Archive for June, 2016

Entusiasm, transer och helig berusning genom kyrkans historia.

I Sverige så växer många upp i en väldigt trygg miljö, många som har växt upp i kyrkan, har levt lite i en trygg kyrk-bubbla i trygga Sverige. Vi kan se att många svenskar idag blir livrädda när förändring sker, t.ex nu när många flyktingar har strömmat in till Sverige, så kan vi se att det är väldigt många som nästintill har fått panik utav detta.

Vi kan se lite samma fenomen i kyrkan idag… Kyrkan i Sverige är allmänt känd för att vara en väldigt andligt torr kyrka, runt om i hela världen. (Jag är ledsen om jag förlolämpar någon genom detta uttalade) men så fort jag pratar med någon som har gjort mission till Sverige eller hälsat på kyrkor i Sverige, så pratar dem alltid om hur jobbigt det var i Sverige, hur torrt det andliga-klimatet var.

Gud kommer dock att komma på ett extremt starkt sätt över Sverige och när detta händer så kommer det, precis som i alla andra väckelser, ske mycket entusiasm, andliga manifestationer och annat. För att hjälpa kristna i kyrkan, speciellt dem som kanske inte vill ha en förändring i kyrkan, så tänkte jag kolla på tidigare väckelser genom historian, där vi ser mycket entusiasm, andliga manifestationer men även väldigt mycket frukt.

Jag säger inte att man måste manifestera sig i Anden när Gud kommer med sin kraft, men, när Gud kommer i kraft, så har jag en erfarenhet personligen att folk på ett eller annat sett får en manifestation av Anden.

Manifestationer under The First Great Awakening:
Jag tänkte börja med att prata om Jonathan Edwards som var en utav huvudpersonerna i väckelsen som kallades för “the first great awekening”.

Jonathan Edwards beskriver själv väckelsen under åren 1740-1742 såhär: “It was a very frequent thing to see a house full of outcries, faintings, convulsions, and such like, both with distress, and also with admiration and joy”

Jonathans fru Sarah Edwards var en riktigt helige Ande galning, hon visade ofta tecken på entusiasm, en gång på ett möte i 1742, så stannade hon kvar i över 3 timmar efter mötet eftersom hennes “bodily strenght was overcome” hon var så full av glädje och tacksägelse till Herren att hon nästan betedde sig berusad, eller som hon kallar det, så talade hon med folk på ett “in a very earnest matter”.

Hon var fortfarande så exalterad nästa dag att hon knappt kunde göra sina vardagliga sysslor, under Jonathans predikan, så föll Sarah omkull ifrån stolen för hon var under den helige Andens kraft på ett sådant starkt sätt, så folk var tvungna att hjälpa henne upp om och om igen upp på stolen. Hon berättade även om hur hon “earnestly she shared with them her sense of God’s wonderful grace towards her in redeeming her from hell.” under nästa hymn så försökte hon “leaped spontaneously from her chair, feeling as if she were ascending to Heaven.” under nästa hymn så var hon på golvet och kunde inte röra sig och de fick ta henne till beds.

Edwards fru var senare helt bort i den helige Anden i över 4 timmar. Sarah beskrev det som ‘the sweetest night I ever had in my life,’. Jonathan själv beskrev sin fru såhär: “Now if such things are enthusiasm, and the fruits of a distempered brain, let my brain be evermore possessed of that happy distemper! If this be distraction, I pray God that the world of mankind may be all seized with this benign, meek, beneficent, beatifical, glorious distraction!”

En utav Jonathan Edwards lärljungar Samuel Buell brukade ha många som upplevde ekstatiska upplevelser medans han predikade, han predikade med en sådan frihet emot det religösa slaveriet att de andra väckelse evangelisterna trodde att det var ifrån satan.

Dem skrev: “There were some instances of persons lying in a sort of trance, remaining for perhaps a whole twenty-four hours motionless…but in the meantime under strong imaginations, as though they went to Heaven, and had there a vision of glorious and delightful objects. But when the people were raised to this height, Satan took the advantage …a great deal of caution and pains were found necessary to keep the people, many of them, from running wild”. Referens: Jonathan Edwards, “Personal Narrative,” Jonathan Edwards: Letters and Personal Writings, edited by George S. Claghorn (New Haven: Yale, 1998), Sida 117.

Under Jonathans dagar så var andliga manifestationer såsom transer, visioner, skaka, falla omkull i Anden något som de kallade för “entusiasm”. Ordet entusiasm kom till under 1600-talet och kommer ifrån det grekiska ordet “theos”, vilket betyder “to be filled with or inspired by God.”.

Under Jonathans möten och under väckelsen så var det många övernaturliga vågor av glädje vilket folk idag hade kallat för “heligt skratt” eller “helig berusning”. Jonathan beskrev det såhär: “Their joyful surprise has caused their hearts as it were to leap, so that they have been ready to break forth into laughter, tearing often at the same time issuing like a flood, and intermingling a loud weeping.” – Referens: boken “Edwards, Jonathan Edwards on Revival.”

Men strax därefter så började kyrkan och många cessationister att kritisera Jonathans möten (cessationism är en demonisk lära, som lär ut att de karismatiska gåvorna dog ut med urkyrkan, de är väldigt anti-manifestationer och vi ser dem även starkt idag, speciellt ledare som John Macarthur som leder en konferans som heter Strange-Fire, där deras huvudfråga är att kriticera den karimsatiska rörelsen).

Efter att många cessationister hade kriticerat Jonathan (Charles Chauncy), var en utav kritikerna, så började Jonathan bli mer anti de andliga manifestationerna själv, men såfort han blev anti manifestationer, så dog väckelsen snart ut.

Vi kan se igen och igen att när människor slutar att tilltåta den helige Ande att flöda fritt och ha sin väg, så brukar väckelserna väldigt snabbt dö ut.

Men för att få er att förstå hur vilda Jonathan Edwards möten var så måste vi ju givetvis checka in hans kritiker, en utav hans största religösa kritiker var Chauncy, han beskrev Jonathan Edwards möten såhär: ““swooning away and falling to the Ground, where Persons have lain, for a Time, speechless and motionless; bitter Shriekings and Screamings; Convulsion-like Tremblings and Agitations, Strugglings and Tumblings, having raptures and transports” För att få er att förstå, ordet “rapture” har inget med “left behind” filmerna att göra i denna kontext, då den teologi inte ens fanns på den tiden och var inte utlärd utav någon väckelseevangelist under 1600-1800 talet. Utan ordet Rapture inom den katoliska världen var den högsta nivån av bön, det var då man började sväva eller hamnade i en trans eller kom in i en öppen vision av himlen. Men i denna kontext så tror jag att Rapture används mer istället för ordet trans.

Chauncy sa att många “shew this Joy by clapping of Hands, by jumping up and down, by Congratulations in the Way of Kissing, by breaking out into hearty loud Laughter.” Men han såg även att många manifesterade sig på detta vis – “swoonings,and out-cries, and Screamings, so like to these same Effects under Terror, that it han’t been known, whether persons were in Joy or Sorrow.”

I ett hem-möte så såg Chauncy 2 par kvinnor som föll in i en trans samtidigt han beskriver det såhär: “depriv’d of their bodily Strength; but yet, were by Turns able to speak, which they did….”Nästa kväll så hände detta kvinnan, hon:“fell down unable to walk…(and) continued in a Sort of Extasie, either lying as though in a Sleep, or uttering extatic Expressions of Joy, of the Love of Christ, and of Love to Him; of Concern for the Souls of Sinners, and the like.” Referens: Charles Chauncy, Seasonable Thoughts on the State of Religion in New England (Boston, 1743; reprint edition Hicksville, NY: Regina Press, 1975), sida – 126-129.

Problemet idag är att många människor i kyrkan är väldigt rädda för manifestationer, de är rädda för att få något demoniskt istället för den helige Anden, problemet här är tillit. Bibeln själv säger i Luke 11:11 – “Which of you fathers, if your son asks for a fish, will give him a snake instead?”, om du frågar Fadern om den Helige Anden så kommer han inte ge dig en orm. Du behöver inte vara orolig. Självklart säger jag inte att alla manifestationer är ifrån Gud, jag säger inte heller att vi inte ska testa andarna. Men samtidigt måste vi lita på våran Fader att han kommer att beskydda oss. Väckelse helande evangelisten AA Allen sa såhär: “If you are walking with Jesus, in the Spirit, you need not fear going too far. No believer has gone as far as God wants him to go.” Referens – A.A. Allen, The Price of God’s Miracle Working Power (1950).

Kyrkan har alltid varit full med manifestationer, t.ex Quakers fick sitt namn för att dem var kända för att skaka under Guds kraft, dem såg helanden, visioner, profeterade och även då deras ledare George Fox var ganska anti att tala i tungor så har dem även folk idag inom Quaker rörelsen som talar i tungotal.

Second Great Awekning och dess manifestationer:
Charles Finney I “the secend great Awekening” var en väckelse predikant och vi kan se hur han berättar om sitt dop i den helige Anden: “like a wave of electricity, going through and through me,” precis därefter så berättar Charles att en väldigt stel och seriös äldstepräst “fell into a most spasmodic laughter. It seemed as if it was impossible for him to keep from laughing from the very bottom of his heart.” Referens – Charles G. Finney, The Autobiography of Charles Finney (Minneapolis: Bethany House, Inc., 1977), sida 21-22.Engång när Finney predikade så kom Guds kraft så starkt att 400 personer föll omkull på golvet samtidigt och kunde inte röra sig, Finney hade bara predikat i 15 minuter när detta hände. Finney svarade det som hände med att säga: “In every age of the Church, cases have occurred in which persons have had such clear manifestations of Divine truth as to prostrate their physical strength entirely…. The veil seems to be removed from the mind, and the truth is seen much as we suppose it to be when the spirit is disembodied. No wonder this should overpower the body.” Referens: Francis MacNutt, The Power to Heal (Notre Dame, IN: Ave Maria Press, 1977), sida 200.

De galna metodisterna:
Detta är hur John Wesley och Whitefileds möten beskrivs av en nyfrälst Metodist 1807: “I thought they were distracted, such fools I’d never seen. They’d stamp and clap and tremble, and wail and cry and scream.” ett möte år 1776 beskrivs såhär: “the assembly appeared to be all in confusion, and must seem to one at a little distance more like a drunken rabble than the worshippers of God.” Referens – “Shouting Methodists” (Jesus Army/Jesus Fellowship Church), http://www.jesus.org.uk/ja/mag_revivalfires_methodists.shtml
Benjamin Abbott var tillexempel en galen metodist som brukade se väldigt mycket entusiasm när han predikade han till och med brukade falla ihop på golvet själv när han predikade eller bad. Han beskrev sina möten själv såhär: “many fell under the mighty power of God, like dead men.” Referens – Ann Taves, Fits, Trances, and Visions (Princeton: Princeton University Press, 1999), sida 92-93.
John Wesley beskriver till och med sina egna möten såhär i sin dagbok:
Limerick in 1762—“Many more were brought to the birth. All were in floods of tears, cried, prayed, roared aloud, all of them lying on the ground.”
Newcastle in 1772—“An eminent backslider came into my mind, and I broke off abruptly… ‘Is James Watson here? If he be, shew thy power.’ Down dropped James Watson like a stone.”
Coleford in 1784—“When I began to pray, the flame broke out. Many cried aloud, many sank to the ground, many trembled exceedingly.”
Alla manifestationer som så många idag attackerar och säger att de kommer ifrån Azusa väckelsen eller Toronto väckelsen ser vi både inom presbyteriena, baptisterna, metodisterna, the first och the sencond awekning.
Helig Berusning:
Helig berusning är något vi har sett genom hela kyrkans historia. T.ex under A.D 355, så hade dem något som dem kallade för “love feasts”. Där dem brukade ta nattvarden med riktigt vin, det var ju naturligtvis några lagiska, dualister som då inte ville ha riktigt vin i nattvarden utan istället ha vatten. Detta blev en sådan stor sak att kyrkrådet i Gangra (AD 355) började diskutera detta och kom fram till att nej. Att förbjuda riktigt vin i nattvarden hade varit en gnostisk villolära  utan vi måste ha riktigt vin i nattvarden då vinet symboliserar berusningen som den Helige Anden ger. (PS. Om din kyrka inte dricker riktigt vin i nattvarden så praktiserar ni en gnostisk villolära).En utav de äldsta latinska hymner ifrån urkyrkan lyder såhär:

May Christ be now the Bread we eat,
Be simple Faith our potion sweet:
Let our intoxication be

The Spirit’s calm sobriety

Referens: Aurelius Prudentius, The Hymns of Prudentius, translated by R. Martin Pope

En annan löd såhär:

And Speaking Waters touched my lips From the Lord’s Spring, plenteously.
And I drank and was intoxicated With the Living Water that does not die.
But my intoxication caused no heedlessness:
Rather, I abandoned selfhood, And turned towards the Most High, my God, And was enriched by His gift

Vi ser även hur katoliker såsom John of Ruysbroeck (1294–1381) beskriver hur han blev som andlig berusad. Nu vet jag att många kommer ifrågasätta varför jag tar en katolik i denna kontext, jo det är för att om vi ska kolla på kyrkans historia så är det faktiskt så att den katoliska kyrkan är den första kyrkan… Innan reformationen så fanns det inga protestaner eller frikyrkor, utan den katolska kyrkan var den kyrkan som fanns. Självklart fanns det väl andra kyrkor såsom den keltiska kyrkan etc… Men som statligkyrka så såg vi bara den katoliska kyrkan innan reformationen.

John of Ruysbroeck (1294–1381) beskriver hur en upplevelse med den helige Anden kan upplevas: “The spiritual inebriation leads to many and unaccustomed actions. Some, in the abundance of happiness, break out into canticles and sing God’s praises. Others shed tears of joy. Some feel an eager longing for movement in their limbs, they cannot remain still; they must run, leap, stamp their feet, clap their hands vigorously. Others show their delight by loud cries. Others, again, find all their faculties taken possession of to such an extent that they stand silent, and as it were, melting with love.”

Catherine of Siena en katolsk dam som levde på 1300-talet, pratar väldigt mycket om Guds heliga berusning – “I sense my soul once again becoming drunk! Thanks be to God!” Catherine skriver: O priceless Love! You showed Your inflamed desire when You ran like a blind and drunk man to the opprobrium of the cross. A blind man can’t see, and neither can a drunk man when he is fast drunk. And thus He [Christ] almost like someone dead, blind, and drunk, lost Himself for our salvation!

Cathereine skrev också detta: “O unutterable Love…even though You saw all the evils that all Your creatures would commit against Your infinite goodness, You acted as if You did not see and set Your eye only on the beauty of Your creature, with whom You fell in love, like one drunk and crazy with love. And in love You drew us out of Yourself giving us being.” – Referens: Murray, “Drinking in the Word: Dominicans and the New Wine of the Gospel.”

Heligt Skratt:
Vi ser även hur folk genom kyrkans historia har haft ett heligt skratt vi ser det inte bara i metodistkyrkan, den karismatiska kyrkan eller the first and second great awekning. Men vi ser även hur det heliga skrattet har manifesterats i baptistkyrkan, det var engång en skottisk baptistpastor som hette Oswald Chambers år 1907 skrev han detta: “we had a blessed time. I was called down by the teachers to pray and anoint a lady who wanted healing, and as we were doing it God came so near that upon my word we were laughing as well as praying! How utterly stilted we are in our approach to God. Oh that we lived more up to the light of all our glorious privileges.” Referens – Gertrude Chambers, Oswald Chambers: His Life and Work (London: Simpkin Marshall, Ltd., 1947), sida 103.

Den tyska munken Meister Eckhart beskrev skratt och glädje som något som fanns djupt inom treenigheten, han beskrev det såhär: “…the Father laughs at the Son and the Son at the Father, and the laughing brings forth pleasure, and the pleasure brings forth joy, and the joy brings forth love.” Referens – Paul Murray, “Drinking in the Word: Dominicans and the New Wine of the Gospel,”

Till och med den kända teologen A.W Tozer beskev heligt skratt såhär:

“Now I say that worship is subject to degrees of perfection and intensity. There have been those who worshiped God to the place where they were in ecstasies of worship. I once saw a man kneel at an altar, taking Communion. Suddenly he broke into holy laughter. This man laughed until he wrapped his arms around himself as if he was afraid he would bust just out of sheer delight in the presence of Almighty God…. So worship is capable of running from the very simple to the most intense and sublime.” Refrens – A.W. Tozer, Worship: The Missing Jewel (Camp Hill, PA: Christian Publications, 1992), sida 20-21.

“Joy is the serious business of heaven” – C.S Lewis.