Archive for September, 2019

God said, “Me Too.” By: Dave Griffiths

By: Dave Griffiths

The message of God’s lavish grace is in no way a guarantee that we won’t suffer. God’s Grace isn’t a part of who God is; God doesn’t choose to be gracious. God IS LOVE, and you can’t be love without being grace; and you can’t be grace without being loving. The two are inseparable.

But the reality that has been the case for every single disciple in scripture is that ‘in this world we will have trouble’. Every single disciple had to endure immense suffering. Most were martyred. They had experienced Jesus, full of Grace and Truth. They had walked with him, talked with him, eaten with him. They had encountered the embodiment of God. And yet they were to suffer.

Suffering is a given in this life. Trusting Jesus and experiencing God’s grace doesn’t get you out of it. In fact Jesus told his disciples (and that included us) that he had come to bring a sword that would split up families, and that they should expect to be flogged in the village squares. He bid them to pack up their own electric chair and follow him – ok, it was a cross, but the message is the same – come and die!

Trauma is often where we are left with a stark choice. Embrace our suffering and trust in God’s Grace to hold us and lead us through the valley; or deny it and ‘bypass’ it.

‘Spiritual Bypassing’ is when christians fob off real issues with cheap spiritualisms that sound holy but in fact just delay or swerve facing up to our suffering.

“How are you, Dave?”
“God is Good. By His stripes I’m healed”

Yes, but parroting out christian tropes isn’t working out our healing. God may well lead us into healing, and I believe this is true, but it can be a long and deep process. Sometimes life-long. We can’t hide behind Spiritual Bypassing for long. The cracks will show. We certainly can’t hide from our loving Heavenly Father.

Sometimes God’s Grace is about being supplied the courage to say,

“I’m not okay. I’m hurting. I need help”

Jesus said “In this world you will have trouble, but take heart – for I have overcome the world”. It’s both. We will have trouble but the person of Christ has ultimately overcome and whilst we can live in the glorious hope of healing, and experience many wonderful kisses from our loving Heavenly Father, trouble still comes knocking.

One day all will be made new and reconciled fully to the Father. Until then we work out our lives day by day in faith that there is grace to fall into whenever the suffering bites.

I hope you’re encouraged. Encouraged to embrace a grace that allows us to experience the reality of suffering and pain and yet supplies hope and perseverance. The cross is God’s big ‘me too’. We come to a God that has suffered, a man of sorrows; well acquainted with grief. Your divine big brother Jesus knows. He walks with you now.

Främlingen av Albert Camus (existentialism)

Främlingen av Albert Camus

Främlingen skrevs år 1942 och utspelar sig i Algeriet i början av 1900-talet och handlar om en ung man vars namn är Mersault. Boken börjar med en mening som sätter tonen för hela den resterande delen av romanen, nämligen; “Mamma dog idag. Eller igår kanske, vet inte.” 1

Den unge Mersault möter alla kommande händelser med samma likgiltighet. Han ser allt som om det vore ett spel av tillfälligheter. Dagarna flyter på och Mersault verkar mest driven av sina primitiva drifter. Han äter när han är hungrig, röker när han känner sig sugen och svalkar sig i havet när han är varm. Det finns inga spår av abstrakta tankegångar, inget engagemang i livets stora frågor och inga tecken på starka känslor som sorg eller kärlek.

Ett utav de mer starkare teman i romanen är just hur Mersault lever i en absurd, meningslös värld där han känner varken hopp eller framtidstro. När Mersaults flickvän Marie frågade honom ifall han älskar henne svarar han att det inte betyder någonting, men att det gör han nog inte. Senare råkar Mersault döda en arab på stranden som tidigare bråkat med hans två vän Raymond. Detta skedde genom att Mersault sköt araben först med ett skott men fortsätter att skjuta araben “fyra gånger till mot en orörlig kropp”. Mersault arresteras för 3 vad han gjort men känner ingen skuld eller ånger. På detta vis målas han upp som en absurd människa i en absurd värld. Efter att domaren hade dömt Mersault för mordet på araben, är den bakomliggande anledningen egentligen hans känslokalla personlighet som ingen kan relatera till. För Mersault är allt lika meningslöst, han känner att han är en främling i världen och en främling för sig själv, en absurd människa i en absurd värld.

Existentialismen är också ett underliggande tema genom romanen. Mersault känner ingen mening med livet, han tror inte på Gud, han förstår inte vad synd är vilket visar på den humanistiska filosofin av existentialism. Det finns ingen form av predestination eller hopp i Mersaults liv utan det är istället de val som han gör eller inte gör som styr de konsekvenser som sker i hans liv. Alla hans val i livet är impulsiva. Han lever i nuet och lägger knappt tanken till att det han gör på några sekunder kan få allvarliga konsekvenser.

Det melankoliska och ambitionslösa är också något som vi ser tydligt genom denna roman. När Mersault får en befordran så svarar han likgiltigt “…att jag inte hade några ambitioner”. 4 Det finns ingen extatisk glädje eller enthusiasm utan Mersault gör enbart det han måste göra. Isolering är ett annat tema som vi kan se i Mersaults liv då han troligtvis helst hade isolerat sig i sitt rum. Detta kan vi se när han flyttar sitt matbord till sovrummet vilket var det enda rum som han levde i efter sin mors död. 5

Camus roman främlingen är en oerhört intressant bok att läsa. Det finns inga direkta budskap i boken som läsaren med träffsäkerhet kan uppfatta. Allt läsaren får reda på från texten är enbart toppen av isberget, resten finns att läsa mellan raderna. Det budskap som kan finnas mellan raderna är den laddade samhällskritiken. Det går dock att se att den miljöbeskrivning som Camus använder sig av i boken, var troligtvis något som Camus själv hade upplevt då han växte upp i Algeriet som en fransk koloni med stridigheter mellan den arabiska frigörelsegruppen och fransmännen. Camus litterära stil är präglad av att visa snarare än att beskriva, hans litteratur stil liknar mer Hemingways typiska ögonblicksprosa. Samtidigt finns det ställen där Camus väljer att beskriva miljön oerhört tydligt, ett exempel hade varit:

“Kort efter, när spårvagnarna kom glesare och natten redan var svart över träd och lyktor, tömdes kvarteret omärkligt tills den första katten sakta korsade den på nytt öde gatan.” 6

Camus använder sig även av symbolik i sin roman. Krucifixet som troligtvis symboliserar kristendomen. Domstolen som symboliserar samhällets försök att rationalisera vår existens genom dess sinnelagsetik är bara några exempel av romanens symbolik.

Det är inte konstigt att Camus vann nobelpris 1957. Främlingen är ett mästerverk och även då boken inte är något som fyller en med glädje, så är det en otroligt intressant bok att analysera.

Tack,

Max J. Holtz.

Fotnoter:

1 Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 7.
2 “…det betyder ingenting men att jag trodde inte det” – Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 46.
3 Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 75.
4 Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 54.
5 “…flytta in matbordet i mitt sovrum. Jag lever bara i det rummet nu,” – Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 27.
6 Albert Camus, Främlingen, Jan Stolpes översättning 2009, (1942) sida, 31.