är en dröm som har kommit till uppfyllelse.

”Heaven and hell are both full of forgiven sinners. It’s just that those in hell refuse to accept their already given gift of acceptance.” – Robert Capon (Canon teolog till Episcopal  Biskop av Long Island)

Johans fråga: Hur predikar man omvändelse?

Det grekiska ordet för omvändelse är ”metanoia” eller verbet är ”metaneo”, vilket betyder ”to change your mind” eller ”to reconsider”. Att omvända sig har egentligen inte något med att säga ”förlåt för mina synder och be en magisk bön”. Men omvändelse handlar om att förnya sitt sinne. Bibeln säger ”to know the truth shall set you free”. Samt rom 12:2 säger ”be transformed by the renewing of your mind”.

Så omvändelse är mer en livslång ”process”, där du börjar tänka med Guds logik (vilket är tro och tillit, helt enkelt din hjärta catch up on the fact att du redan har kristus sinne). Mer än att du ber en bön. (Nu ta mig inte fel, det är inget fel om att be om förlåtelse, det är inte heller något fel i att be en bön när man tar emot Jesus). Men kom ihåg att omvändelse är en frukt av frälsning. Det är Guds godhet som leder dig in i omvändelse.

Jesus säger själv: ” Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. ” – John 6:44 (SV1917)

Alltså omvändelsen som en aktion frälser dig ej, utan det är Gud som frälser dig. Du har inte kraften att frälsa dig själv, utan Jesus frälser dig.

3. Johans fråga: Och Vårt behov av att leva heligt, rent, och lämna synden?

Detta är en extremt viktig fråga. Eftersom vad många kristna gör är att de predikar inte Guds nåd till nyfrälsta som försöker sluta synda och leva ett heligt liv, utan de predikar lagen.

Vad många kristna gör är att de säger ”nu måste DU sluta synda, nu måste DU göra detta, nu måste DU be, fasta etc etc etc…”

Och det som först såg ut som frihet, blir snabbt ett liv av kravfylldhet och lagiskhet. Tack vare av att många ”mogna” kristna leder nyfrälsta till att fokusera på sin egna styrka i att leva ett heligt liv istället för att leva ett liv genom nåd.

Guds nåd är inte frihet till att synda (även då om du syndar har du en ”mediator” vilket är Jesus – 1 john 2:1), men Guds nåd är frihet till synd.

Guds nåd ger dig styrka till att säga nej till synd (titus 2:11-12).

Medans styrkan av synd är lagen (1 kor 15:56). Vad många kristna gör är att de pekar folk till sin egna styrka och kraft för att sluta synda, vilket är att peka dem till lagen, vilket är styrkan till synd.

Vad vi kristna måste förstå är att vi är inte enbart i en position av rättfärdighet som Martin Luther predikade, utan vi får också en ”infusion” av nåd för att leva ett rättfärdigt liv (som John Wesley och Dr Adam Clarke predikar).

Paulus tar upp denna frågan i romarbrevet 6: Där han säger:

Romans 6 (TPT)

The Triumph of Grace over Sin

6 So what do we do, then? Do we persist in sin so that God’s kindness and grace will increase? What a terrible thought! We have died to sin once and for all, as a dead man passes away from this life. So how could we live under sin’s rule a moment longer? Or have you forgotten that all of us who were immersed into union with Jesus, the Anointed One, were immersed into union with his death?

Sharing in his death by our baptism means that we were co-buried and entombed with him, so that when the Father’s glory raised Christ from the dead, we were also raised with him. We have been co-resurrected with him so that we could be empowered to walk in the freshness of new life. For since we are permanently grafted into him to experience a death like his, then we are permanently grafted into him to experience a resurrection like his and the new life that it imparts.

Could it be any clearer that our former identity is now and forever deprived of its power? For we were co-crucified with him to dismantle the stronghold of sin within us, so that we would not continue to live one moment longer submitted to sin’s power.

Visste du att i Romarbrevet 6 nämns “synd” 17 gånger. Endast en gång var dess referens som ett verb, de andra 16 gångerna det hänvisades till, så hänvisas det som ett substantiv.

 

“For its (substantiv), you will not have dominion over you, for you are not under law but under grace. What then will we sin because we are not under law but under grace? Certainly not! – Romans 6: 14.15 “

Paulus skrev om synd som en “person, plats eller sak … en enhet”. Tänk på vad detta betyder!!!

Läs romarbrevet 6 med detta i åtanke, det är kraftfullt.

Romarbrevet 6:11 Even so consider yourselves also dead to sin and your relation to it broken, but alive to God [living in unbroken fellowship with Him] in Christ Jesus. (ampc)

Detta är ett citat ifrån Benjamin Dunn’s bok ”the happy gospel” angående den nya skapelsen och det nya hjärtat vi nu har i Kristus:

”As Christians, our old heart that was mastered and owned by desires contrary to the nature of God, has been removed by the Christ and replaced with a brand new heart.

I’ll give you a new heart, put a new spirit in you. I’ll remove the stone heart from your body and replace it with a heart that’s God-willed, not selfwilled.”

This new heart that we have is a new

G o d – w i l l e d heart,

because it is a

G o d – f i l l e d heart.

That you may be filled [through all your being] unto all the fullness of God [may have the richest measure of the divine Presence, and become a body wholly filled and flooded with God Himself]!

Because of this God-flood, the former heart is eclipsed to absolutely nothing more than a memory.

In fact the rotten old heart is o nly called upon as a cause fo r rejoicing that it has disappeared, like an empty prison cell only remembered by the former resident as a reminder of how fantastic freedom from that cell really is.

The old heart can be defined as– everything about us that was contrary to the nature of God. This old heart, that could never please God, has been cut away by Christ himself.

True circumcision– is of the heart.

We Christians have been heart-circumcised!

Here are some translation treasures from Romans

chapter 2 verses 28-29:

For the true Jew is not the man who is outwardly a Jew, and true circumcision is not that which is outward and bodily. But the true Jew is one inwardly, and true circumcision is heart-circumcision – not literal, but spiritual. Such a man receives praise not from the m en, but from God.”

He is the Jew who is so in his secret soul; and h is is the true circumcision – that of the heart, consisting in this Spirit’s presence, not in observance of the written letter. Men may have no praise to bestow on such a man – God has.”

The word “Jew” properly means “praiseworthy;” and so the true Jew, the m an who is truly praiseworthy, is he whose heart is pure in God’s sight, whose circumcision is not literal but spiritual – the circumcision of the heart, as the prophets called it.”

“… the real circumcision is a thing of the heart. It is a spiritual thing, not conformity to any set of rules and regulations.”

“… true circumcision is achieved in the heart.”

The Lord is not trying to fix the old heart– He has removed it!

Amazingly, He does not stop there but places inside of each believer a new heart.

The Lord goes on to say:

I will change the whole of your infected nature; and give you new appetites, new passions… I will

entirely remove this heart: it is opposite to that which I have promised you; you cannot have the new heart and the old heart at the same time.”

You cannot have the old and new at the same time; they are opposite of each other and have contrary desires.

But a true Christian has only a heart that is by nature completely new. This heart has new passions and emotions. These are the emotions of the Spirit.

The new heart frolics in the presence of God, for it has been made the dwelling place of the Eternal! The new heart is a holy heart, with only holy thoughts and desires.

There is nothing evil in the heart of the believer! Only heaven’s goodness can dwell within it.

…Only goodness, mercy, and unfailing love shall follow me all the days of my life…””

Tänk om vi började predika för nyfrälsta att de är helt 100% fria ifrån synd? Att vi faktiskt börjar predika det som Paulus predikade och verkligen marinerar människor i evangeliumet och det som Jesus gjorde på korset? Tänk om vi faktiskt får folk att förstå vad Jesus gjorde på korset och hur vi verkligen nu är helt nya (kainos) skapelser!

Tillbaka till din fråga “hur ska jag predika”?

Detta är en text taken ifrån Athanasius bok “on the incarnation” han skrev denna boken när han var enbart 21 år gammal och detta är hur han beskriver evangeliumet lite snabbt, till folk som tror på arianism (folk som inte tror att Jesus är Gud eller med i treenigheten):

 

This great work was, indeed, supremely worthy of the goodness of God. A king who has founded a city, so far from neglecting it when through the carelessness of the inhabitants it is attacked by robbers, avenges it and saves it from destruction, having regard rather to his own honor than to the people’s neglect. Much more, then, the Word of the All-good Father was not unmindful of the human race that He had called to be; but rather, by the offering of His own body He abolished the death which they had incurred, and corrected their neglect by His own teaching. Thus by His own power He restored the whole nature of man. The Savior’s own inspired disciples assure us of this. We read in one place: For the love of Christ constraineth us, because we thus judge that, if One died on behalf of all, then all died, and He died for all that we should no longer live unto ourselves, but unto Him who died and rose again from the dead, even our Lord Jesus Christ. [2 Cor. 5:14 f.] And again another says: But we behold Him Who hath been made a little lower than the angels, even Jesus, because of the suffering of death crowned with glory and honor, that by the grace of God He should taste of death on behalf of every man. The same writer goes on to point out why it was necessary for God the Word and none other to become Man: For it became Him, for Whom are all things and through Whom are all things, in bringing many sons unto glory, to make the Author of their salvation perfect through suffering. [Heb. 2:9 ff.] He means that the rescue of mankind from corruption was the proper part only of Him Who made them in the beginning. He points out also that the Word assumed a human body, expressly in order that He might offer it in sacrifice for other like bodies: Since then the children are sharers in flesh and blood, He also Himself assumed the same, in order that through death He might bring to nought Him that hath the power of death, that is to say, the Devil, and might rescue those who all their lives were enslaved by the fear of death. [Heb. 2:14 f.] For by the sacrifice of His own body He did two things: He put an end to the law of death which barred our way; and He made a new beginning of life for us, by giving us the hope of resurrection. By man death has gained its power over men; by the Word made Man death has been destroyed and life raised up anew. That is what Paul says, that true servant of Christ: For since by man came death, by man came also the resurrection of the dead. Just as in Adam all die, even so in Christ shall all be made alive, [1 Cor. 15:21 f.] and so forth. Now, therefore, when we die we no longer do so as men condemned to death, but as those who are even now in process of rising we await the general resurrection of all, which in its own times He shall show, [1 Tim. 6:15] even God Who wrought it and bestowed it on us. This, then, is the first cause of the Savior’s becoming Man. There are, however, other things which show how wholly fitting is His blessed presence in our midst; and these we must now go on to consider.

Är inte detta vackert? Varför predikar inte vi längre med en sådanhär underbar kristocentriskt teologi?

 

 

 

Svar till Johan. Fråga – Har alla Helige Anden?

Hej kära Johan! Här kommer ett svar på din fråga, jag ber att du läser det jag skriver noga, ta gärna tid och fundera och be om det jag skriver och om du har fler frågor, ta gärna då tid med att fråga dina frågor, så att dina frågor är genomtänka och skriv gärna frågorna i en ordning och helst i en lång text och inte i massa småtexter. Tack!

Vi måste komma ihåg att teologi är en annan disciplin än bibliska studier. I bibelstudier arbetar du genom enskilda kapitel eller bibelverser. Man kanske studerar Noahs ark eller något annat. Teologi å andra sidan går tillbaka och tittar på hela Skriften – det handlar om hur vi närmar oss hela historien, helt enkelt att se helheten från början till slut, att kunna dela på skriften rätt, från gamla till nya förbundet, det handlar om att få en fullständig bild i Guds natur och person.

En vanlig fråga som vi ofta brottas med i den karismatiska kyrkan med hänvisning till ”the finished work of the cross” är: finns det ett “andra arbete/second blessing” av Andens dop? Svaret i många karismatiska och pingstkyrkor är att endel kristna har Anden medans andra inte har Anden.

Problemet med denna lära är 1. Man separerar Helige Anden ifrån treenigheten och vad man säger är att man kan ha Jesus och Fadern men inte kan ha Helige Anden. Men Helige Anden kommer i ett packet av Fadern, Sonen och Helige Anden. Dessa är tre olika personer, men är samma väsen.

2.Vidare uppstår en annan fråga om huruvida man kan få mer av Helige Ande.

Kommer Han gradvis i grader? Kommer Han i portioner? – Jag hade hävdat att Helige Ande kommer inte i grader, Han kommer inte i portioner, utan Han kommer som en person, i packetet av Fadern, Sonen och Helige Anden. Detta är normal ortodox treenighetsteologi och borde vara kristen teologi 101.

3. Om du hade något att göra med att skaffa Helige Anden i första hand, då kommer du snabbt att tänka att det är upp till dig att fortsätta få ”mer” av Helige Anden och din andlighet kommer snabbt bli lagisk och kommer snabbt bli häxkraft och allt fokus kommer att vara på dig istället för Jesus.

Vad jag hävdar är att något mänskligt försök att få Gud är själva definitionen av religion och är evangeliumets främsta fiende (evangeliet är inte att förväxlas med “religion” som är häxkraft: religion är någon humanistisk strävan att klättra sig mot Gud – en övning som är ogiltiggjord av evangeliet, där Kristus har gått ner och gett oss allt av sig själv, Jesus investerade allt i oss, Han investerade sig själv).

4. Frågan vi måste ställa oss är ”hur får vi helige Anden?” är den orsakande kraften bakom Andens ankomst att Han kommer på grund av våra humanistiska ansträngningar eller på grund av vad Kristus gjorde på korset? – Tyvärr går många emot vad Paulus säger i Galaterbrevet 3:1-2 här och ignorerar att Paulus klart och tyldigt säger att vi inte får Helige Anden pga våra ansträngningar utan pga vad Jesus gjorde på korset.

5. Och slutligen, utan tvekan den mest skandalösa frågan ov alla (vilket få vågar fråga): Är det möjligt att Guds Ande verkligen förlöstes på allt kött? Konceptet att hela mänskligheten på något sätt är mystiskt begåvad med Guds Ande är en skarp utmaning för de flesta kristnas teologiska nät.

Majoriteten av kristendomen har tittat på evangeliet transaktionellt (detta är pga Augustines bok ”the city of God”, Augustine är västvärldens kyrkofader som vi tar vår teologi ifrån, John Kalvin var en bankman och ekonom och han förklarade evangeliumet genom transaktioner) – alltså vad vi i väst tror är om vi går med i klubben och “får Gud” enbart då sker en omvandling efter att ha sagt en magisk bön, om man trummar upp tillräckligt med tro eller omvänder sig tillräckligt mycket, ja då kanske man uppnår Guds standard och får ett besök från Helige Anden.

I Kalvanist kampet så tror man att enbart ett fåtal har helige Ande för de har blivit utvalda av Gud medans de tror att Gud väljer andra människor till att gå till helvetet innan jordens skapelse, samt att man tror att Gud gör människors hjärtan hårda hela deras liv, så att Gud kan straffa dem i helvetet för all framtid och att Gud finner njutning i detta. Alltså de har avdelat och delat Gud ut till de utvalda. De klamrar sig till värdefulla bevisste versioner som föreslår att Anden endast är för kristna, samtidigt som man ignorerar en mängd andra skrifter. (Detta kallas för double-predestination, vilket är del av den hyperkalvanistiska teologin tror på, John Piper tror på detta).

Alla män inkluderades ”vicariously” i den sista Adams mänsklighet. I Hans inkarnation, död och uppståndelse så dödades mänskligheten fullt ut i det Gudomliga. Kristus dog inte bara som en man, men som mänskligheten. På grund av din mystiska förening med Kristus har Gud i all sin fullkomlighet gjort sig fullt bosatt i dig. Oavsett om du vet det eller inte. Oavsett om du känner det eller inte. Oavsett om du ens tror det eller inte. Tro är inte den magiska formeln som får det att hända. Fakta är fakta, oavsett om du tror på dem eller inte. (Tro är till och med en gåva som vi får av nåd – ef 2:8).

Okej, så till första frågan, kommer Helige Anden som en ”second blessing” efter att man har tagit emot Helige Anden? – Nej. Du kan inte ha Jesus och Fadern och inte ha Helige Anden. – Ja du kan givetvis ha en upplevelse av Helige Anden som du kan peka på och säga ”det där var dagen då jag först upplevde Helige Anden”. Men sanningen är att vad som hände var bara att den objektiva sanningen av att Helige Anden har blivit förlöst över ALLT kött som Lukas skriver om i apostlagärningarna och som profeten Joel profeterade om blir en subjektiv verklighet.

Så vad är det jag säger?

John 14:20 New International Version (NIV)

20 On that day you will realize that I am in my Father, and you are in me, and I am in you.

På den dagen du tar emot din frälsning, den dagen så ”realize” du att Jesus är i Fadern och att du redan var i Kristus och Kristus redan var i DIG. (Grekiska ordet för ”realize” kan också betyda ”awaken”, att du vaknar upp till sanningen.

Galatians 1:16 Amplified Bible, Classic Edition (AMPC)

16 To reveal (unveil, disclose) His Son within me so that I might proclaim Him among the Gentiles (the non-Jewish world) as the glad tidings (Gospel), immediately I did not confer with flesh and blood [did not consult or counsel with any frail human being or communicate with anyone].

Paulus själv beskriver sin Damaskus upplevelse när han först upplevde Helige Anden (blev nerslängd ifrån hästen och blev blind) att Gud uppenbarade sin Son (Jesus) i Paulus.

Vad säger Bibeln?

Ephesians 1:13 New International Version (NIV)

13 And you also were included in Christ when you heard the message of truth, the gospel of your salvation. When you believed, you were marked in him with a seal, the promised Holy Spirit,

Att simpelt när du hörde evangeliumet vilket Paulus predikar i Acts 17 vilket är (you live, move and have your very being in Christ). Då har du fått löftet av Helige Anden.

Om du tänker efter så är det löjligt att tro att du får Jesus en dag och sen kan du få Heliga Ande en annan dag…

Kol 2:9 säger att fullheten av Helige Anden och Fadern är nu i Kristus kropp och den fullheten är vi nu fyllda med (kol 2:10). Den ortodoxa kyrkan och urkyrkan sa alltid att vi har en relation med Fadern, genom Sonen i den Helige Anden. Du kan inte separera Helige Anden med Fadern och Sonen.

”Stop getting drunk with wine, which leads to wild living, but keep on being filled with the Spirit” (Eph. 5:18, ISV)

Nu när du vet att du har Helige Anden, så betyder inte det att du slutar umgås med Honom, Han flödar genom dig som strömmar av levande vatten och du är kallad till att leva i en relation med din bästavän Helige Anden, problemet är att när vi tänker på att bli ”fylld” så tänker vi att helige Anden kommer i portioner eller slutar komma ibland, eller att Han lämnar dig. Allt detta är trams. Du är ett med Helige Anden, du är i en perfekt enhet med Honom, Han är i dig och du är i Honom. Han flödar genom dig, Han fyller dig och Han har fyllt dig med fullheten av sig själv, du är nu Hans tempel och de Sju Andarna av Gud (den Helige Anden som Jesaja profeterar om i kapitel 11:2), flödar genom dig med sina 7 störtflodar, med full styrka överallt du går, inte pga dina gärningar utan pga Jesus gärning och din enhet du har med Jesus Kristus pga Hans nåd.

Har alla Helige Anden?

När skrifterna berättar för oss att Guds Ande har blivit utljuten över allt kött.
Där är jag övertygad om att det verkligen betyder allt kött. Uppfyllelsen av Joels profetia i Apostlagärningarna 2 var en yttre manifestation av någonting som alltid har varit mystiskt sann från Guds perspektiv. Ingen man hade någonsin varit utan Guds Ande (Jesus är den som håller ihop alla saker genom sin Ande, varenda molekyl, varenda cell håller Jesus ihop kol 1:16-20). Så låt oss sluta att tänka: Jag är här borta; Gud är där borta.
Anden är inte begränsad till tid och rum. Låt oss inte ens tänka i termer av “när” Anden kom. Pingst var fullborrningen av manifestation av detta vin som hälldes ut från begynnelsen av denna värld.

”Where can I go from your Spirit? Where can I flee from your presence? If I go up to the heavens, you are there; if I make my bed in hell, you are there” (Psalm 139:7-8)

Anden är överallt, till och med i Helvetet.

Det vi talar om är: “Him who fills everything in every way” (Eph. 1:23).

Separation har alltid varit en illusion som kom när Adam syndade.

Colossians 1:21 New International Version (NIV)

21 Once you were alienated from God and were enemies in your mindsbecause of your evil behavior.

När vi var fiender och separerade till Gud (I VÅRA SINNEN), pga vårann synd…. Gud har ALDRIG separerat sig själv ifrån oss, Gud har aldrig varit fiender emot oss, utan VI var alltid problemet och VI var alltid dem som separerade oss själva ifrån Gud i våra sinnen och i våra hjärtan (ef 4:18).

Men Gud har nu gett oss ett nytt hjärta ez 36:26, satt lagen i våra hjärtan heb 8:10 samt gett oss Jesus sinne.

Jag tror att Heliga Anden täcker hela jorden och vilar över hela mänskligheten (på ett objektivt sätt), och de Han gör är att han väcker upp mänskligheten till sanningen av deras verkliga identitet i Kristus.
Den Helige Andens närvaro upprätthåller kosmos existens. Jesus har inte bara döpt den materiella världen i Kristus inkarnation, men det materiella har blivit uppsvalt i Kristus inkarnation.

Himmeln och jorden är full av Hans härlighet.

Colossians 1:20 The Message (MSG)

18-20 He was supreme in the beginning and—leading the resurrection parade—he is supreme in the end. From beginning to end he’s there, towering far above everything, everyone. So spacious is he, so roomy, that everything of God finds its proper place in him without crowding. Not only that, but all the broken and dislocated pieces of the universe—people and things, animals and atoms—get properly fixed and fit together in vibrant harmonies, all because of his death, his blood that poured down from the cross.

Läs det där igen: ”. Not only that, but all the broken and dislocated pieces of the universe—people and things, animals and atoms—get properly fixed and fit together in vibrant harmonies”

Jesus har inte bara försonat det andliga och människors själar, men har försonat allt det materiella, Han har förstört korruption på korset och vi väntar nu på en ny himmel och en ny jord och nya materiella mänskliga kroppar som saknar korruption.

Vad jag försöker säga är det som den ortodoxa kyrkan och urkyrkan alltid sa, att det Jesus gjorde på korset var något universellt, det är därför den första kyrkan hette ”katolska kyrkan”, katolsk betyder universell. Det Jesus gjorde på korset var något universalt.

2 Corinthians 5:19 Amplified Bible, Classic Edition (AMPC)

19 It was God [personally present] in Christ, reconciling and restoring the world to favor with Himself, not counting up and holding against [men] their trespasses [but cancelling them], and committing to us the message of reconciliation (of the restoration to favor).

Gud har försonat hela Kosmos till sig själv och han räknar inte längre människors synder utan har nu förlåtit ALLA på ett objektivt sätt.

2 Cor 5:14 (The Message)
14-15 Our firm decision is to work from this focused center: One man died for everyone. That puts everyone in the same boat. He included everyone in his death so that everyone could also be included in his life, a resurrection life, a far better life than people ever lived on their own.

Jesus har inkluderat ALLA i sin död och när Jesus dog för ALLA, så dog Han som ALLA, alltså Jesus dog som mänskligheten och var ett substitut för HELA mänskligheten.

Så vad jag säger är att Kristus är i alla, Kristus har inkluderat alla, Kristus arbetar i alla, Kristus har förlåtit alla och Kristus är allas sanna identitet och eftersom Krisuts är i alla, så är också Fadern och Helige Anden i ALLA. Men detta är enbart på ett dolt sätt, enbart på ett objektivt sätt. Jag säger inte att alla kommer gå till himlen eller att alla kommer bli frälsta. (Även då det är mitt hopp).

Utan människor är enbart frälsta när de identiferar sig med Kristus och tar emot sanningen och vaknar upp till deras inkludering och det blir en subjektiv sanning och verklighet.

Romans 5:18 New International Version (NIV)

18 Consequently, just as one trespass resulted in condemnation for all people, so also one righteous act resulted in justification and life for all people.

1 Corinthians 15:21-22 New International Version (NIV)

21 For since death came through a man, the resurrection of the deadcomes also through a man. 22 For as in Adam all die, so in Christ all will be made alive.

Okej men Max, what about Romarbrevet 8:9?

You, however, are not in the realm of the flesh but are in the realm of the Spirit, if indeed the Spirit of God lives in you. And if anyone does not have the Spirit of Christ, they do not belong to Christ (Rom. 8:9).

Här dealar vi med det grekiska ordet ”echo”. Grekiska teologen Francis Du Toit har översatt denna versen på ett underbart sätt i sin bibel ”the mirror bible”:

“But you are not ruled by a flesh-consciousness (law of works), but by a Spirit-consciousness (faith); God’s Spirit is at home in you. Anyone who does not see himself full clothed and identified in the Spirit of Christ cannot be himself.” (Rom 8:9)

Att ha Guds Ande handlar om det grekiska ordet ”echo” vilket betyder ”att identifera sig med”.

Om du inte identiferar dig med Jesus Kristus, så då är det klart att du fortfarande kommer vandra i synd och i köttet. Men kom ihåg att sanningen av att Kristus är i dig är fortfarande en objektiv sanning. Men när du ”echo” identiferar dig med helige Anden och Kristus, då är det klart du kommer ”ha” den Helige Anden på ett subjektivt sätt. Men om du inte identiferar dig med Helige Anden och Jesus, då är det klart att du inte kommer ”tillhöra” Gud ifrån ditt perspektiv och då kommer du inte ta del av sanningen på ett subjektiv sätt, även då sanningen fortfarande kommer vara sann.

Sanningen är alltid sanningen vare sig du tror på det eller inte.

Paulus själv sa detta:

I identified myself completely with Him. Indeed, I have been crucified with Christ. ” (Gal 2:19-20 the message).

Problemet är att mänskligheten är i en identitetskris, de letar efter saker att identifera sig med, det är därför den post moderna världsbilden har blivit så stor, det är därför folk söker sig till olika grupper. För de längtar efter att få hitta och söka sig till en identitet, något de kan finna trygghet och personlighet i. Många letar på fel ställen. Men Jesus är vår sanna identitet och Jesus vill att alla ska komma till omvändelse. Mänskligheten var det förlorade myntet som aldrig förlorade sitt värde i Guds ögon, Gud har ett sådant hjärta för mänskligheten och har kommer aldrig ge upp. Han älskar mänskligheten med en oändlig och en ovillkorlig kärlek, hans hjärta för dig och mig är hela Kosmos är obeskrivlig.