Archive for January, 2019

En ortodox-katolsk eskatologisk syn: Hopeful Inclusivism av Dr Hans Urs von Balthasar och Kallistos Ware, sammanfattat av Dr Brad Jersak och skriven av Max J. von Holtz.



Svar till Tavo:

En ortodox-katolsk eskatologisk syn: Hopeful Inclusivism av Dr Hans Urs von Balthasar och Kallistos Ware, sammanfattat av Dr Brad Jersak och skriven av Max J. von Holtz.

“I am much attracted by the phrase “hopeful inclusivism”. The view that I express in my article ‘Dare we hope for the salvation of all? ‘still remains my firm conviction. In particular, I would wish to underline the point: we should not say that all must be saved, for that would be to deny to human beings the freedom of choice; but it is altogether legitimate to hope that all may be saved. St Isaac the Syrian is right to insist that God’s love is inexhaustible.… I think that von Balthasar and I are in agreement, but it is some time since I read his statements on this subject.”

För att förtydliga, jag tror inte på någon form av semi-pelagianism, jag tror givetvis det är genom Guds kraft vi kan säga ja till Jesus, men jag tror inte på vad man kallar för “irresistable grace”. Jag tror att människan har kraften till att säga nej till evangeliet, det hade iallafall folk i bibeln (john 5:40).

För att förstå Dr Hans Urs von Balthasars och Kallistos Ware’s syn kring eskatologi så måste vi först förstå deras syn på helvetet.

I västvärlden idag så har vi ärvt en platonisk syn på helvetet. Platon är en utav de största grekiska filosoferna genom tiderna, där nästan all form av filosofi och teologi har idag blivit påverkad av Platons filosofi, speciellt i västvärlden. Platon levde ca 350 år innan kristus och var skaparen till ett utav världens första universitet i form av en akademi. Platon var en hednisk pagan, som givetvis trodde på de grekiska gudarna. När han beskriver helvetet så gör han det från de grekiska gudarnas teologi på helvetet som kallades för hades, eftersom hades är grekiskan för helvetet. Platons filosofi och teologi är fylld av dualism, faktum är att Platon var en av skaparna till den dualistiska synen. Dualism går att använda på olika sätt beroende på vilken kontext man använder det i.

Dualism:
Dualism går att använda på olika sätt. Man kan beskriva en Gud som dualistisk på så sätt att han har både mörker och ljus i sig och är både god och ond, detta såg vi i den grekiska teologin, det fanns inga gudar som var 100% ljus och 100% god. Detta kom senare att påverka den gnostiska synen som Apostel Johannes attackerar i sina epistlar. Johannes säger att Jesus är ljus och att det inte finns något mörker i honom, här går Johannes i direkt attack mot den gnostiska synen.

Dualism kan också använda i form av separation, Platon trodde att det fanns en separation mellan det andliga och det materiella och att det materiella var en lägre sfär än det materiella. Detta tog gnostikerna in i sin teologi, men de gick ett snäpp längre, där det till och med sa att den materiella är ont och att det enbart är den andliga sfären som är god. Det var denna synen som födde villoläran docetism, vilket apostel johannes går i direkt attack mot både i sitt evangelium och sina två första epistlar. Jesus förstörde även all form av dualism och tänk av separation i sin inkarnation när Jesus som är Gud (ande) blev till fysiskt kött och sammanvävde det andliga och materiella i sig själv och på så sätt avbröt all form av dualism, mellan Gud och människan i sin anhypostasis.

Platons syn på helvetet:
Platons syn på helvetet ser exakt ut som det vi tror helvetet är idag. Frågan man måste ställa sig då är: Var Platon en profet och visste exakt hur helvetet skulle se ut? Eller har vi tillåtit oss bli formade av Platons dualistiska filosofi kring helvetet? Platons filosofi blev ännu mer känt på 200-talet, när hans filosofi blev mer utvecklat och extremt genom den neo-platonska filosofin som västvärldens kyrkofader Augustinus av Hippo tog in. Augustinus var egentligen inte en teolog, utan var främst en “kristen” neo-platonsk filosof. Vi måste dock komma ihåg att den neo-platonska filosofin är hednisk, alltså pagan och inte har med kristendomen att göra och skiljer sig rejält mot judarnas tänk kring Gud. Det var här den externa synen på försoningen kom in istället för den ontologiska. Men det har jag inte tid om att prata eller skriva om just nu, det får vara en annan topic vi kan diskutera om. Platons syn på helvetet går att sammanfatta i denna video: https://www.nationalgeographic.com.au/videos/map-of-hell/hell-according-to-plato-4920.aspx

Urkyrkans syn på helvetet:
“The general teaching of the holy Fathers of the Church is that Paradise and hell do not exist from God’s point of view, but from man’s. It is true that Paradise and hell exist as two ways of life, but it is not God who created them. In the patristic tradition it is clear that there are not two ways, but God Himself is Paradise for the saints and God Himself is hell for the sinners. This is inseparably linked with the teaching of the Fathers about reconciliation and man’s enmity towards God. Nowhere in holy Scripture does it appear that God is reconciled with men, but that Christ reconciles man to God. Moreover it appears in the whole patristic Tradition that God is never opposed to man, but man opposes himself to God by having no communion and participation with Him. Thus man makes God his enemy and God does not make man His enemy. Through the sin which he commits, man sees God in an angry and hostile way.” – Metropolitan Hierotheos Vlachos of Nafpaktos, Life After Death. Translated by Esther Williams from The Holy Fathers on Paradise and Hell (Birth of the Theotokos Monastery, 2005).

“God as understood as an experience of hell to those who reject Him makes the idea of hell a total action of mercy and love. I have even heard it described by those in our Eastern tradition as a place for those who cannot be healed, similar to our mental homes. Such an existence is not one that God forces them into for eternity but is the result of their own self-deception and their continual rejection of Him. At no point does He reject them rather we find them eternally rejecting Him.” – Ric Ballard, “God is Hell”

“God Himself is Paradise and punishment for man, since each tastes God’s energies according to the condition of his soul” – Ric Ballard.

Isaac the Syrian –

 

“As for me I say that those who are tormented in hell are tormented by the invasion of love. What is there more bitter and violent than the pains of love? Those who feel they have sinned against love bear in themselves a damnation much heavier than the most dreaded punishments. The suffering with which sinning against love afflicts the heart is more keenly felt than any other torment. It is absurd to assume that the sinners in hell are deprived of God’s love. Love is offered impartially. But by its very power it acts in two ways. It torments sinners, as happens here on earth when we are tormented by the presence of a friend to whom we have been unfaithful. And it gives joy to those who have been faithful. … That is what the torment of hell is in my opinion: remorse. But love inebriates the souls of the sons and daughters of Heaven by its delectability.”


“But the wrath of God is only manifest in those who have the wrong relationship to Him. It is not Him as He is, who is all love. But it is what He must appear to be to those who run counter to the law of His being. The wrath operates in them, not in Him. If I have a right relationship to an electric switch and turn it on, as I should do, I get a pleasant light. If I defy any warnings and stick my finger in the apparatus, I get a nasty shock. The shock is what I feel within myself through my lawful contact” – Norman Grubb, “We Only Know Right Through Wrong.” From The Intercessor (Zerubbabel, Inc.), Vol. 23, No. 2.

“Our God also is a consuming fire. And if we, by love, become transformed into Him and burn as He burns, His fire will be our everlasting joy. But if we refuse His love and remain in the coldness of sin and opposition to Him and to other men then will His fire (by our own choice rather than His) become our everlasting enemy, and Love, instead of being our joy, will become our torment and our destruction.” – Thomas Merton, New Seeds of Contemplation (New Directions Publishing, 2007 ed.)

Många människor tror att Gud är separerad från helvetet, men bibeln går emot detta själv och säger:

Psalm 139:7-8 New International Version (NIV)

7 Where can I go from your Spirit?

   Where can I flee from your presence?

8 If I go up to the heavens, you are there;

   if I make my bed in the depths, you are there.


Revelation 14:10 New International Version (NIV)

10 they, too, will drink the wine of God’s fury, which has been poured full strength into the cup of his wrath. They will be tormented with burning sulfur in the presence of the holy angels and of the Lamb.

Här ser vi att Gud är också i helvetet. Många som går emot dessa verser använder sig av denna versen:

2 Thessalonians 1:9 New International Version (NIV)

9 They will be punished with everlasting destruction and shut out from the presence of the Lord and from the glory of his might.

Problemet här är att de flesta moderna versioner av bibeln har översatt det grekiska ordet “apo” fel här. Eftersom många moderna teologer som översätter biblar idag är extremt påverkade av Platons dualism och syn på helvetet.

KJV översätter detta grekiska ord mycket bättre:

2 Thessalonians 1:9 King James Version (KJV)

9 Who shall be punished with everlasting destruction from the presence of the Lord, and from the glory of his power;

Här ser vi att människor kommer bli straffade av Guds närvaro och inte bort ifrån Guds närvaro. Detta är varför det är så viktigt att översätta grekiska ord korrekt, för en felöversättning kan förändra meningen av vad versen säger helt. Det är också bra att jämföra olika stycken av bibeln på hur helvetet ser ut för att få en helhet av vad bibeln säger.

Men eftersom det står att folk är straffade av Guds närvaro, så är det viktigt att ha en bra Gudsbild, vad betyder det? Jesus själv sa “om du har sett mig så har du sett Fadern”, genom detta så vet vi att Fadern är som Jesus, Johannes säger även i 1 john 1:18 att den perfekta uppenbarelsen av Fadern har vi i Jesus Kristus, kol 1:15 och heb 1:1-3 säger samma sak. När vi studerar Jesus liv så ser vi att Jesus är en Gud full av nåd, kärlek och att Jesus är en självutgivande Gud. Johannes beskriver även Gud som “ovillkorlig kärlek” i 1 john 4:8. Gud är alltså agape kärlek. Urkyrkans fäder menade därför på att Guds närvaro och kärlek blev som ren tortyr för en orättfärdig människa, vi kan se likheter till detta i gamla testamentet. För Moses var Guds eld och moln på berget som himlen på jorden, för israeliterna såg det ut som ren tortyr, det var livrädda för Guds närvaro. Vi ser även i templet att om en överstepräst gick in i det allra heligaste av heliga med en enda synd i sitt liv så dog de. Alltså är Guds närvaro och kärlek som ren tortyr för en orättfärdig människa.

Bibeln går så långt och säger att det inte är Gud som separerar sig själv från människan utan snarare människan som separerar sig själv ifrån Gud i sina SINNEN på grund av deras synd (kol 1:21). Kan det vara samma i helvetet? Att Gud inte separerar sig från människan i helvetet, utan det är snarare människan som springer iväg från Gud och väljer att leva i sin skam, skuld, död och synd?

Så frågan är då: Hade urkyrkans fäder rätt kring helvetet? Eller hade den hedniske filosofen Platon rätt kring helvetet? Ser det kristna helvetet ut som grekisk hednisk teologi?

 

De 3 vanligaste synerna på helvetet:
Det finns idag 3 vanliga syner på helvetet. Infernalism, Annihilationism och Universalism.

Infernalism kort och gott är den vanliga synen frikyrkor har, att när man dör så kommer man till helvetet och om man inte har hunnit omvända sig innan, så har man problem och kommer för all framtid bli straffad. Här använder man sig främst av stycken som: Matt 25:31– 46, Luke 16:19-31, och Uppenbarelseboken 14, 20 och 21.

Annihilationism är tron på att när man dör så är “helvetet” icke existens, man slutar helt enkelt att existera. Denna tron tolkar man John 3:16 att “perish” är en synonym på att man kommer sluta existera. Man använder sig också av Matt 10:28 som säger att både kropp och själ kommer att förstöras i en “andra död” Upp 21:8, vilket kommer att förstöra hela personen (psalm 37) till aska (Mal 4).

Universalism är tron på att alla människor kommer bli frälsta, att alla vägar leder till Rom, det spelar alltså ingen roll hur man lever eller om man tror på Gud. Många universalister hade använt sig av bibelverser som Matt 5:45 för att backa upp sin tro. Att Gud lyser både på de rättfärdiga och orättfärdiga.

Bibeln skriver även väldigt många olika saker vad helvetet är:

 

Ord som traditionellt har översatts till helvete i KJV: Förekomsten av hebreiska och grekiska ord relaterade till gudomligt straff:
Sheol Deut 32: 22; 2 Sam 22: 6; Job 11: 8; 26: 6; Ps 9: 17; 16: 10; 18: 5; 55: 15; 86: 13; 116: 3; 139: 8; Prov 5: 5; 7: 27; 9: 18; 15: 11; 15: 24; 23: 14; 27: 20; Isa 5: 14; 14: 9; 14: 15; Isa 28: 15; 28: 18; 57: 9; Ezek 31: 16, 17, 31: 17; 32: 21; 32: 27; Amos 9: 2; Jonah 2: 2; Hab 2: 5. Sheol (grave, pit, unseen) Gen 37: 35; 42: 38; 44: 29, 31; Num 16: 30, 33; Deut 32: 22; 1 Sam 2: 6; 2 Sam 22: 6; 1 Kng 2: 6, 9; Job 7: 9; 11: 8; 14: 13; 17: 13, 16; 21: 13; 24: 19; 26: 6; Ps 6: 5; 9: 17; 16: 10; 18: 5; 30: 3; 31: 17; 49: 14, 14, 15; 55: 15; 86: 13; 88: 3; 89: 48; 116: 3; 139: 8; 141: 7; Prov 1: 12; 5: 5; 7: 27; 9: 18; 15: 11, 24; 23: 14; 27: 20; 30: 16; Eccl 9: 10; Song Sol 8: 6; Isa 5: 14; 14: 9, 11, 15; 28: 15, 18; 38: 10, 18; Isa 57: 9; Ezek 31: 15, 16, 17; 32: 21, 27; Hos 13: 14, 14; Amos 9: 2; Jonah 2: 2; Hab 2: 5.
Hades Matt 11: 23; 16: 18; Luke 10: 15; 16: 23; Acts 2: 27, 31; Rev 1: 18; 6: 8; 20: 13, 14. Hades (grave, pit, unseen) Matt 11: 23; 16: 18; Luke 10: 15; 16: 23; Acts 2: 27, 31; 1 Cor 15: 55; Rev 1: 18; Rev 6: 8; 20: 13, 14.
Tehom (deep, depths) Gen 1: 2; 7: 11; 8: 2; 49: 25; Exod 15: 5, 8; Deut 8: 7; 33: 13; Job 28: 14; 38: 16, 30; 41: 32; Ps 33: 7; 36: 6; 42: 7; 71: 20; 77: 16; 78: 15; 104: 6; 106: 9; 107: 26; 135: 6; 148: 7; Prov 3: 20; 8: 24, 27; Isa 51: 10; 63: 13; Ezek 26: 19; 31: 4; 31: 15; Amos 7: 4; Jonah 2: 5; Hab 3: 10. Abussos (Abyss, bottomless pit) Luke 8: 31; Rom 10: 7; Rev 9: 1, 2, 11; 11: 7; 17: 8; 20: 1, 3.
Gehenna Matt 5: 22, 29, 30; 10: 28; 18: 9; 23: 15, 33; Mark 9: 43, 45, 47; Luke 12: 5; Jas 3: 6. Ge Hinnom (Valley of Hinnom) Josh 15: 8; 18: 16; 2 Kgs 23: 10; 2 Chr 28: 3; 33: 6; Neh 11: 30; Jer 7: 31, 32; 19: 2, 19: 6; 32: 35. Topheth (a place in the Valley of Hinnom) Job 17: 6; 2 Kgs 23: 10; Jer 7: 31, 32; 19: 6, 11, 12, 13, 14; Isa 30: 33. Gehenna (the Valley of Hinnom) Matt 5: 22, 29, 30; 10: 28; 18: 9; 23: 15, 33; Mark 9: 43, 45, 47; Luke 12: 5; Jas 3: 6.
Lake of fire / fire / brimstone (sulfur) Gen 19: 24; Deut 29: 23; Job 18: 15; Ps 11: 6; Isa 30: 33; 34: 9; Ezek 38: 22; Luke 17: 29; Rev 19: 17, 18; 19: 20; 20: 10; 21: 8.
Tartarus 2 Pet 2:4. Tartarus 2 Pet 2:4.



Här ser vi att bibeln beskriver helvetet på många olika sätt, om man går igenom alla verser en för en, så kan man tydligt se att många verser nästan går emot varandra kring frågan om helvetet, kan det var så att en del profeter inte hade en full uppenbarelse kring hur helvetet och döden kommer se ut? Oavsett vår syn på helvetet, om vi står tillbaka och tittar på Jesu karaktär, predikan och ministerium som helhet, kan vi antagligen alla vara överens om att Guds definierande karaktär som han uppenbarade är kärlek, såvida vi inte vill skapa oss en antropomorfisk syn av Jesus (Joh 3: 16; 1 John 3-4). Han är inte villig att någon skulle förgås, men att alla skulle komma till omvändelse (2 Pet 3: 9). Vidare skickade Gud sin Son till världen som Frälsare för att förlåta oss och förena oss med honom (2 Kor 5:19). Han välkomnar alla, de rättfärdiga och de ogudaktiga, till den himmelska banketten (Matt 22: 10). Jesus säger att hans far har gett all dom i Jesus händer (Joh 5: 22-27), men Jesus sade att han inte kom för att döma eller fördöma (Joh 8:15; 12: 47) men att förlänga ensidig barmhärtighet, vilka trumpar all dom (Jas 2:13). Med denna uppenbarelse av Gud som vår grund är en straffande dom av evig tortyr i brinnande flammor som aldrig kan mäta Guds vrede, inte bara en paradox – det är en platt motstridighet. Vi ser alltså en process av uppenbarelse i gamla testamentet, både av Gud och helvetet och den enda vägen vi kan få en klar och tydlig bild av vem Gud är, hur han agerar och hur han ser ut är i Jesus, detta är varför det är så viktigt att ha en kristocentrisk bild av Gud och ha en bra kristologi, eftersom det är grunden till vår kristna tro.

Det är också viktigt att förstå att Gud vill att alla ska bli frälsta (2 tim 2:4), Gud vill inte att någon ska gå förlorad (2 Pet 3:9) och att Gud kan frälsa alla om han vill eftersom inget är omöjligt för honom (Job 42:2) och (Jer 32:16).

Bibeln beskriver Gud som en Gud av andra chans. Aposteln Petrus beskriver i sin andra epistel att Jesus gick ner till helvetet för att predika till de som dött under Noas tid och blivit straffade av Gud, så att de ska få en andra chans till himlen (1 pet 3:19-20). Petrus fortsätter att skriva om detta i nästa kapitel och säger att Jesus predikade för ALLA som hade dött innan Jesus kom till jorden (1 pet 4:6).

Frågan är då: Om människor kunde omvända sig från helvetet till himlen när Jesus gick ner till helvetet, har Gud ändrat sig och inte längre är en Gud av andra chans efter den ultimata domen? Eller är Gud densamme igår, idag och för evigt?

Tänk om Gud är denna ovillkorliga kärleksfulla Guden, som gör allt för att försona tillbaka människan? Tänk om Han springer till människor och aldrig ger upp på dem även i helvetet.

Jag förnekar alltså inte helvetet, jag tror att människor är i helvetet för att de vägrar att identifiera sig med Jesus och ta emot hans nåd, jag tror att det troligtvis kommer finnas människor som är i helvetet för all framtid. Men jag tror inte att Gud någonsin kommer att ge upp på mänskligheten, jag har ett hopp om att människan kommer kunna omvända sig även i helvetet. Men innan du slutar läsa det jag skriver nu, eftersom jag förstår att detta låter kontroversiellt, så låt mig visa på hur bibeln faktiskt talar om detta hopp.

Dr Hans Urs von Balthasar sa:

Hans Urs von Balthasar – Do We Hope?

 

“Karl Rahner is… right when he says: “We have to preserve alongside one another, without balancing them up, the principle of the power of God’s general will for salvation, the redemption of all men through Christ, the duty to hope for the salvation of all men and the principle of the real possibility of becoming eternally lost.” And as far as preaching the Gospel is concerned, it is necessary that, “along with clear emphasis on hell as the possibility of permanent hardening, there should also be fully equal stress on encouragement to hopeful and trusting surrender to God’s infinite mercy.” The certainty that a number of men, especially unbelievers, must end in hell we can leave to Islam, but we must likewise contrast Christian “universality of redemption to Jewish salvation-particularism.” Hermann-Josef Lauter poses the uneasy question: “Will it really be all men who allow themselves to be reconciled? No theology or prophecy can answer this question. But love hopes all things (1 Cor. 13:7). It cannot do otherwise than to hope for the reconciliation of all men in Christ. Such unlimited hope is, from the Christian standpoint, not only permitted but commanded.”

Varför är detta så viktigt att tänka på? Jo eftersom bibeln också undervisar att Gud också är fri: fri att avstå, fritt att förlåta, fri att återställa, även när dom är lovat (Hos 11; Jona 1: 1; 3: 4, 10; 4: 2, 11).

Eskatologiskt hopp i Uppenbarelseboken 21-22:

Vart de onda är:
1. In a Lake of Fire:
Upp 21:8 –  “Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”
2. Excluded from the city:
Upp 21:27 – “Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.”
3. Outside the city gates:
Upp 22:14-15 – “Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.”
Inbjudan är öppen:
1. The river of life comes from the throne:
Upp 22:1 – “Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron.”
2. Those in the city partake freely:
Upp 21:6 – “Sedan sade han till mig: “Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten.”
3. The Spirit and the bride says “come to waters.”:
Upp 22:17 – “Och Anden och bruden säger: “Kom!” Och den som hör det ska säga: “Kom!” Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.”
Gehenna förvandlas:
1. Gehenna’s location:
Gehenna är den avskyvärda platsen för eld och förstörelse i dalen strax utanför staden där de döda kropparna är förbannade och brända. (Jes 66:24).
2. Jeremiah’s New Covenant promise:
“The whole valley where dead bodies and ashes are thrown […] will be holy to the LORD.” (Jer 31: 40)
3. Psalmist’s forecast for the valley:
“While thirsty hearts journey to appear before God in Zion, the valley Baca (Gehenna to the 1st century rabbis) becomes a place of springs!” (Ps 84: 5-7)
Inresa till staden:
1. Her gates are never shut:
Upp 21:25 – “Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där”
2. To enter: wash robes in the blood of the Lamb:
Upp: 22:14 – “Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.”
Historien av konungar och nationer:
1. Deception, immorality and dominance:
Rev 14: 8; 17: 2, 10-12, 15, 18; 11: 2, 9, 18; 18: 3, 9, 23.
2. Rebellion and defeat:
Rev 6: 15; 16: 12-14;17: 14,19; 19: 18-19,20: 8; Isa 34: 1-2;60: 12, 20.
3. Surrender and submission:
Rev 12: 5; 15: 3; 17: 14;19: 15-16; Ps 2: 8.
4. Homage and restoration:
Rev 15: 4; Isa 60: 3,60: 5-9, 11; Rev 21: 24,26; 22: 2.
Nationernas öde:
1. Isaiah’s vision:
Nationerna samlas på Guds heliga berg med gåvor av tjänst och dyrkan. Under regeringstiden av Fridsfursten, predatorer och folk som plågas förenas där skada avskaffas. (Jes 60: 65: 17-25; 66)
2. Kings and nations walk by the light into the gates:
Och folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den. […] och folkens härlighet och ära ska föras in i staden. (Upp 21:24, 26).
3. The leaves of the tree of life are for the healing of the nations:
Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. (Upp 22:2-3).

 

Många kristna idag tror att himlen är vår slutdestination, att när vi är i himlen så kommer vi vara som andliga varelser som svävar runt i himlen. Detta är igen något platoniskt. Englands största nytestamentliga teolog, Dr NT Wright, beskriver mycket bra hur himlen inte är vår slutdestination som kristna, utan den nya himlen och den nya jorden är vår slutdestination. Dr NT Wright beskriver detta som att himlen och jorden kommer bli som ett, precis som Aposteln Johannes beskriver det i sin apokalyptiska text i uppenbarelseboken. Det är därför jag skrev att även ifall den katolske teologen CS Lewis som är författaren till Narnia skrev om hopeful inclusivism i sin bok “the great divorce”, så är CS Lewis fortfarande platonisk och extremt dualistisk i sin bok, då han menar på att slutdestinationen är himlen och att vi kommer vara som andliga varelser när vi dör. Men bibeln beskriver hur vi kommer få som nya himmelska kroppar, hur himlen och jorden kommer vara som ett och det beskriver det som en fysisk och materiell plats. Jesus kom för att försona allt, även den materiella världen.

Problemet med de tre vanligaste synerna på efterlivet är att de är extremt dogmatiska, de alla säger “detta är vad som kommer att ske”. Jag är inte dogmatisk i min eskatologiska syn, eftersom man kan finna bibliska texter för att backa upp alla olika syner. Jag är ödmjuk nog att säga att jag vet inte, jag har studerat detta ämnet i många år. Men jag har ett hopp som jag tycker att vi kan se tydligt i uppenbarelseboken. Vi ser en form av separation mellan portarna till himlen (de som är innanför portarna) och (de som är utanför portarna). Men uppenbarelseboken 21:25 säger tydligt att dessa portar är alltid öppna, det är här CS Lewis berömda citat stämmer in att “helvetets portar är låsta från insidan”. Människor är helt enkelt i helvetet för att de vill vara de, de lider av skam och själviskhet, de vill inte ödmjuka sig och tro på Jesus. Men vi ser ett hopp där bruden som är kyrkan och Anden som är den helige Anden säger “kom” till de som är törstiga, detta är efter domedagen och vi ser att folk blir renade av lammets blod. Frågan är då om Gud verkligen är så pass förälskad i sin skapelse och i mänskligheten att han verkligen kommer att nå ut till människor även i helvetet? Han har gjort det innan i 1 pet 3:19-20 och 1 pet 4:6, så det kanske kan ske igen? Frågan är också hur man skulle kunna leva i himlen och verkligen njuta av paradiset när man vet att sin älskade familj kanske är i helvetet. Ren kärlek kommer alltid att vilja att alla kommer till omvändelse och bibeln beskriver att detta är Guds hjärta också. Kommer Guds hjärta förändras efter domen?

Detta är inget vi vet, men vi vet att kärlek hoppas och mitt hopp är att alla ska bli frälsta vilket är samma hopp som Gud själv har (2 pet 3:9) och (2 tim 2:4), vare sig det är i detta livet eller i nästa och det är just precis därför jag har vigt mitt liv till att predika evangelium till alla som jag möter och träffar.

Det vi vet är att ALLA människor vare sig under jorden, på jorden eller i himlen kommer att böja sin knän till namnet Jesus (Fil 2:10-11) och att alla som kallar på Jesus namn KOMMER att bli frälsta (Rom 10:13).

Övriga frågor som kan komma upp:

Lazarus och den rike mannen i Luke 16:19-31.

Den karismatiske teologen John Crowders svar till detta:

“Because I say that hell is not literal “separation” from God, someone may question the great chasm that exists between the rich man who is in torment and Lazarus who is in Abraham’s bosom in the parable found in Luke 16:19-31. Allow me to update and paraphrase this parable in modern vernacular to help you get the picture. You’ve read it a million times. You’re overly familiar with it. I want to put a different face on it so you’ll see a few details you missed. You’ve basically got this stockbroker fellow (we’ll call him Archibald) who drives his Maserati into his gated community. Every day he passes a bum on the street named Lazarus, who eats out of the man’s trash bin while dogs lick his festering HIV sores. That’s how life went on earth. Now, fast-forward and you will see the condition of both men after they have died. When Lazarus dies, he goes to a place called Abraham’s bosom. Sounds like a pretty tender, positive place to be. But Mr. Moneybags, on the other hand, goes to Hades, where he is in torment. For starters, you should keep in mind that this is a parable – Jesus made no bones that this was a literal story, so He had freedom to embellish and paint figurative caricatures. Parables are not literal. In Luke 16:24, Archibald calls out to Abraham, “Father Abraham, have pity on me and send Lazarus to dip the tip of his finger in water and cool my tongue, because I am in agony in this fire.” First of all, he calls Abraham father … and Abraham calls him son. So there is one chasm we have already bridged – the relational gap. You may call Archie a son of satan, but the truth of the matter is that he is a son of God. Whether he’s walking in that is a different story. So what’s holding this banker back from being tapped into Abraham’s Promise. What’s the deal? First, let me show you another gap that obviously doesn’t exist. Archie and Abe are talking to one another. Archibald may be locked up getting visitation rights in the slammer – maybe there’s a bulletproof plate glass between him and Abraham. But nevertheless, Abe is on the horn talking to him. The communication lines are open. And what’s he talking about? The Gospel. Mr. Fancy Pants shows quite clearly why he’s here. Has nothing to do with his big stock portfolio or the fine Pinot Noir he liked to drink on earth. Archie’s attitude speaks for itself. He doesn’t even talk to Lazarus directly. He talks to Abraham. He is expecting Abe to send Lazarus out to fetch him some water like an errand boy. He stubbornly refuses to let go of his old life. He’s still in a self-imposed prison. He refuses to acknowledge the truth and see who’s in the Maserati now. He won’t let go of his willful self-centeredness. Then he wants Lazarus to run out making phone calls from Tel Aviv to Bethesda warning his brothers about hell. He’s still expecting to be served. We see he hasn’t budged. There’s no change, no repentance, no recognition of his own hellish attitude. But these are still just symptoms of an underlying problem. Selfishness alone doesn’t land you in hell or we would all be there. It is right here in the story that Abraham preaches the Gospel. “Your brothers already have Moses and the prophets,” he says. The law was enough to show all you boys that you need a Savior! “If they do not listen to Moses and the Prophets, they will not be convinced even if someone rises from the dead” (Luke 16:31). This is a present tense situation! You boys still won’t hear the message – none of you are waking up to faith. There’s only one man risen from the dead that they refuse to believe in, and that is Jesus Christ. The only gap between Archibald and the Father’s bosom is Archie’s own continued headstrong determination to be there by refusing faith. This parable is about refusal to trust in the resurrection. It’s no coincidence that the man in this story is named Lazarus. Everybody was talking about the man Lazarus who Jesus raised from the dead. He was a type of the one to come. Lazarus is a walking sign of resurrection. It’s all symbolic about lack of trust … unbelief in the death and resurrection of Jesus Christ. The only separation here is one that is simple to explain. It is Archie’s own refusal to trust the Gospel and cling to a false identity. This man’s riches didn’t land him there … his existence there is a stubborn rejection of reality. Only faith, not human effort, can bridge that chasm (Luke 16:26). It is a faith he continues to stubbornly reject, despite his thirst – he’s still wheeling and dealing. And he won’t be enjoying Abraham’s house in this condition, because there is a solid chasm of “It doesn’t work that way around here.” – Crowder, John. Cosmos Reborn : Happy Theology on the New Creation . Sons of Thunder Ministries & Publications – Digital version by Ten10 Ebooks. Kindle Edition.

Om du vill ha fler svar på texter såsom The foolish virgins (Matt 25:1-13.), The sheep and the goats i (matt 25:32-46) så är det bara att skriva.

För att förstå:
För att förstå detta på ett bättre sätt är det bra att kanske studera evangelisk kalvinism eller neo-ortodox teologiska ramar. Efter de har en ontologisk syn över en extern syn på försoningen precis som den ortodoxa kyrkan och urkyrkan hade. De läser även bibeln genom förbundet över kontrakt som de federala kalvinisterna gör. Samt de läser bibeln genom en syn på filial över rättslig.

Problemet ligger ofta i att vi läser bibeln eller läser fäderna genom vår moderna syn som ofta är påverkad av neo-platonsk eller platonsk filosofi.

Eftersom i västvärlden läser vi inte bibeln på ett ontologiskt sätt genom Jesus anhypostasis. Vilket bibeln är full av, men av någon konstig anledning så missar vi det och läser bibeln genom dualism och på ett externt sätt.